Fyrkantiga cirklar?

En påtvingad kärlek är lika omöjlig som en fyrkantig cirkel.

När det är dags för en jordgeting att lägga ägg gräver den ett litet hål. Den sticker sedan en syrsa (inte tillräckligt för att döda, men för att förlama den) och släpar offret till hålet. Sedan lägger getingen sina ägg i syrsan och tillsluter hålet för att aldrig återvänd. När äggen kläcks lever ungarna på syrsan som inte ruttnat eftersom den inte var död.

Strax innan getingen lägger in syrsan lämnar den syrsan vid ingången och går in för att inspektera hålet. Medan getingen inspekterar hålet kan man göra experimentet att flytta syrsan några centimeter bort. När getingen återvänder finner den syrsan saknad och drar den tillbaka till öppningen men går tillbaka och inspekterar hålet igen. Om man flyttar på syrsan igen, gör getingen samma sak, drar tillbaka syrsan men inspekterar hålet innan den för in den. Detta händer om och om igen. Getingen tycks inte förmå att låta bli sitt programmerade inspektionsbeteende. Vissa har använt detta experiment som bevis på att även till synes avsiktligt beteende kan vara planlöst, motsatsen till en fri vilja.

Sedan är det givetvis en annan fråga hur mycket man kan extrapolera från gentingens beteende till människans fria vilja (eller avsaknad av den). Men fortfarande efter tusentals år rasar debatten huruvida vi har en fri vilja eller inte, och man använder getingar för att bevisa sin åsikt!

Bibeln deklarerar däremot inte att vi har fri vilja – den bara utgår ifrån den. Det vill säga, nästan ingenting i Bibeln är begripligt om vi inte verkligen kan välja fritt, efter vår innersta tro och övertygelse.

Kanske den mest häpnadsväckande texten om den fria viljan i Bibeln handlar dock inte ens om människor. Den handlar i stället om Satan, den fallna ljusets ängel som har vållat en så oerhörd förödelse här på jorden.

När Bibeln talar om denna ljusets ängel i himlen sägs det: ”Du var oklanderlig i allt du gjorde från den dag du skapades till den dag då du gav rum åt orättfärdighet.” (Hes. 28:15).

Orden ”blev skapad” kommer här från samma hebreiska ord som används i 1 Mos. 1:1, när Gud ”skapade” himlen och jorden, ett ord som endast används om sådant som Gud själv skapar. Så här har vi en fullkomlig varelse skapad av en fullkomlig Gud i en fullkomlig himmel – och ändå kom orätt i dagen hos honom? och ändå fanns det orättfärdighet i honom?

Hur var det möjligt? Svaret avslöjas i ett ord: kärlek.

Kärlek? Ja, eftersom kärlek för att vara kärlek definitionsmässigt måste uttryckas av fri vilja. Inte ens Gud kan skapa påtvingad kärlek. Att tvinga kärlek på någon är att förneka den. Liksom Gud inte kan skapa en gift ungkarl, eftersom en ungkarl per definition är ogift, kan han inte skapa påtvingad kärlek eftersom kärlek per definition måste ges i frihet.  En påtvingad kärlek är lika omöjlig som en fyrkantig cirkel.

Som Ellen White uttryckte det: ”Att använda makt eller våld strider mot Guds rikes principer. Gud vill bara ha en tjänst som kommer från kärlek. Det går inte att tvinga någon till att visa kärlek. Ingen kan vinna kärleken genom att använda tvång eller makt.”¹

Men även om vi erkänner (vilket vi måste) att kärlek, för att vara kärlek, måste ges av fri vilja och att Gud inte hade något val om han ville ha varelser som kunde älska honom, så måste han skapa dem fria. Detta leder oss till en annan fråga. Om Gud är allvetande, varför skapade han oss när han visste att vi skulle falla i synd och dra in ett sådant elände i världen? Svaret måste bli att eftersom Guds kärlek omfattar allt kommer han att skapa fram något ännu godare. När denna fruktansvärda konflikt mellan gott och ont är över, kommer Gud att bevisa sin rättvisa och godhet och kärlek inför hela skapelsen.

Tack så mycket! Med andra ord, hur rättvist är det att vi lider mitt i den stora striden här på jorden, medan Gud sitter tryggt och bekvämt i himlen för att ta hem bevispoäng?

Det finns i verkligheten bara ett svar på den viktiga frågan: korset, där Gud i Jesus person led för oss alla, för något som vi som individer bara kan känna till individuellt.

Vad menar vi?

Ateisten Friedrich Nietzsche skrev en gång: ”I den slutliga analysen upplever man endast ens eget jag.”² Nietzsche har rätt. När vi sörjer med de sörjande, gråter med de gråtande och lider med de lidande, upplever vi bara vår egen sorg, våra egna rop och vår egen ångest, aldrig någon annans. Vi blöder vårt eget blod, spyr vår egen kräkning, utsöndrar vårt eget svett, aldrig någon annans, oavsett hur när vi står varandra. Andra människors smärta kommer till oss alltid och endast filtrerad genom vår egen. Vår egen smärta är därför all den smärta vi någonsin kan känna.

Även om antalen (10 000 döda här, 6 miljoner döda där, 200 000 döda någonstans) får oss att skaka och krypa ihop, så led ingen av dessa människor mer än vad en individ kan lida. De kände inte mer smärta än vad deras egen kropp kunde bryta ner. Vi känner bara vår egen smärta och aldrig en droppe mer.

Däremot bar Gud själv i Jesus, kollektivt och en gång för alla, all den smärta och allt det lidande vi bara känner som individer. På korset led Gud så mycket mer än någon enskild mänsklig varelse i hela den mänskliga historien någonsin har lidit eller kunnat lida.

Jesaja 53 talar om Jesus på korset och säger: ”Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led” (se Jes. 53:4). Vems sjukdomar, vems plågor? Hela världens; det är vad Jesus bar på sig. All mänsklig smärta, all sorg, all sjukdom – alla är de ett resultat av synden. Och på korset föll hela tyngden av denna synd, världens synd, och alla dess sorgliga konsekvenser (våra ”sjukdomar” och våra ”plågor”) på Jesus.

I stället för att sitta ”tryggt och bekvämt i himlen” led Gud i Kristus så mycket mer än någon av oss här någonsin har gjort eller kunnat göra. Ingen har betalat priset för den fria viljan, eller som vi borde säga, missbruket av den fria viljan, mer än vad Gud själv gjorde.

På korset led Gud så mycket mer än någon enskild mänsklig varelse i hela den mänskliga historien någonsin har lidit eller kunnat lida.

Bibeln säger att Jesus var ”från världens skapelse … Lammet som blev slaktat” (Upp. 13:8). Det betyder att redan innan världen skapades fanns räddningsplanen där. Ser du hur helig och grundläggande den fria viljan och det fria valet måste vara för Gud? Redan innan världen började visste Gud vad som skulle hända, och oavsett vad det kostade honom skapade han oss ändå med fri vilja, i stället för att göra oss till tanklösa robotar som inte kan älska.

Kärleken är Guds moraliska universums majestätiska metafysik. Vi kan bara älska eftersom vi har skapats fria, och vi skapades fria så att vi kan älska – älska andra och framför allt älska Gud. Kärleken till Gud är vår utväg ur denna världen. ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga” (1 Joh. 5:3). ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar” (se Upp. 22:14).

Fotnoter:

1 Ellen White: Messias (Skandinaviska Bokförlaget, 2018) s. 20.

2 Friedrich Nietzsche: Thus Spake Zarathustra (Penguin Books, New York 1969) s. 173.