De döda

Vad denna fördärvade världen än kan erbjuda, erbjuder den ingen lösning för livets största utmaning, döden. Att födas innebär att man förr eller senare måste dö.

Genom att dra nytta av människans fruktan för och fascination av döden och vad som händer efter döden, blev M. Night Shyamalans film Sjätte sinnet (1999) ett internationellt fenomen. Vem av de som såg filmen kan glömma barnets välkända utrop: ”Jag ser döda människor!”

Utan tvekan har människor så länge de levt mött dödens verklighet. Ingen kommer undan döden. Det spelar ingen roll vilka vi är, hur mycket pengar vi har, vilka våra föräldrar var (eller inte var), så är det ingen skillnad. Se bara på Steve Jobs, VD för Apple Computers. Han hade allt världen kunde erbjuda, och det var just det som var själva problemet. Vad denna fördärvade världen än kan erbjuda, erbjuder den ingen lösning för livets största utmaning, döden. Att födas innebär att man förr eller senare måste dö.

Precis som Sjätte sinnet visade, tror dock många att döden i verkligheten bara är ett steg in i en annan tillvaro – att människan har en odödlig själ och att denna själ vid döden befrias till en ny form av liv. Även många kristna tror något liknande, att själen vid döden omedelbart går antingen till himlens salighet eller till helvetets plågor.

Vad är problemet? Detta synsätt strider mot Bibelns. Det gör dessvärre människor öppna för Satans bedrägerier. Denna tro att döden omedelbart leder till en annan form av medveten existens är faktiskt en av djävulens största och mest effektiva lögner, och endast genom att lära känna sanningen om döden kan vi undgå denna dödliga andliga bluff.

Hur då?

I den kristna världen finns huvudsakligen två uppfattningar om döden. En är att de döda svävar bort, antingen till himlen eller till helvetet i samma ögonblick som de dör. Den andra uppfattningen är att de döda ligger i omedvetet tillstånd i graven fram till uppståndelsen som inträffar vid Jesus återkomst.

Vilken uppfattning är den rätta? Eftersom döden och uppståndelsen är grundläggande element i Bibeln, och Bibeln har funnits i omkring 2 000 år i Europa, är Bibeln ännu idag den bästa auktoriteten när det gäller undervisning om tillståndet i döden. Modern vetenskap kan inte förklara tillståndet i döden eftersom det inte går att observera. Vi kan bara närma oss det genom hypoteser som grundar sig på härledningar och/eller andliga insikter. Om Gud är livgivaren och framför sin vilja i Bibeln är det relevant att söka svar i Bibeln. Vad säger då Bibeln om döden? Omedelbar belöning (eller straff) vid döden, eller en omedveten sömn fram till uppståndelsen?

Till att börja med säger Jesus själv så här om döden:

”Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen” (Joh. 5:28–29).

Ger dessa ord intrycket att de som dör genast går till sin belöning eller sitt straff? Eller ger de intrycket att de sover i graven i väntan på domen? Det låter ju mest som det sistnämnda. (Läs det en gång till.)

Vad om denna text? ”Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa” (Dan. 12:2).

Återigen, om de döda redan får sin belöning eller sitt straff vid dödsögonblicket, vad handlar då Daniel 12:2 om?

I sitt svar till dem som förnekade uppståndelsen skrev Paulus:

”Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade” (se 1 Kor. 15:17–18).

De som (i döden) somnat in i Kristus är förlorade om det inte finns någon uppståndelse? Hur kan de vara förlorade om de som dött i Kristus redan är i himlen hos honom och njuter av saligheten? Men om de döda sover i omedvetet tillstånd i graven, blir texten helt begriplig, eftersom de döda i graven stannar där om det inte finns någon uppståndelse.

Vad betyder följande texter om döden om de avlidna faktiskt redan är antingen i himlen eller i helvetet?

”De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet” (se Ps. 146:4).

”De döda prisar inte Herren,
de som farit ner i tystnaden” (se Ps. 115:17).

”De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta” (se Pred. 9:5).

Bibeln tycks vara ytterst tydlig när det gäller de döda: de befinner sig i ett omedvetet tillstånd fram till uppståndelsen. Och hoppet om deras uppståndelse ligger i det faktum att Jesus uppstod!

Vad ska man då säga om ”nära döden”-upplevelser (NDU), då människor dör, återvänder till livet och kommer med extraordinära berättelser om en medveten existens efter döden? Vad ska vi göra med dessa händelser – som också studeras av forskare i vetenskapliga laboratorier?

Till att börja med behöver vi vara uppmärksamma. Det är inte för inte som de heter nära döden-upplevelser. De är bara nära döden, och att vara nära någonting är inte detsamma som att vara där. Att vara ”nära” döden är inte detsamma som att vara död, mer än att vara nära att födas är att faktiskt vara född. Ingen av dem som haft NDU har varit död i betydelsen rigor mortis, likstelhet. Därför bör vi vara försiktiga med vad det är för slutsatser vi drar från dessa upplevelser i fråga om vad döden är.

För det andra, om du var djävulen och hade övernaturliga krafter och ville att människor inte skulle tro på Jesus, vad vore bättre än att ge dem upplevelser från livet efter detta som inte har någonting med Jesus att göra? Många som haft NDU berättar faktiskt om att de mött en varelse eller varelser av ljus, som de tror är tidigare avlidna eller änglar eller till och med Gud själv. Och ändå undervisar dessa personer i de allra flesta fall ingenting om de mest grundläggande sanningarna i Bibeln. De uttalar tröstande klichéer om kärlek, frid och godhet, men ingenting om synd, behov av Kristus försonande blod eller den kommande domen.

Man kan tycka att om man nu antas ha fått försmak av det kristna livet efter detta borde man ha fått försmak av den kristna sanningen. Inte undra på att de flesta som haft NDU kommer tillbaka mindre dragna till den kristna tron än vad de var innan de ”dog”. Det är en mäktig bedräglighet, en som kan leda miljoner till tron att de inte behöver Jesus eller hans erbjudande om räddning, eftersom de helt naturligt är odödliga och kommer att leva för evigt, oavsett vad de tror eller hur de lever.

Det råder ingen tvekan om att döden är verklig och döden är mäktig. Men, tack vare Jesus, behöver den inte ha sista ordet. Nej, genom sitt eget offer och uppståndelsen som följde lovar Jesus alla som i tro griper tag i honom att de kan få del av det eviga livet som han erbjuder hela världen.

Och, som han sade i Uppenbarelseboken: ”Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar” (Upp. 22:12).

Han har sin lön med sig? Återigen, hur kan man förena detta med tanken att de döda får sin lön omedelbart vid döden och svävar upp till himlen? Nej, det går inte. I stället lär Bibeln att de döda sover, omedvetna, i graven.

Men, tack vare Jesus, ”förintas … döden” som ”den siste fienden” (se 1 Kor. 15:26), när Jesus kommer tillbaka, ”i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet” (se 1 Kor. 15:52–53).

Tala om en utväg!

Men i väntan på den, hur viktigt är det inte att vi inte faller för en av Satans mest fördärvliga lögner!