LUKAS 21:20–24

ETT ORD PÅ VÄGEN

När man läser hela kapitlet verkar Jerusalems fall (v. 24) och templets förstörelse (v. 6) hänga ihop med Jesus återkomst (v. 27). Under gamla testamentets tid var bilden suddig mellan Messias första ankomst som frälsare och hans andra som upprättare och domare. Breven i Nya testamentet ger oss en tydlig bild av att de första kristna förstod att tidens ände inte skulle sammanfalla med Jerusalems fall. Samtidigt är denna händelse en bild på världens slut.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

”Jerusalem omringat.” Detta sågs av de första kristna som ett tecken.
När de romerska trupperna av okänd anledning tillfälligt drog sig tillbaka från Jerusalem som de omringat, lämnade de kristna staden och begav sig enligt Eusebius till Pella i Pereen öster om Jordanfloden. Samtidigt ström- made mängder av flyktingar in i staden som blev överbefolkad. De romerska trupperna återvände och den fem månader långa slutbelägringen leddes av kejsar Vespasianus son Titus. Det resulterade i ett ohyggligt blodbad och att mängder av slavar bortfördes.

”Hedningarnas tid” har tolkats på olika sätt:
a) Ett löfte om Jerusalems framtida härlighet.
b) Israel har förlorat sin ställning som Guds utvalda folk.
c) Ondskans makt i världen fram till Jesus återkomst.
d) Ett löfte om att Gud ska upprätta sitt eviga rike.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad kan Jesus mena med ”vedergällningens tid”? Jfr 5 Mos. 28:45-52, Mika 3:12, Dan. 9:24, 26