Heliga kor

Historien och vår värld idag är full av tragiska berättelser om dem vilkas tillbedjan och tillhörighet till ett religiöst system har lett till förfärliga handlingar.

I sin kända bok Bröderna Karamazov skriver författaren Fjodor Dostojevskij om Jesus återkomst. I stället för att komma på ”himlens moln”, som Bibeln säger, kommer Jesus i mänsklig gestalt under den spanska inkvisitionen, när ”dagen innan nästan ett helt hundratal kättare bränts till döds i en ’storslagen autodafé’ … av kardinalen-storinkvisitorn i närvaro av kungen, hovet, riddare och kardinaler och de mest intagande hovdamerna med hela Sevillas talrika befolkning som åsyna vittnen.” ¹

När folket ser Jesus är de spända när han ”går tigande fram bland dem med ett stilla leende av oändligt medlidande.” ² Efter att han botat några som varit blinda sedan födseln kastar barnen blommor vid Herrens fötter. När ett begravningståg som bär en ung flicka sedan sätter ner kistan framför Jesus, uttalar hans läppar ”sakta och upprepar: ’ … Flicka, jag säger dig, stå upp,’ ” och hon återställs till livet. ³ Folkskaran gapar av häpnad, precis som skarorna gjorde när Jesus uppväckte döda på Bibelns tid.

Men på samma sätt som på Bibelns tid var Jesus inte mer omtyckt inom det dåtida religiösa systemet än vad han var inom den makthavande kyrkan under inkvisitionen. Storinkvisitorn ser vad som händer, och medan folkskaran kryper ihop i fruktan inför honom har prästerskapet arresterat Jesus och kastat honom i fängelse. På natten, när Jesus sitter i fängelsehålan, kommer storinkvisitorn till honom och säger: ”Varför kommer Du och stör oss? ... i morgon skall jag döma Dig och bränna Dig på bål som den värste kättare, och samma folk som idag föll ned och kysste Dina fötter, kommer i morgon att bara på en vink av mig skynda sig att samla kol på Ditt bål.” ⁴

Fastän det är fiktion avslöjar Dostojevskijs berättelse en viktig och olycklig sanning om människan: hon har en fallenhet att tillbe vad som helst och allting förutom Gud själv, det innefattar även religiösa institutioner som motsätter sig Gud och som dessa institutioner gör anspråk på att representera!

I detta fall angriper Dostojevskij särskilt den romersk-katolska kyrkan, men principen är densamma med vilken religiös institution som helst som tar på sig det som endast tillfaller Gud. När det händer blir dessa institutioner ”heliga kor”.

Människor har en tendens att tillbe vad som helst och allting förutom Gud, och det inkluderar tillbedjan av religiösa institutioner i motsats till den Gud som dessa institutioner hävdar sig representera!

Vad är en ”helig ko”? Det är när någonting, alltför ofta en religiös gemenskap eller institution, blir ett objekt för dyrkan, vördnad, någonting som är bortom kritik – någonting som tar självaste Guds plats. Som sådan kan denna institution ha en nästan total kontroll över sina anhängares sinnen. Och när det händer kan det leda till handlingar som görs i Guds namn men som Gud själv aldrig skulle ha accepterat. Därför är historien och även dagens värld full av tragiska berättelser om dem vilkas tillbedjan och tillhörighet till ett religiöst system har lett till förfärliga handlingar. Allt ifrån självmordsbombarna den 11 september till drogkartellen La Familia i Mexiko, vars medlemmar bär med sig en Bibel till och med när de halshugger människor, plågas världen av dem vilkas tillbedjan av heliga kor bara för med sig tragiska konsekvenser.

Som människor är vi skapade för att tillbe Gud, men Satan har sedan syndafallet försökt få människor att tillbe vad som helst och allting förutom Gud, och om det inkluderar religiösa institutioner som gör anspråk på att representera Gud är det desto bättre. För många århundraden sedan varnade faktiskt aposteln Paulus speciellt för att många människor skulle falla i snaran att tillbe falska religiösa system som försöker ta självaste Guds plats.

Han skrev: ”När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt inte lura er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud” (2 Thess. 2:1–4).

Även om dessa verser har tolkats och uppfattats på olika sätt genom tiderna är en poäng klar: före Jesus återkomst kommer det att uppstå ett stort avfall inom kristenheten, och någon, eller mest sannolikt ett religiöst system av något slag (individer används ofta i Bibeln som symboler för hela system), kommer att uppstå och försöka tillskansa sig den tillbedjan som endast tillhör Gud.

Det innebär att Satan kommer att arbeta för att få folk att tillbe och följa ett system, ett religiöst system, i motsats till att följa Herren själv. Detta är det grundläggande i avfallet, och det leder oundvikligen människor till horribla handlingar i Guds namn, handlingar som en kärlekens Gud aldrig skulle vilja att de gör.

Ellen White, en kristen författare, skrev i boken Från mörker till ljus: ”Satan anstränger sig ständigt för att ge en falsk framställning av Guds väsen, syndens natur och de verkliga frågor som står på spel i den stora striden. Hans list försvagar förpliktelsen mot den gudomliga lagen och ger människorna frihet att synda. Samtidigt inger han dem falska föreställningar om Gud, så att de betraktar honom med fruktan och hat i stället för med kärlek. Grymheten i sin egen natur överför han till Skaparen. Den flätas in i olika religionssystem och kommer till uttryck i olika sätt att tillbe.” ⁵

System, institutioner, de religiösa medräknade, kan lätt bli korrumperade. Hur mycket alla dessa institutioner än gör anspråk på att vara instiftade av Gud är det fortfarande människor, fallna människor, som fattar beslut om hur de ska drivas. Dessvärre fattar de ofta dessa beslut i Guds namn. Och när någon gör någonting i Guds namn, särskilt när Gud inte har bett dem att göra det – har vi receptet för korruptionen och ondskan.

Här kan vi kanske mer än någon annanstans finna orsaken till alla de onda ting som görs av de som menar sig vara religiösa. ”En nobelpristagare, fysikern Steven Weinberg, sa en gång: ’Med eller utan religion kan goda människor uppföra sig väl och onda människor göra ont; men för att få goda människor att göra ont krävs en religion.’ Han hade en poäng.” ⁶

Ingenting av detta är dock något nytt. För tvåtusen år sedan, när Jesus prövades av djävulen att tillbe honom, svarade han: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka” (Luk. 4:8).

Detta är en central poäng av flera orsaker. För det första: eftersom Gud är vår Skapare är endast han värd vår tillbedjan. För det andra: det är en livets princip att vi aldrig kan nå högre än det vi tillber, vad det än är. Om vi dyrkar korrupta ting kommer vi aldrig att bli bättre än dessa – faktum är att vi bara blir lika dem. Det var vad som hände det forna Israel: ”de följde det som var tomhet och blev själva idel tomhet” (2 Kung. 17:15). De blev alltså lika det som de tillbad.

Enda sättet att komma undan denna snara, denna bedräglighet, är att tillbe Gud och endast honom. Vår enda trygghet är att lyda honom och låta honom forma våra liv till sin avbild, som han har lovat göra. Institutioner och organisationer har sin plats, men vi får aldrig låta dem ta Guds plats. Vi bör tillbe endast honom ”som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna” (Upp. 14:7). Allting annat vi tillber är heliga kor, och vem vill inte kunna resa sig högre än en ko, hur ”helig” den än kan tänkas vara?