5. Hur det onda började

Hur det onda började

berätta : : om

För ungefär sextiofem år sedan var Elie Wiesel en 15 år gammal fånge i det nazistiska dödslägret vid Buna. En vapengömma som tillhörde en holländare hade upptäckts i lägret. Mannen transporterades genast till Auschwitz. Men han hade en ung följeslagare eller springpojke, en ”pipel” som de kallades, ett barn med ett rent och vackert ansikte, som man inte hört talas om i lägren. Han hade ett ansikte som en sorgsen ängel. Den lille tjänaren torterades grymt, likt sin holländske herre, men avslöjade ingen information. Så dömde SS barnet till döden, tillsammans med två andra fångar som hade upptäckts med vapen. Wiesel berättar:

”En dag när vi kom tillbaka från arbetet såg vi tre galgar resas på samlingsplatsen, tre svarta kråkor. Upprop. SS överallt runt om oss; maskingevären laddade: traditionell ceremoni. Tre offer i kedjor – och en av dem den lille tjänaren, ängeln med sorgsna ögon. SS såg mer oroliga ut, mer distraherade än normalt. Att hänga en ung pojke inför tusentals åskådare var ingen lätt sak. Lägerchefen läste upp domen. Allas ögon var fästa vid barnet. Han var likblek, nästan lugn, och bet sina läppar. Galgarna kastade sin skugga över honom. Den här gången vägrade lägrets kapo (fånge som anlitades av nazisterna) att ställa upp som avrättare. Tre SS ersatte honom. De tre offren placerades tillsammans på stolarna. Om de tre halsarna lades rep vid samma ögonblick. ‘Länge leve friheten!’ ropade de två vuxna. Men barnet var tyst. ‘Var är Gud? Var är han?’ frågade någon bakom mig. Fullständig tystnad över lägret. I horisonten höll solen på att gå ner. ‘Av med hatten!’ röt lägerchefen. Hans röst var hes. Vi grät. ‘Täck era huvuden!’ Sedan började paraden förbi dem. De två vuxna var inte längre vid liv. Deras tungor hängde svullna, blåaktiga, men barnets rep vajade fortfarande; barnet var så lätt och levde fortfarande…

Under mer än en halvtimme blev barnet kvar där, i en kamp mellan liv och död, döende i långsamma kval inför våra ögon. Och vi måste se på honom ansikte mot ansikte. Han var fortfarande vid liv när jag passerade honom. Hans tunga var fortfarande röd, hans ögon var ännu inte blanka. Bakom mig hörde jag samma man fråga: ‘Var är Gud nu?’ Och jag hörde en röst inom mig svara honom: ‘Var är han? Här är han – han hänger där i denna galge.’ Den kvällen hade soppan liksmak.” 76

tänk : : om

Vad är ondska? Dess ursprung? Den ständiga kampen mellan gott och ont? Varför skulle Gud tillåta ondskans existens? Gene Roddenberry, skaparen av science fictiondramat Star Trek, spetsade till poängen: ”Vi måste ifrågasätta logiken med en allvetande, allsmäktig Gud som skapar bristfälliga människor och sedan anklagar dem för sina egna misstag.”

Som ett manus för universum talar ondskans verklighet mot Guds godhet, som så många har uppfattat det. Faktiskt är själva ondskans existens ett av de främsta invändningarna mot Gud. Till exempel:

•    ”Om Gud är allgod är han inte allsmäktig. Om Gud är  allsmäktig är han inte allgod.” (Norman Mailer)

•    ”Världen vi lever i kan förstås som ett resultat av förvirring och   slump; men om den är ett resultat av ett medvetet syfte, måste   syftet ha varit djävulskt. För min del finner jag slumpen som en   mindre smärtsam och rimligare hypotes.” (Bertrand Russell)

•    ”Det är inte så att jag inte accepterar Gud – det är världen som   han skapat som jag inte kan acceptera. ” (Dostojevskij)
•    ”Lidandets realitet utgör utan tvekan den största enskilda  utmaningen för den kristna tron.” (John Stott) •    ”Den enda ursäkten för Gud är att han inte finns.” (Friedrich    Nietzsche)

•    ”Ondskans problem… Varför tillåter Gud det? Eller, om Gud  är allsmäktig, då tillåtelse och skapelse är samma sak, varför    skapade Gud det?” (Sir William Temple)

•    ”Antingen kan gudarna ta bort det onda från världen men vill   inte, eller så vill de men kan inte; eller så varken kan eller vill    de; eller, slutligen, både kan och vill de. Om de har viljan att    ta bort ondskan utan att kunna, då är de inte allsmäktiga. Om   de kan men inte vill, då är de inte välvilliga. Om de varken    kan eller vill, då är de varken allsmäktiga eller välvilliga.    Slutligen, om de både kan och vill utplåna ondskan, varför finns   den då?” (Epikuros)

Så antingen är Gud inte allsmäktig – eftersom han inte tar bort ondskan även om han kan. Eller också är Gud inte allvetande – eftersom han inte kan veta eller medge att ondskan existerar. Eller också är Gud inte allgod – eftersom han antingen skapade eller tillåter ondskan att finnas till.

