Hunger efter makt

Självmordsbombaren dödade__________ i __________. Fyll i luckorna.
Regeringstrupperna i __________ massakrerade__________ civila. Fyll i luckorna.
Partiledaren i __________ avgår på grund av skandal. Fyll i luckorna.

Det var, har man sagt, ”slutet på historien”. Efter årtionden av det kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA skulle de stora maktstriderna mellan nationer och ideologier upphöra, krigsutsikterna minimerades och den västerländska liberala demokratin började breda ut sig. Vi försäkrades att världen trädde in i en tid av vapenfri fred och välfärd när det tjugoförsta århundradet inleddes.

Självklart tänkte människor i liknande banor också i början av det tjugonde århundradet. ”Varken jorden eller ens solen”, skrev Hans Konig om 1900-talets första timmar, ”var längre i universums centrum, utan, som drottning Viktorias kaplan Charles Kingsley tidigare hade skrivit: ’Järnvägen, Cunardlinjens ångare och den elektriska telegrafen är … tecken på att vi åtminstone på några punkter är i harmoni med universum, att det finns en mäktig ande som verkar mitt ibland oss … den ordningsskapande och skapande Guden .’ Män och kvinnor kände sig mer än någonsin tidigare eller senare, hemma på jorden och hade kontroll över sitt öde. Naturens demoner från det förgångna hade avvisats genom förnuftet och elektriciteten, och det nya århundradets mänskliga demoner låg fortfarande gömda.” ¹

Nå ja, om du trodde det, skulle du kanske ha trott på premiärminister Neville Chamberlains (numera ökända) ord ”Fred i vår tid” efter hans möte med Adolf Hitler 1938 – ett år innan andra världskriget började!

Den sorgliga verkligheten är att rubrikerna ovan kommer precis lika lätt nu, i det tjugoförsta århundradet, som de kom under det förra århundradet som präglades av stora maktkamper mellan nationer och politiska ideologier och som ledde till de två mest våldsamma och destruktiva krigen i mänsklighetens historia. Dessa krig slutade med att det mest destruktiva vapnet någonsin släpptes, atombomben.

Idag, mindre än två decennier in i det nya millenniet och det nya århundradet, fortsätter maktkampen. Vissa spelare och ideologier har bytts ut, men så har också långt mer olycksbådande vapen tillverkats. För nästan hundra år sedan varnade Albert Einstein för att ”vår alltför mycket prisade teknologiska framgång och civilisationen rent allmänt kunde jämföras med en yxa i en patologiskt kriminell människas hand.”² En yxa? Säg istället en smutsig bomb i en portfölj? En patologiskt kriminell? Varför inte en al-Qaida-fanatiker?

Nationerna är lika makthungriga nu som de var när de grekiska och persiska imperierna stred om kontroll över den forntida världen för mer än 2 300 år sedan.

Oavsett om det är muslimska extremister som vill driva ut USA från Mellanöstern, kinesiska strävanden efter herravälde i öst, Rysslands önskan att återfå sin förlorade ”ära”, USA:s beslutsamma ansträngningar att behålla militär och ekonomisk hegemoni i sina intresseområden eller andra ändlösa politiska och ekonomiska strider – nationerna är lika makthungriga nu som de var när de grekiska och persiska imperierna stred om kontroll över den forntida världen för mer än 2 300 år sedan.

Vapenhandeln visar, till exempel, hur makthungriga de är. USA som är världens rikaste nation, satsar mest på vapen, mer än de följande tio största länderna satsar tillsammans. Enligt Stockholms internationella fredsinstitut använde USA 711 miljarder dollar på försvaret bara 2011, mer än 40 % av hela världens försvarsbudget. Medan Kina som är den näst största ekonomin, satsade ”bara” 143 miljarder på militären. Och Ryssland som kommer på tredjeplats, 71 miljarder. De tio största länderna pungade tillsammans ut förbluffande 129 biljoner dollar på militära budgetar under 2011 – 74 % av hela världens sammanlagda utgifter!

Varför användes inte dessa pengar till att ge fattiga mat, köpa hus åt hemlösa eller bekämpa AIDS, malaria eller cancer? Svaret är att människan är en varelse som hungrar efter makt. Om inte för att försvara sig mot dem som vill härska över dem, så för att försöka dominera över andra. Och för att göra det behöver hon makt.

Hela den stora striden mellan Kristus och Satan började faktiskt med en maktkamp när Satan, en skapad varelse, försökte tillskansa sig själva Skaparens plats och makt. ”Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son … Det var du som sade till dig själv: ’Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste” (se Jes. 14:12–14). Denna maktkamp ledde till slut till ett krig i himlen där Satan, som då var en ljusets ängel, förlorade. ”Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom” (se Upp. 12:7–9).

I motsats till Jesus som sa att vi skulle vara ”allas tjänare” (se Mark. 9:35) följer den mänskliga naturen ”denna världens gud” (se 2 Kor. 4:4), Satan, som oupphörligt strävar efter att dominera och kontrollera, vilket har lett till oerhört mycket våld och korruption genom århundradena.

Inte undra på att den sista boken i Bibeln, Uppenbarelseboken, talar om den sista tidens massiva politiska system (som skildras som förskräckliga odjur i profetiorna). De använder sig av religion – som fortfarande visar sig vara ett viktigt medel i kontrollen av massorna för att utöva makt över hela världen. (Hur kan annars Jihad-rörelser finna ett ändlöst flöde av människor som är villiga att spränga sig själva i luften?) ”Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk … Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. Det utövar det första odjurets hela makt i dess åsyn. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första odjuret …” (Upp. 13:7, 11, 12).

Det här är dock inte första gången i Bibeln som stora odjur visar sig, symboler för massiva politiska krafter. Daniel 7 använder djur som symboler för världshistoriens stormakter i en orientering av historien. Han visar dessa politiska makters uppkomst och fall fram tills att Gud själv upprättar sitt eviga rike som kommer att vara för evigt. ”Dessa stora djur, fyra till antalet, betecknar fyra kungar som träder fram på jorden. Därefter skall den Högstes heliga få riket och besitta det för evigt, ja, i evigheters evigheter” (Dan. 7:17–18).

Med andra ord pekar Bibeln på ett stort hopp. Maktstriderna (och det våld som alltid följer) tar slut och att Guds trogna folk ska ”få” riket ”för evigt, ja, i evigheters evigheter”. Att de ska ”få” visar att det inte är något de byggt upp själva. Nej, alla riken som är människoverk, även de västerländska liberala demokratierna, bygger på korruption. Guds rike däremot är byggt på Jesus blod, densamme Jesus som en dag kommer att säga till sina trogna: ”Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse” (Matt. 25:34). Kristus kommer verkligen upprätta ett rike som inte är av denna världen.