Varför är vi här?
10 min │ Kom vi till från ingenting eller från någonting? Har universum alltid funnits eller fanns det en början? Kan en Gud verkligen existera?
”’Det verkar som att vi bara hamnat här’, sa en kvinna till mig nyligen, ’och jag vet inte om någon vet varför.’” Annie Dillard 1
Är det ingen som vet varför? Det kan hända, men många tror sig bestämt veta varför. De tror att vi bara har ”hamnat här”, av en ren tillfällighet, av en ren slump, ingenting annat. Allting – från Sombrerogalaxen till Shakespeares sonetter – har ett materiellt ursprung. Allt som finns till består enbart av atomer och subatomiska partiklar, som är atomernas beståndsdelar. Utifrån detta synsätt är den enda skillnaden mellan förälskelse och tarmrörelser de molekyler som är aktiva i de respektive processerna.
Om detta synsätt är riktigt innebär det att det inte finns någon mening, någon plan, något mål för oss eller för det universum där vi är strandsatta, på tredje klotet från solen. Det fanns en mer medveten handling hos honom som tatuerade en taggtråd runt sin handled än det fanns i skapelsen av allt liv på jorden. I en ofta citerad sats från sin bok The First Three Minutes skriver nobelpristagaren Steven Weinberg de kända (ökända?) orden: ”Ju bättre vi lär oss att förstå världsalltet, desto meningslösare verkar det.” 2
I motsats till denna hållning finns dock ett annat synsätt som utgår ifrån ett vidare och större perspektiv än den rent materialistiska inskränktheten. Detta synsätt är att allting skapat kommer från Gud. Vi finns till och är här, inte av en slump, utan för ett syfte. Några av dessa syften kan anas i själva skapelsen, som vittnar om Skaparens existens. Som Bibeln själv säger om detta: ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk” (se Ps. 19:1).
Under de senaste hundra åren har vetenskapen (om än oavsiktligt) gett detta synsätt en ordentlig törn. I tusentals år trodde människor att universum alltid hade funnits till, att det var evigt. Därför fanns det ingen anledning att spekulera om hur det hade blivit till, hur det hade skapats, eftersom det alltid funnits. Det hade ingen början och var inte skapat.
Under det senaste århundradet har man dock kommit med starka vetenskapliga belägg som visat att universum faktiskt är skapat, att det fanns en tid då det inte fanns till. Enligt Big bang-teorin blev universum (tid, rum, materia och energi) till för cirka 13 miljarder år sedan. Detta synsätt medförde häpnadsväckande konsekvenser beträffande Guds existens. Big bang-vetenskapen bidrog faktiskt till att ”världens mest ökända ateist”, Anthony Flew, blev omvänd till deism, eftersom han insåg att det skapade universum förutsatte en intelligens, och vem annars skulle det kunna vara än Gud? När Big bang-teorin först lades fram upprörde den Sovjets intelligentia, eftersom de förstod att det skapade universum förutsatte en Skapare, vilket var ett mycket fientligt koncept för den ateistiska marxismen.
Tanken att universum har en början leder dock till den uppenbara frågan: vem eller vad var det som satte igång det? Det är allmänt accepterat att endast någonting större än skapelsen kunde åstadkomma själva skapelsen. (Var inte Leonardo da Vinci större än Mona Lisa?) Alltså: vad det än var som satte igång Big bang måste det vara starkt nog att sätta igång krafter som ledde till liv på jorden, för att inte tala om miljarder galaxers existens. Vem, eller vad, skulle det kunna vara förutom Gud, eftersom vem, eller vad, är större än själva universum?
Den andra logiska förklaringen är att ”ingenting” skapade universum.
Ingenting?
Ja, det är precis vad många säger idag om hur universum skapades.
”Det verkar omöjligt att man skulle kunna få fram någonting ur ingenting”, skrev författaren Bill Bryson, ”men faktumet att det en gång inte fanns någonting och att det nu finns ett universum är ett uppenbart bevis på att det går.” 3
”Man kan föreställa sig”, skrev fysikern Alan Guth, ”att allting kan skapas ur ingenting. Och ’allting’ kanske omfattar mycket mer än vad vi kan se … det är rimligt att säga att i universum är absolut ingenting gratis.” 4
”Eftersom det finns en sådan lag som gravitationen”, skrev världens utan tvekan mest kända nu levande vetenskapsman Stephen Hawking, ”kan och kommer universum att skapa sig självt ur ingenting.” 5
Vad är det som händer? Varför säger dessa människor att universum skapades ur ingenting?
Svaret är enkelt: ingenting är det enda logiska alternativet för ateisten, eftersom om någonting annat än den evige Guden som inte är skapad (en sådan som Bibelns Gud) skapade universum, så vad det nu än var, måste det ha skapats av någonting tidigare, som måste ha skapats av någonting tidigare, och så vidare och så vidare i all oändlighet tillbaka i tiden. Även om vetenskapsmännen kunde skala av vårt ursprung till den mest grundläggande möjliga nivån, måste det finnas något före den nivån som kunde skapa den, ge den lagar och principer och formler som tillät den bli till ett universum. Och vad det nu än föregicks av behövde det också något tidigare för att kunna förklara hur det blev till, och så vidare och så vidare i en oändlig regress. Det skulle aldrig finnas någon ände, eftersom vad det än är som ska förklaras behöver det också sin förklaring.
Den enda vägen ut ur denna snara är en av två möjligheter. Den första är att en evig Gud skapade universum, eftersom en evig Gud alltid har funnits och behöver därför ingen förklaring för sin egen tillblivelse. Han har alltid funnits, punkt. Det andra logiska alternativet är att ”ingenting” skapade universum, eftersom ”ingenting” – i motsats till allting annat, (förutom en evig Gud) – inte behöver någon förklaring. Och ändå är det ingenting, och ingenting blir till ur ingenting, eller?
Kort sagt är vi lämnade inför ett val mellan de två: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos. 1:1). Eller: ”I begynnelsen skapade ingenting himmel och jord.”
Vilket alternativ verkar mest logiskt för dig?
Därför uppmanar jag dig att tänka igenom vad vårt ursprung innebär när vi kämpar oss genom livets stress och mödor och emellanåt undrar: ”Varför hamnade vi här?” Den ena berättelsen har ingenting att säga om någon fader till vår existens, den andra presenterar en kärleksfull och mäktig himmelsk Fader som urkälla. Förutom att vara det mest förnuftiga (se på det andra alternativet) är Gud som alternativ det enda som ger oss hopp att komma undan den olyckliga världen och en ännu värre framtid.
När den berömde brittiske författaren Bertrand Russell talade utifrån sina ateistiska premisser om människans ursprung och de logiska konsekvenserna, sa han om vårt öde att ”ingen glöd, inget hjältemod, ingen intensitet av tankar och känslor kan bevara individens liv bortom graven; att all middagssolens glans av det mänskliga geniet är bestämt att slockna i solsystemets vidunderliga död, och att hela templet av människans prestationer oundvikligen måste begravas under spillrorna efter universums ruiner …” 6
Det är ett sätt att se på saken. Ett annat är detta: ”Liksom den nya himmel och den nya jord som jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn bestå” (Jes. 66:22).
Men om nu denne Gud är god, varför ”hamnade vi bara här”, i en värld som är så full av smärta, lidande och ondska? Vem är denne Gud, hurdan är han i verkligheten och vad är det för hopp han ger oss när det gäller att komma undan ondskan och fördärvet som smyger sig över oss ända in till graven?