”Om Gud finns, varifrån kommer ondskan? Om han inte finns, varifrån kommer det goda?” (Boëthius, 500-talet) Antingen skulle Gud kunna göra slut på ondskan men gör det inte, eller också har han inte makten och kan inte – eller? Men om Gud verkligen är god, och ondskan finns, hur förklarar vi det? Det måste finnas ett annat svar och det måste omfatta djupare orsaker än bara antingen/eller.

Föreställ dig följande scenario: Du konfronteras av någon som kallar dig allt möjligt elakt under solen. Lögnare, bedragare, utpressare, penningutsugare, angripare, tjuv, våldtäktsman och till och med mördare. Hur svarar du?

Du försvarar dig själv. Du nekar till anklagelserna. Du hävdar att de är fullständigt och totalt fel. Men din anklagare fortsätter att vidhålla dina ”brott”. Du fortsätter att hävda din oskuld. Och du hamnar i ett barnsligt ordbyte ”joho!” ”nähä!”.

Början av denna situation beskrivs i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken. Den uppenbarar att ”det blev en strid i himlen.” 77 Intressant! De flesta föreställer sig himlen som en plats av fullkomlig frid och ro. Så hur kunde det uppstå ett krig på den fullkomligaste av platser? Vad var det som gick fel? Vad handlade konflikten om och hur kunde den lösas?

Orsaken till konflikten? Satan och hans val. Som den högsta skapade varelsen i Guds universum beskrevs han som en ”lysande stjärna, gryningens son” (Lucifer på latin) och han hade friheten att välja vad han än ville. Han ville ha makt och kontroll och en position. Ytterst utmanade han Guds karaktär och legitimiteten av hans styre. Berättelsen återges kort i Hesekiels bok där kungen av Tyros får representera honom:

”Du blev högmodig och sade: ‘Jag är en gud… Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön. I Eden, Guds trädgård, bodde du... På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar. Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig… Din skönhet gjorde dig högmodig, och du förödde din vishet och storhet. Då kastade jag dig ner till marken och lämnade dig att beskådas av andra kungar.” (Hesekiel 28:1–2, 12–15, 17)

Med andra ord bestämde sig Lucifer för att han skulle bli större än Gud och göra ett bättre jobb!

Jesaja lägger till några ytterligare detaljer som förklarar den självcentrerade motivationen till denna utmaning mot Gud: ”Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken. Det var du som sade till dig själv: ‘Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.’ ” 78

Gud förtalad

Djävulens högsta ambition är att bli lik Gud, men genom att använda redskap som Gud aldrig skulle använda! Hans största bedrägeri i upproret mot Gud är förtal. Han hade till och med mage att kräva tillbedjan av Gud själv, när Gud kom som Jesus till den här världen: ”Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sa: ‘Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.’ ” 79

Djävulen utmanar Gud genom sitt eget väsen som är ont, själviskt, hämndlystet, grymt, hårt. Han hävdar att Gud inte är att lita på och han för ett oavbrutet andligt krig med lögner och bedrägeri. Han baktalar och förvränger sanningen om Gud. Djävulen hävdar att han vet bäst – och kallar Gud för lögnare.

Det slutade med att djävulen inte bara bedrog andra utan också lurade sig själv. Redan från början har Satan (ett annat namn för djävulen som betyder ”anklagaren”) ljugit om Guds väsen.

Hur reagerade då Gud på denna utmaning? Genom att beordra lydnad? Genom att ställa det till rätta med gudomlig makt? Genom att utplåna ursprunget till denna förvrängning? Genom att döda Lucifer? Nej.

Till slut, efter att Satan fått alla tillfällen att visa sin karaktär och sina metoder kastades han ut ur himlen. Jesus minns händelsen: ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt.” 80 Ändå fortsätter Satan sina attacker mot Gud och hans sanning, och vi har dragits in i detta. Det är därför ”vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor,”81 som en uppvisning av Guds svar på denna anklagelse.

Varför finns ondska och lidande? Därför att djävulen valde att vara Guds motpol och styr sitt territorium med lögn. Och människor har köpt det. Vi upplever alla konsekvenserna, inte på grund av Guds straffande fientlighet utan därför att felaktiga val, i stället för rätta, har sina naturliga konsekvenser.

