Ta pengarna och spring

Medan dessa bolagsskurkar tar pengarna och springer sin väg, kämpar otaliga massor runt omkring i världen med fattigdom, hunger och hemlöshet.

I Oliver Stones Wall Street (1987) spelade Michael Douglas aktiemäklaren Gordon Gekko vars obarmhärtighet och penningbegär ledde till att han kastades i fängelse för bedrägeri och insideraffärer. Några av de mest minnesvärda replikerna som symboliserade begäret hos denna karaktär var ”lunchraster är för mesar” och ”om du vill ha en vän, skaffa hund”.

Även om Gekko bara var en fantasifigur (löst grundad på Ivan Boesky, Wall Street-mäklare värd 200 miljoner dollar som sattes bakom lås och bom för insideraffärer 1986), är det ett faktum att vad han gjorde var litet jämfört med den skandalösa inkompetensen, begäret och kanske kriminaliteten som orsakade den stora finanskrisen, som lett till att miljoner människor runt omkring i världen mist sina jobb eller hem eller (i vissa fall) båda – handlingar som dessa män ändå fått betalt för i miljontals dollar.

En av de mest ökända av dessa högt värderade fifflare var Angelo Mozillo från Countrywide Financial, den största långivaren av lån utan eller med bristfällig säkerhet i Amerika. Detta bolags brott bidrog till att miljoner amerikaner miste sina hem och att världens största ekonomi bröts ner. Men vad hände med Mozillo? Förutom förbudet att ingå i någon aktiebolagsstyrelse måste han betala 67,5 miljoner dollar i böter. Det låter hårt, men inte om man tänker på att Mozillo hade en förmögenhet på ungefär 800 miljoner dollar då han tvingades ut ur bolaget. Dock tillbringade han inte en enda dag i fängelset. (Gekko, som gjorde betydligt mindre skada för andra, fick tjugo år.)

Vem kan glömma British Petroleums vd Tony Hayward, som sa de välkända orden att han ville ha sitt ”liv tillbaka” när miljoner liter olja rann ut i den Mexikanska golfen och ruinerade hundratusentals människors levnadsvillkor och skadade drygt 25 000 km av kustlinjen? För sina besvär gavs Hayward 16,8 miljoner dollar i avgångsvederlag (lite i jämförelse med den avskedade vd:n för Merril Lynch, Stan O’Neills avgångsvederlag på 160 miljoner dollar efter att han lett bolaget till en katastrof när intäkterna för subprimelånen rasade 2007–2008, samma ras som lämnade miljoner utan hem och arbete).

I LIBOR-skandalen 2012, då Barclay’s bank bedrägligt manipulerade räntesatserna för att låta banken få massiva vinster på andras bekostnad (och bidrog till världsekonomins ras), beslöt Barclay’s avskedade vd Bob Diamond att avstå från avgångsvederlaget på 20 miljoner pund efter den offentliga skandalen. Men med en uppskattad personlig förmögenhet på ungefär 160 miljoner dollar hade han råd att avstå.

Naturligtvis är de flesta inte förvånade över att höga chefer för dessa stora banker och bolag är giriga. Snarare blev de flesta chockerade av hur mycket dessa män, särskilt de i misslyckade bolag, fortfarande fick betalt, trots den ofattbara skada de orsakat.

Och medan dessa bolagsskurkar tar pengarna och springer sin väg, kämpar otaliga massor runt omkring i världen med fattigdom, hunger och hemlöshet. Visserligen går dessa siffror upp och ner, men 1 % av världens befolkning äger 40 % av dess rikedom, vilket innebär att av hundra människor äger en person nästan hälften av deras samlade rikedom! Och, om den nuvarande trenden fortsätter, kommer denna enda person så småningom att äga ännu mer.

Denna ojämlikhet manifesteras på olika sätt, till exempel:

Somliga betalar 168 000 dollar för en flaska ”2004 Block 42”-vin från den australiske producenten Penfold, medan hundratals miljoner människor måste dricka vatten från orena källor.

En ateljélägenhet vid Hyde Park i London är värd 123 miljoner pund (billigt jämfört med ett hem för en miljard dollar i Mumbai), medan uppskattningsvis 100 miljoner människor i världen är hemlösa.

De rika kan spendera 30 000 dollar på en tiorätters måltid (som omfattar råbiff från Kobe, med imperial belugakaviar, ostron från Belon och Osso Buco-hummer) på The Dome Restaurant i Bangkok, medan en av sju människor (ungefär en miljard) inte vet varifrån de ska få nästa måltid.

Inte undra på att Bibeln rasar mot ekonomisk orättvisa. I Gamla testamentet, i Femte Mosebok, befalls israeliterna: ”Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödlidande daglönare, vare sig han är din landsman eller en invandrare i någon av städerna i ditt land. Du skall ge honom hans lön redan samma dag, före solnedgången, ty han är fattig och i trängande behov av den” (5 Mos. 24:14–15). I Nya testamentet utropar Jakob i sin bok: ”Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen” (se Jak. 5:4–5).

De säljer den oskyldige för pengar och den fattige för ett par skor. De trampar ner de svaga och skuffar undan de hjälplösa

Överallt däremellan talar Bibeln också starkt mot de rikas exploatering av de fattiga: ”De säljer den oskyldige för pengar och den fattige för ett par skor. De trampar ner de svaga och skuffar undan de hjälplösa” (se Amos 2:6–7). ”Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar! De förvägrar de svaga rättvisa, berövar de fattiga i mitt folk deras rätt. Änkor blir deras offer, faderlösa plundrar de” (se Jes. 10:1–2).

”Din mantelfåll är fläckad av blod från fattiga som var utan skuld” (se Jer. 2:34).

Det är också intressant att i våra ekonomiskt trängda tider, när alltifrån arbete och bostad till besparingar och pensioner är i fara, säger Bibeln att de ekonomiska frågorna kommer att spela en viktig roll i de avgörande scenerna av den stora striden mellan Kristus och Satan. Uppenbarelseboken varnar för en ekonomisk bojkott mot dem som vägrar att lyda order som kommer från den sista tidens religiös-politiska makt som härskar över jorden. ”Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet ” (se Upp. 13:16-17).

Lägg märke till att människor tvingas att ta detta märke. Det sägs faktiskt att dessa makter kommer att tvinga människor till en falsk tillbedjan: ”Och det fick rätt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden också kan tala och se till att alla som inte tillber odjurets bild blir dödade” (Upp. 13:15).

Som vi har sett är Herren Gud den ende som är värd tillbedjan, även om Satan arbetar flitigt för att få människor att tillbe någonting och vad som helst förutom Herren. I den sista tiden kommer han att använda sig av statlig makt för att försöka tvinga fram denna tillbedjan, och ekonomin är ett av vapnen.

Bibeln talar aldrig mot rikedom utan bara mot habegär och exploatering av de fattiga. Aposteln Paulus sade: ”Kärleken till pengar är roten till allt ont” (se 1 Tim. 6:10). Det är sant – kärleken till pengar är en fördärvlig kraft. Jesus själv varnade för ”rikedomens lockelser” (se Matt. 13:22). Det är därför Bibeln om och om igen uppmanar oss att undvika dessa snaror, att inte låta världen sluka oss med sina lockelser och sin charm – lockelser och charm, som till sist bara leder oss till ruinering och förlust.

Jesus erbjuder oss en utväg, han erbjuder oss någonting varaktigt, någonting bestående, någonting tillfredsställande på ett sätt som ingenting annat kan göra. Därför uppmanas vi:

”Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter” (se Jes. 55:1–2).

Vi behöver för egen del söka just det han erbjuder.