HopeChannel Sverige | Logga in
Dela

LUKAS 23:50–56

Tankar om livet - 136

ETT ORD PÅ VÄGEN

Josef träder nu fram. Idag vet man inte ens var orten Arimataia låg, kanske nära Lydda på Sharonslätten. Josef var rik (Matt. 27:57) och hade skaffat en klipp-grav nära Jerusalem. Den använde han nu för Jesus, (jfr andra översättningar av Jes. 53:9). Josef var medlem i Stora rådet och riskerade sin ställning när han begravde Jesus. Jesus lärjungar verkar stå handfallna.

Gud har vägar vi inte ens kan ana oss till. Hjälpen kan komma från ett håll som vi inte alls väntar oss.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Graven var troligtvis uthuggen i de relativt mjuka kalkstensbergen utanför Jerusalem. Gravarna bestod ofta av en gång med en eller flera sidohyllor, där man la den som dött. Framför ingången placerades en stor sten som liknade en kvarnsten.

Vid solnedgången, när sabbaten började, avbröt kvinnorna sina begravningsförberedelser. De gick dit på söndagsmorgonen med olja och kryddor (Luk. 24:1) och visste nog inte om vilka förberedelser som redan gjorts med Jesus kropp.

I Joh. 19:39 står det att en annan rådsherre, Nikodemos, hjälpte Josef och hade med sig ca 30 kg kryddblandning av myrra och aloe som de troligtvis strödde på Jesus kropp och i graven. (Det var inte likt en egyptisk balsamering.)

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad kan orsaken vara till att det är kvinnorna och inte Jesus tolv lärjungar som följer med till graven?