LUKAS 14: 15–24

ETT ORD PÅ VÄGEN

Den här liknelsen är uppmuntrande. Den visar hur angelägen Gud är att få med alla människor, vilken bakgrund de än har, till sin gemenskap, hans fest.

Vi människor har i alla tider däremot haft en benägenhet att sortera ut dem som vi inte tycker passar in i t.ex. vår kristna grupp.

Judarna, som Guds folk, var de som först fick en inbjudan att ta emot Jesus och hans förkunnelse, men de vände sig bort från honom. Därför gav Jesus sina efterföljare uppmaningen: ”Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar” (Matt 28:19).

En helt avgörande fråga även för oss är om vi vill tacka ja till Guds inbjudan om gemenskap med honom själv. Ingenting i livet är viktigare än det.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Inbjudningarna. Vid större fester, sände man först ut en allmän inbjudan med en ungefärlig tid för festen. När sedan dagen kom då allt var klart, gavs en slutlig inbjudan. Att först tacka ja och sedan ändå säga nej, ansågs mycket oartigt.

Fattiga. På den tiden trodde man att fattigdom och sjukdom var straff från Gud. Fattiga och funktionshindrade hamnade ofta utanför den sociala gemenskapen.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad är det som hindrar oss att komma med på festen? Vilka tre områden pekar de tre ursäkterna i liknelsen på?

LUKAS 14: 25–35

Tankar om livet - 86

Läs mer

LUKAS 14:7–14

Tankar om livet - 84

Läs mer

LUKAS 14:1–6

Tankar om livet - 83

Läs mer