Ondskans verklighet

“Ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort” Upp. 12:12

Oavsett om det gäller Anders Breivik som dödade sjuttiosju människor i Norge, eller James Holmes, som dödade tolv och skadade dussintals i Colorado, eller över 15 000 döda och 26 000 skadade i tsunamin i Japan 2011, eller de uppskattningsvis 50 000 000 dödade i Kina under Maos regim – borde en sak vara säker: ondskan är inte bara en mänsklig konstruktion, den är inte bara en mänsklig idé (som den abstrakta impressionismen eller den klassiska barockmusiken). Ondskan är verklig, och så är också den yttersta makten bakom den, Satan.

Folk skrattar åt tanken på Satan, eller djävulen, men när de måste möta ondskan ansikte mot ansikte, om det så sker genom något kriminellt, krig, eller en naturkatastrof, ser de ingenting roligt i det eftersom ingenting är roligt där eller i kraften bakom det som händer. Satan är lika verklig och skrämmande som ondskan, smärtan och lidandet som han orsakat på jorden sedan syndafallet, lika verklig och nära som ropen av varenda en av de miljarder människor på jorden som under årtusendenas lopp på ett eller annat sätt blivit offer för honom. Vilket är var och en av oss, även om så många av oss fortfarande envisas med att förpassa Satan till fantasins rike, liksom Batman eller Darth Vader. Det är ett stort misstag som lämnar människor öppna för allehanda bedrägligheter.

Som den kristna författaren Ellen White uttryckte det: ”Det finns ingenting som den store bedragaren fruktar så mycket som att vi ska få kännedom om hans planer. För att bättre dölja sin karaktär och sin avsikt har han fått människorna att framställa honom på ett sätt som bara väcker hån och förakt. Han är mycket nöjd när han skildras som ett löjligt, avskyvärt och missbildat väsen, till hälften människa och till hälften djur. Han gläder sig när hans namn används i skämt och gyckel av dem som betraktar sig själva som upplysta och intelligenta.” ¹ (Tänk, ”djävulen fick mig att göra det!”)

Som vi såg i föregående artikel är Bibeln tydlig inte bara när det gäller ondskan utan också när det gäller dess ursprung – dess övernaturliga ursprung i en annan del av kosmos, men som vi nu verkligen kämpar med i den här världen. ”Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort” (Upp. 12:12).

Bibeln bekräftar det som borde vara uppenbart: när man beaktar universums storlek är vi inte de enda invånarna (långt ifrån) i skapelsen. Det myllrar av liv och intelligenta varelser. Och Bibeln visar också att vissa av dessa varelser olyckligtvis är mäktiga och illvilliga och försöker förgöra oss. Det är därför vi upplever denna stora konflikt, striden mellan gott och ont, Kristus och Satan, med Satan som en bokstavlig (och mäktig) varelse, en övernaturlig ”person” inställd på att förgöra oss. Många människor känner att kampen mellan gott och ont är verklig. Men de behöver också se att krafterna bakom den är verkliga, även att djävulen faktiskt är ett personligt och konkret väsen.

”Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka” (se 1 Pet. 5:8). Att sluka är precis vad han gjort och gör och kommer att göra ända till tidens slut.

En av de viktigaste böckerna i Bibeln som inte bara avslöjar djävulens verklighet utan också hans illvilliga planer för mänskligheten är Jobs bok. Den berättar om en man vid namn Job vars liv gick riktigt bra – framgång, hälsa, en stor och kärleksfull familj och ett gott rykte – ända tills den ena olyckan efter den andra drabbade honom, allt uträknat för att få honom att förneka sin tro på Gud. Stackars Job, som plötsligt förlorade sina barn, sin egendom, sin hälsa, hade ingen aning om varför detta hände, men Bibeln drar undan draperiet och visar striden mellan Gud och Satan, en strid som börjar i en annan del av universum men som nu förs här. Även om Bibeln inte ger oss några detaljer om hur denna strid började får vi på olika ställen övertygande insikter i Satans realitet och vad han gör här på jorden.

Bland annat i Jobs bok.

”Så lämnade Anklagaren Herren. Han lät Job drabbas av varbölder från huvud till fot. Job tog en krukskärva att skrapa sig med, där han satt på askhögen. Hans hustru sade till honom: ’Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!’ Han svarade henne: ’Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?’ – Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar” (Job 2:7–10).

Satan söker ständigt ge en falsk framställning av Guds väsen, syndens natur och de verkliga frågor som den stora konflikten handlar om... Samtidigt inger han dem falska förställningar om Gud, så att de betraktar honom med fruktan och hat istället för med kärlek.

Visserligen finns där mycket annat som pågår, men dessa verser visar att Satan kunde göra vad som helst för att plåga Job, han använde till och med Jobs hustru för att försöka få honom att vända sig bort från sin Herre. Och fastän Job betraktade Gud som ansvarig för hans plågor, så som vi ofta gör (varför beskrivs ibland katastrofer som jordbävningar och översvämningar som ”Guds gärningar”?), så bestämde sig Job för att förbli honom trogen i vilket fall som helst.

Under de första dagarna av jordens historia, i Eden, ledde Satan (här i en orms gestalt men på andra ställen avbildad som en drake; se 1 Mos. 3:1; Upp. 20:2) mänskligheten till synd. Sedan dess, och också i jordens sista tid, beskrivs Satans agerande så här: ”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd” (Upp. 12:17). Djävulens syfte och avsikt är att svartmåla Guds karaktär, ösa ut så mycket förödelse som möjligt och hålla så många människor han någonsin kan från Jesus Kristus räddande nåd.

Djävulens syfte och avsikt är att svartmåla Guds karaktär, ösa ut så mycket förödelse som möjligt och hålla så många människor han någonsin kan från Jesus Kristus räddande nåd.

Men vi kan vila i övertygelsen, i hoppet och löftet om en utväg som finns i Jesus och vad han har gjort för oss på korset. Vi upprepar vårt tema: ”Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld” (2 Pet. 1:4).

Det är två saker du aldrig får glömma: Kristus dog för dig, och en dag kommer du att dö. Din död behöver dock inte bli varaktig. Det är poängen med hela evangeliet som erbjuder oss en utväg, som börjar nu, från den totala förödelsen som djävulen har förorsakat mänskligheten. ”Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk” (1 Joh. 3:8).

Om du ser på en fotbollsmatch men vet i förväg vem som kommer att vinna vore det väl dåraktigt att inte ställa sig på den vinnande sidan? Då är väl den stora konflikten mellan gott och ont viktigare än en fotbollsmatch, konflikten där vi säkert förlorar om vi lämnas åt oss själva. Men Gud har i Jesus person vunnit kriget, fullständigt, och han erbjuder oss att ta del i hans seger nu och för evigt. Vi vet vilken sida som vunnit. Därför är vårt viktigaste val att försäkra oss om att det är på den sidan vi står.