Ingen Gud, ingen rättvisa

Det finns nog ingen Gud. Sluta bekymra dig och njut av livet.

Under ledning av Richard Dawkins hade ateisterna i London en kampanj där följande text stod med stora bokstäver på stadsbussarnas sidor: ”Det finns nog ingen Gud. Sluta bekymra dig och njut av livet.” Även humanisterna i Sverige och andra länder följde efter med liknande kampanjer.

Mycket skulle kunna sägas som svar på det tänkesättet. En grupp svarade genom att sätta upp följande text på sidan av Londons 125 röda tvåvåningsbussar: ”Dårarna tänker: det finns ingen Gud.” Ett annat svar var motfrågan: Vad gör Guds existens till något att bekymra sig för, till att börja med? Varför skulle någon över huvud taget bekymra sig om Gud verkligen fanns?

Ja, om folk begick grava orättvisor, gjorde något de visste var fel och som deras samvete sa var fel – då skulle de kanske bekymra sig över Guds existens. Därför att de kanske, kanske, en dag skulle kunna stå ansvariga inför honom för den orättvisa och ondska de nu tycks komma undan med!

En filosof vid namn Immanuel Kant sa att om man kan acceptera en premiss, bara en, som är att ”Gud är rättvis”, då måste man anta att någon form av liv efter detta måste finnas. Varför? Eftersom Guds rättvisa helt klart inte uppenbaras i detta liv.

Vem hukar sig inte, vem gråter inte ibland ut i sin ångest och förtvivlan över den ändlösa orättvisa som verkar vara en del av människans existens på jorden lika mycket som andning? Från förrädiskheten bland nationerna, raserna, de ekonomiska klasserna, vännerna, till och med familjerna, alla mot varandra, är den mänskliga historiens varje sida fullpackad, både fram och bak, fotnoterna och slutnoterna medräknade, av ensidiga orättvisor som inte rättats till, ondska som inte på något sätt korrigerats.

En regnig dag för många år sedan klev en äldre änkling i Amerika vid namn Anthony Elliott ner i sitt badkar och begick självmord. Han skar sina handleder med ett rakblad. Varför? ”Det finns ingenting kvar för mig …”, hade han skrivit i sitt avskedsbrev. ”Min regering ska tjäna och beskydda, men vem? De som kan roffa åt sig det mesta av pensionärernas besparingar.”¹

Anthony Elliot hade förlorat alla sina besparingar, 200 000 dollar, som den hänsynslösa banken Lincoln Savings and Loan hade lurat av honom. Fastän federala revisorer hade varit bekymrade över bankens metoder, rekryterade banken en av Amerikas mest hedrade och respekterade ekonomer, Alan Greenspan, som sa till revisorerna att Lincoln var ”finansiellt starkt” och menade att där ”inte fanns någon risk i sikte”. Inte långt därpå kollapsade Lincoln och drog med sig mångas besparingar, även Anthony Elliots.

Greenspan har dock haft det bra i alla dessa år sedan dess, tacka för det!

Författaren David Berlinski skrev om nazisternas frammarsch: ”Innan möjligheten till sovjetisk vedergällning ens fanns i föreställningsvärlden hade nazisternas förintelsetrupper tågat in i byar och med maskingevär mördat byborna efter att ha tvingat offren att gräva sina egna gravar. Vid ett sådant tillfälle någonstans i Östeuropa tittade en SS-officer likgiltigt på, kramande sitt maskingevär, när en äldre skäggig och from jude mödosamt grävde vad han visste skulle bli hans egen grav.

Han reste sig och sa till sin avrättare: ’Gud ser vad du gör.’

Och sedan sköts han till döds.”²

Vem vet vad som hände SS-officeren som kan ha dödat hundratals, om inte tusentals människor? Och, även om han hade stupat i striden eller blivit arresterad och ställts inför rätta och avrättats för sina brott, hur skulle avrättningen av en man som dödat hundratals andra kunna betraktas som rättvis?

Var är rättvisan för de miljoner afrikaner som genom århundradena slets från sina hem, stuvades på skepp som var ovärdiga för grisar, transporterades över hav och tvingades till slaveri?

Var är rättvisan för de miljoner Stalin dödade? Eller Mao? Eller Pol Pot?

Var är rättvisan för Carlos Deluna som avrättades i Texas 1989 för ett mord som många numera tror hade begåtts av en annan man som flera gånger bekänt brottet?

Var är rättvisan för de tusentals barn som varje år föds med hiv?

Var är rättvisan för de som bor i pappkartonger medan somliga bygger sitt tredje slott?

Var är rättvisan för de tusentals som tvingas till sexuell slavhandel, barn medräknade?

Var är rättvisan för de miljoner kvinnor runt omkring i världen som utnyttjas och exploateras?

Var är rättvisan för de miljoner som genom åren luras med falska annonser eller dras in i spelmissbruk?

Var är rättvisan när den rikaste tiondelen av befolkningen har en inkomst som är nio gånger så stor som genomsnittsinkomsten hos den fattigaste tiondelen?

Var är rättvisan för barnsoldaterna i Afrika som dödas eller lemlästas i krig?

Var är rättvisan för de oskyldiga civila som dessa barnsoldater dödat eller lemlästat?

Var är rättvisan för de som inte har friskt dricksvatten medan somliga dricker sig berusade ur 10 000-dollars vinflaskor?

Här är den: ”Ja, för varje gärning skall Gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont” (se Pred. 12:14).

”Herren regerar i evighet,
han har rest sin tron för att döma.
Han råder rättvist över världen,
dömer folken med oväld” (Ps. 9:7–8).

”Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom?” (Rom. 2:3).

”Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar” (Upp. 22:12).

”Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas” (2 Pet. 3:7).

”Och han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna’ ” (Upp. 14:7).

Dessa och många andra texter lovar att Gud ska skipa rättvisa. Varför skulle han strunta i det? Finns det någon anledning till att en rättvis Gud inte skulle uppenbara den rättvisa som nu saknas i världen? Gud är rättfärdig och rättvis, så hur skulle han kunna annat än utrota ondskan och orättvisan?

Det finns nog ingen Gud? Sluta bekymra dig och slappna av? Visst, oroa dig inte för om alla orätter som gjorts någonsin kommer att rättas till. Oroa dig inte för om all korruption och ondska som fyller världen någonsin ska rensas bort och upphöra. Oroa dig inte för om det någonsin kommer att finnas svar på alla svåra frågor som ropar efter svar. Oroa dig inte för om vi någonsin får se alla oförrätter rättas till, eftersom det aldrig kommer att ske. Hur skulle det kunna ske, om det inte finns någon Gud som kan rätta till dem? För om Gud inte gör det – vem gör det då?

Det finns nog ingen Gud? Om det är sant, då finns det säkert ingen rättvisa heller, varken nu eller imorgon eller någon av de miljoner dagarna efter morgondagen. Det betyder att alla århundraden av ondska och orättvisa som inte har rättats till aldrig kommer att rättas till. I stället kommer den orättvisa vi ser nu fortsätta att mångfaldigas om och om igen.

Orättvisan är här och kommer inte någonsin att gå bort, definitivt inte nu. Men om Bibeln lär någonting så lär den med säkerhet att det kommer en dom. Jesus dog inte på korset bara för att lämna världen i ondskans och orättvisans kokande kittel. Eftersom Gud är Gud kommer rättvisa att skipas.

Det finns nog ingen Gud? Vi gör klokt i att hoppas på att det inte stämmer.