Moralisk terrorism
10 min │ Vad är rätt och fel? Är moral något relativt beroende på vem du frågar?
Enligt FN tvingas uppskattningsvis 2,5 miljoner människor till människohandel.
Minns du Joseph Fritzl? Han var mycket omtalad i nyheterna för några år sedan när det avslöjades att han hållit sin dotter fången i en underjordisk håla i sitt hem i Österrike under 24 år. Och som om det inte var illa nog hade han våldtagit dottern om och om igen och skaffat sju barn med henne som aldrig såg dagsljuset förrän de till sist blev fria!
Detta låter som en skräckfilm men var ingen fiktion. Den var sann. Och när berättelsen spreds som en internationell nyhet hörde vi inga sentimentala kommentarer som: Vad har vi för rätt att fälla moraliska domar över vad han gjorde? Han har rätt att leva som han vill, och vilka är vi att döma honom? Varför skulle vi tvinga vår moral på Joseph Fritzl?
Alex Rosenberg, som inte tror att livet är någonting annat än slumpmässiga rörelser av subatomiska partiklar, argumenterar i sin bok, The Atheist’s Guide to Reality, för att moralen är en illusion som inte finns i verkligheten. ”Vad är skillnaden mellan rätt och fel, gott och ont?” frågar han. ”Det finns ingen moralisk skillnad mellan dem.”1
Ingen skillnad mellan gott och ont, rätt och fel? Så det finns ingen skillnad mellan det Joseph Fritzl gjorde mot sin dotter och någon som räddar barn från sexslaveri?
Vad den universella avskyn beträffande Joseph Fritzl visar är att hur mycket filosoferna och förståsigpåarna än försöker tala om för oss att moralen är relativ, att moraliska frågor är rent kulturella, och att moralen inte skiljer sig från smaken för musik eller konst (subjektiv och personlig), så är det ett faktum att ingen lever på det sättet. Ingen vill leva på det sättet. Inget samhälle skulle överleva om folk levde med en sådan moralisk relativism.
En ateist och en kristen debatterade om moralen, och den kristne hävdade att moraliska värden kom från Gud och ateisten att de var rent mänskliga skapelser som växte fram från personliga känslor, kultur och samhälle. Som sådana, fortsatte ateisten, kunde ingen med rätta hävda att en moral var överlägsen en annan. Han menade att alla moraler är relativa. ”Min vän”, svarade den kristne, ”i vissa samhällen älskar folk sina medmänniskor, i andra äter de upp dem, allting grundat på moraliska koder. Vilken moral föredrar du?”
Tänk på följande:
Varje år våldtas miljoner kvinnor, antingen i krig, i människohandel eller av någon ”närstående”.
Enligt FN tvingas uppskattningsvis 2,5 miljoner människor till människohandel.
Av dem är 1,2 miljoner barn, som oftast utnyttjas för sex.
Även om det är svårt att uppskatta några exakta siffror, har otaliga antal barn fotograferats och utnyttjats för barnpornografi.
Över 1 400 människor mördas dagligen i världen.
Vill alltså Alex Rosenberg nu säga till dessa offer eller deras familjemedlemmar att det som drabbade dem egentligen inte var ont? Moralfrågor tenderar att finna en svartvit klarhet mycket snabbare och lättare när de drabbar en personligen än när de bara förblir filosofernas eteriska grubblerier. Faktum är att gott och ont, rätt och fel, verkligen existerar, och var och en – särskilt de som blivit offer för ondskan – vet det.
En sjuårig kambodjansk flickas berättelse blev en internationell nyhet då hennes mor (hennes mor!) sålde henne till en bordell i Phnom Penh för att arbeta som sexslav. Där låstes hon in i en bur, våldtogs av ett gäng, torterades och tvingades sedan till sex med så många som tjugo män per dag. Kränkningarna fortsatte tills hon till sist flydde. Är inte detta en ondska som övergår varenda kultur, samhälle och filosofisk uppfattning om rätt och fel? Självklart!
En ung muslimsk kvinna, mor till ett litet barn, sköts till döds i Berlin. Hon var bara en av många muslimska kvinnor som mördats av manliga nära släktingar, i något som betraktas som ”hedersmord”.
