HopeChannel Sverige | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Dela

Maten är slut

17 oktober

Herren lyssnar till de fattiga (Ps 69:34).

Under 30-talet var det mycket ont om jobb och pengar. Denna svåra period kallades för depressionen. På den tiden fanns det inte som nu socialhjälp att få när man var arbetslös. Hade man inget jobb hade man inte heller några pengar. Familjen Peacock i England hade hamnat i en svår situation. Pappan hade varit arbetslös en tid och det lilla de sparat i mat och penningväg hade börjat sina. Det hade varit så gott som tomt i skafferiet i flera dagar nu. Hur mycket pappa än letade efter lediga jobb, vilka som helst, eller letade efter mat, fick han inte tag på någonting. Det var så svårt för honom att se sina egna barn hungra.
Familjen trodde på Gud och bad till honom om hjälp. De undrade hur Gud skulle kunna hjälpa dem när det fanns så många andra fattiga i samma situation. Gud hade nog extra mycket att göra under dessa svåra år. Men nu hade det gått så långt för familjen Peacock att om Gud inte ingrep på något sätt skulle de kanske bli tvungna att lämna ifrån sig sina barn och sätta dem i ett barnhem. De kunde ju inte längre försörja dem. Föräldrarna led när barnen grät av hunger och de led ännu mer när de tänkte att familjen kanske skulle behöva splittras. Om Gud bara kunde hjälpa dem åtminstone några dagar, kanske pappa skulle kunna få tag i något kortare jobb under tiden.
I England bärs mjölken ut till hushållen tidigt varje morgon. Mjölkmannen ställer flaskorna utanför dörren. På 30-talet bars även brödet ut av bagaren. Han var tidigt uppe för att baka och sedan körde han ut brödet till sina kunder. En morgon när familjen Peacock satt vid ett tomt matbord och bad till Gud om hjälp, kom bagarens lilla skåpbil körande förbi. Det ösregnade ute och de ojämna gatorna var fyllda med vattenpölar. Allting verkade så deprimerande. Familjen tittade på bagaren när han körde förbi deras hus. Han hade tydligen bråttom. Han körde fort. Nära deras hus skulle han ta en skarp sväng runt ett hörn och in på en annan gata. Han svängde så snabbt att bakdörrama på skåpbilen slogs upp. De kunde inte ha varit stängda ordentligt.
Brödet var på den tiden aldrig i plastpåsar. Limporna som nu kastades ut innan bagaren ens hann se vad som försiggick, hamnade i vattnet på gatan. Regnet öste ner på limporna och innan bagaren kunde sakta in och backa tillbaka var allting vått och förstört. Inte kunde han sälja sådant bröd. Vad skulle han göra med det? Under tiden hade herr Peacock tagit sig ut i regnet för att tala med bagaren. Han förklarade att de gärna skulle äta upp brödet om bagarn inte hade någon användning för det längre. Bagarn tyckte det var skönt att det inte behövde slängas och familjen fick så mycket bröd att det räckte många dagar.

BÖN: Tack för att du bryr dig om våra vardagsbehov.
 

Andakt från boken "En stund med Gud", skriven av Pearl Sjölander.