LUKAS 19:28–40

ETT ORD PÅ VÄGEN

Jesus hade tidigare konsekvent undvikit alla folkets försök att hylla honom som kung. (Se t.ex. Joh. 6:15) Strax innan, i det föregående avsnittet, hade han skruvat ner lärjungarnas för- väntningar. Nu uppmuntrade han istället folket att hylla honom. Detta var också en provokation mot den romerska ockupa- tionen. Allt har sin tid, sägs det. Tidigare skulle en hyllning ha hindrat hans möjligheter att hjälpa och undervisa. Nu visste han att hans tid snart var ute och ville, om möjligt, hjälpa folket att förstå vem han egentligen var, ”Ty detta är min Faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv.” (Joh. 6:40) Genom att göra detta ville han tydligt visa att han verkligen var deras efterlängtade Messias.

Också idag vill Jesus på olika sätt hjälpa oss att se vem han är, så att vi kan välkomna honom in i våra liv som den främste, vår Herre.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

En ungåsna som riddjur gav associationer. Erövrare red på hästar. Åsnan var det vanliga folkets riddjur. (Här fanns det t.o.m. flera ägare till djuret, v. 33.)

I Sak. 9:9, 10 talas det om den rättfärdige fredskonungen som skulle komma ridande på en ung åsnehingst. Åsnan var inte inriden men var ändå lugn när Jesus red på den.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

”... om de tiger kommer stenarna att ropa.” Vad kan Jesus ha menat med det?