”Under de senaste fyra månaderna”, står det i en tysk publikation, ”har sex muslimska kvinnor i Berlin brutalt mördats av sina familjemedlemmar. Deras brott? De försökte bryta sig loss och leva enligt västerländsk livsstil. I deras sammanhang hedras mördarna som hjältar för att de velat bevara sina familjers dignitet. Hur kan en sådan horribel och chockerande ålderdomlig praxis florera i hjärtat av Europa?”2
”En horribel och chockerande ålderdomlig praxis”? Hur vågar skribenten påtvinga sina moraluppfattningar på andra? Om moralen bara är, som konst och musik, mänskliga skapelser, hur kan detta dödande, ”hedersmord” i en kultur, betraktas som brott i en annan? Vem har rätten att fördöma någonting som en annan kultur tror är moraliskt och till och med hedervärt? Är inte kränkningen bara en moralisk tolkning av händelserna och ingenting annat? Om moral bara är skapat av människor är det inte lika felaktigt att benämna ”hedersmord” eller kannibalism som fel, som det är ”fel” att föredra musslor framför oxfilé?
Faktum är att vissa saker helt enkelt är onda, omoraliska, fel, oavsett vad kulturen eller samhället säger. Och nyckeln till förståelsen för vad som är ont, ondskans realitet och omoral, är ett ord som många människor inte vill höra, i varje fall inte förrän de blir offer för dem som våldför sig på det, och det ordet är lag.
Lag, som i de uråldriga, inaktuella, ålderdomliga tio budorden? Den sortens lag?
Just det!
Fråga ett barn vars familj splittrades eftersom mamma eller pappa bröt mot budordet ”du skall inte begå äktenskapsbrott” (se 2 Mos. 20:14), om barnet tycker att lagen är uråldrig, inaktuell och ålderdomlig. En undersökning visar att ungefär 37 % av amerikanska män har varit otrogna, medan 29 % kvinnor har varit otrogna; samtidigt levde tre av fem amerikanska barn födda 1986 med bara en förälder vid 18 års ålder.3 I Sverige finns det undersökningar som visar att så många som upp till 53 % av männen och 55 % av kvinnorna varit otrogna mot sin partner.4 Drygt vart fjärde barn mellan 1-17 år bor inte tillsammans med båda sina föräldrar.5
Fråga någon vars besparingar och pensionsplaceringar sopades bort i den senaste ekonomiska krisen om hon tror att budordet ”du skall inte stjäla” (se 2 Mos. 20:15) är uråldrigt, inaktuellt och ålderdomligt.
Fråga en mor eller far till något av Anders Breiviks offer om budordet ”du skall inte dräpa” (2 Mos. 20:13) är uråldrigt, inaktuellt och ålderdomligt.
Vare sig människor vill erkänna det eller inte är Guds morallag, de tio budorden, ett universellt mått på gott och ont, rätt och fel. Det enda som behövs är att stå på mottagarsidan för ett brott mot något av dessa bud, för att man ska inse hur relevanta de är än idag. Morallagen är på många sätt kärlekens yttersta förkroppsligande – kärleken till Gud och kärleken människor emellan.
Se dig omkring i världen på allt som du finner fel, omoral och orättvisa och lidande. Du kommer att upptäcka att det i grunden är de tio budordens principer som har brutits. Och brotten kallas i Bibeln för synd: ”Den som syndar bryter också mot lagen, ty synd är laglöshet” (se 1 Joh. 3:4).
Inte undra på att när Jesus var här på jorden så lyfte han inte bara upp lagens principer utan tog dem till en djupare nivå: ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap” (se Matt. 5:27–28). Han likställde också vreden med mord.
Eftersom Jesus vet att våra illgärningar och vårt lidande så ofta härstammar från att hans lag brutits, vill han också nu ge oss kraft att komma undan det syndens strypgrepp som brott mot hans lag är.
Ja, eftersom Jesus vet att våra illgärningar och vårt lidande så ofta härstammar från att hans lag brutits, vill han också nu ge oss kraft att komma undan det syndens strypgrepp som brott mot hans lag är. Han lovar oss en utväg, nu och för all evighet. ”Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld” (se 2 Pet. 1:4). Detta särskilt eftersom dessa begär ofta är så självcentrerade och själviska.
Vem som helst som fått ta emot ondska (och det har vi alla gjort) vet att ondskan är verklig. Lyckligtvis är Guds kraft och löften som ger oss en utväg, lika verkliga.