LUKAS 18:35–43

ETT ORD PÅ VÄGEN

Den iver som den blinde här visar är härlig. Han ger inte upp när de ber honom att vara tyst, utan han ropar ännu högre. Denne Jesus, som han hade hört så mycket om, kom äntligen förbi där han satt. Detta var hans livs chans. Den ville han inte missa.

Är vi lika angelägna om att vi själva och andra får uppleva ett möte med Jesus? Det gäller ju inte bara att få vår syn, utan att få del av det eviga livet.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

”... närmade sig Jeriko.” Staden var sista anhalten för de galiléer som norrifrån var på väg mot Jerusalem. För att undvika Samarien gick judarna på östra sidan av Jordanfloden tills de kom till vadställen några kilometer norr om Jeriko.

Blindhet ansågs som ett Guds straff. Mannen verkar ha förlorat sin syn eftersom han ber om att få den tillbaka. Att tigga var de blindas enda sätt att få en inkomst. Det var möjligt att livnära sig på det, eftersom det till- hörde fromhetsmönstret att ge en gåva till de behövande.

Davids son var en tydlig Messiastitel. Messias skulle komma ur ”Jishajs avhuggna stam” (Jes. 11:1). Jishaj var far till kung David. Ängeln som kom till Maria, Jesu mor, och talade om att hennes barn skulle få sin fader Davids tron (Luk. 1:32). Att den blinde kallar Jesus för Davids son, visar att han trodde att Jesus var den efterlängtade Messias.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad kan anledningen vara att Jesus frågar vad han kan göra för den blinde mannen? Var det inte uppenbart?