HopeChannel Sverige | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Dela

Pastorns händer

26 januari

Herrens arm är inte för svag för att rädda, hans öra inte för dövt för att höra (Jes59:1).

När jag var ungefär nio år gammal fick vi besök hemma av en pastor från Australien. Han var mycket trevlig, men han såg verkligen "annorlunda" ut. Han hade svåra ärr på sina händer och sitt vänliga ansikte. Det dröjde inte länge förrän jag frågade honom hur han kunde ha blivit så skadad och det här är vad han berättade för mig.
Hemma i Australien hade han haft en serie möten i en liten kyrksal. Folk kom dit vecka efter vecka för att höra mer om Bibeln och om Jesus. En dag bestämde han sig för att visa en biblisk film för dessa människor. Alla tittade med intresse på filmen när projektorn plötsligt fattade eld. Pastorn stod själv alldeles intill och blev därför svårt bränd i ansiktet. Han försökte med sina händer kväva elden men den spred sig snabbt. Eftersom projektorn stod längst bak i salen, nära utgången, gick det inte att komma ut den vägen. Pastorn och hans medarbetare fick upp ett fönster i andra ändan av salen och började lyfta ut de skräckslagna människorna till trygghet.
Det fanns många i salen och det tog tid att få ut dem. Samtidigt ökade elden och kom allt närmare dem. Hettan var nästan outhärdlig och röken fick dem att må illa, men det gällde att rädda alla om det bara gick. Pastorn bad hela tiden att hans svåra brännsår och den enorma smärta han upplevde i sina händer varje gång han hjälpte någon ut genom fönstret inte skulle få honom att svimma. Han ville så gärna hjälpa alla till trygghet. När de två männen höll på att få ut de sista panikslagna människorna var elden så nära inpå dem att de trodde de när som helst skulle fatta eld.
Nästan helt utmattad och försvagad genom smärtan trodde pastor Rudge att han skulle falla till golvet. Hans krafter hade helt tagit slut och smärtan i ansiktet och händerna bara ökade. Först nu blev han medveten om hur ont det gjorde. Det gick knappt att tänka logiskt, och det var för högt till fönstret för att de två slutkörda männen skulle kunna klättra upp utan hjälp. Just när de trodde att deras sista ögonblick hade kommit kände de en stor stark hand lyfta upp dem ut genom fönstret, och innan de hann tänka efter riktigt, stod de utanför den nu helt övertända lilla kyrkan.

BÖN: Tack Herre att du har makten att kunna rädda oss både från fara och frestelser. Var med mig idag.
 

Andakt från boken "En stund med Gud", skriven av Pearl Sjölander.