LUKAS 20:20–26

ETT ORD PÅ VÄGEN

Det är inte alltid så lätt att veta om någon är ärlig eller inte. Att som Jesus ständigt behöva vara på sin vakt måste ha varit påfrestande. Vi önskar ju att vi
i vår vardag kan känna förtroende för våra medmänniskor, och att vi kan lita på vad de säger. Jesus kunde tyvärr inte det. Han insåg att oavsett om han i den här situationen sa ja eller nej, så hade de skriftlärda och översteprästerna haft något att anklaga honom för, antingen inför romarna eller inför folket. Ändå lyckas Jesus peka på att vi har ett ansvar både inför människor och inför Gud.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

En denar var ett grekiskt silvermynt som motsvarade en grekisk drachmé. Det var vad en arbetare kunde få i dagsförtjänst. Silvermyntet var präglat med kejsar Tiberius bild och hade på andra sidan texten: ”Tiberius Caesar Augustus, den gudomlige Augustus son.” Myntet var förhatligt både som symbol för ockupationsmakten och med tanke på Guds förbud mot att ha andra gudar och mot att göra bilder av dem.

Skatt till kejsaren var en allmän skatt på en denar per år. Det var inte beloppets storlek som var problemet, utan att man genom att betala skatten erkände Roms överhöghet. Många judar ansåg att ingen annan än Gud skulle stå över dem och vara deras kung.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad kan Jesus ha syftat på när han talade om det ”som tillhör Gud” (v. 25)?