Att återställa förtroende tar tid. Den pågående striden av lögner, bedräglighet, insinuation, skvaller och förvrängningar kräver mycket tid att vederlägga. Och Gud kan inte vederlägga anklagelserna mot sin karaktär bara genom att säga: ”Hör ni, det där är inte sant!” För att bevisa att anklagelserna är falska måste Gud visa sin sanna natur och låta tiden utvisa för var och en att djävulens anklagelser är falska.

Medan Gud vill ha pålitliga vänner förslavar djävulen dem som underkastar sig hans krav. ”Gud söker kamrater och gör anspråk på kärlek, djävulen söker slavar och kräver lydnad”, skriver Rabindranath Tagore.

Föreställ dig att du köper en ny utrustning. Du lägger alla delarna på golvet för att sätta ihop dem. Och sedan plockar du fram instruktionerna som säger: ”Placera knapphjulet (5) över kedjehjulet (b) så att den aktiverar trådskenan(f2) och stroppen (se fig. 3) blir till en invecklad spiral.” Du skakar på huvudet i förvirring för en sådan meningslös ”hjälp”.

Så kallar du på en vän som är en expert. ”Ja”, säger han, ”det är lätt.” Och han plockar upp bitarna och där inför dina egna ögon sätts de många bitarna ihop tills den är färdigmonterad. ”Och så här fungerar den”, säger han.

En riktig demonstration – och när du en gång sett den säger du: ”Javisst!” Det är därför vi fortfarande är i den här onda världen – inte därför att Gud inte kan eller vill göra slut på den, utan därför att den har ett högre syfte att visa upp. Utan dessa bevis skulle anklagelserna mot Gud aldrig bli bemötta. Ord är inte nog – vi måste alla se de oundvikliga resultaten.

Frågan är: Vem kan man lita på? Vem talar sanning? Vem har rätt och vem har fel? En stor strid pågår mellan Kristus och Satan och situationen där vi befinner oss är den utgångspunkt vi har att fatta våra beslut ifrån. Är Gud en kallhamrad tyrann eller gudomlig diktator som den onde hävdar? Eller är sanningen på Guds sida och den pågående striden en process som kommer att avslöja djävulens lögner?

Jag tror att den gode Gudens hjärta ömmar för att få lösa världen från det onda, torka varje tår från varje öga, vara med sitt folk och vara deras Gud, ansikte mot ansikte. 82 Men eftersom han är Gud och vill att var och en ska förstå honom och älska honom utan tvång, väntar han. ”Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” 83 Det är någonting att vara lycklig över!

Varför finns ondska och lidande? Därför att djävulen valde att agera mot Gud. Hur kan vi säga att Gud är likgiltig, att han medvetet tillåter synd och lidande? Hur ofta orsakar inte vi eller djävulen ondska, och sedan anklagar vi alla Gud!

Tänk efter en stund. Vad är alternativet? Kan Gud gripa in i varje situation, stoppa bilen som krockar, hindra jordbävningen, oskadliggöra terroristens bomb? Resultatet skulle bli en värld där ondskan aldrig kan ses för vad den verkligen är, eftersom dess djävulska konsekvenser aldrig skulle visa sig.

När den ondes verkliga ansikte avslöjas och Gud visar sig vara så barmhärtig som han säger sig vara och vi kan medge att han har rätt i allting – det är först då Gud kan göra slut på detta uppror.

Varför kom Jesus? Han kom för att vi skulle lära känna och förstå sanningen. Alla lögner har förblindat oss för Guds plan så att vi inte kan se klart. Så till den grad att vi nästan föredrar lögner. Är det inte sant att ”en lögn reser jorden runt under tiden sanningen fortfarande håller på att sätta på sig sina stövlar”? Gud kunde inte lämna den här världen i detta tillstånd av missförstånd. Han vill försäkra sig om att vi förstår skillnaden, att vi inte blandar ihop sanning och lögn, så att vi kan göra ett klokt val.

Bibeln talar om att vandra i sanningen, förbli i sanningen, och att sanningen ska göra oss fria. 84 I den bemärkelsen är att se detsamma som att tro – sanningen uppenbarad. Det är därför Gud säger: ”Se och smaka Herrens godhet.” 85 Testa själv – och upptäck själv hur denna sanning fungerar i verkligheten. Pröva Gud och utforska vad han säger och gör.

överväg : : om

Vad ser du som din del i denna kosmiska strid mellan gott och ont? Vill du ha en nystart?

Fotnoter:

76.  elie Wiesel. night. Bantam, 1982, s. 75–76, cit. ur When God Was Taken Captive. W. aldrich, multnomah, 1989, s. 39–41.

77.  Uppenbarelseboken 12:7.

78.  Jesaja 14:12–14.

79.  matteus 4:8–9.

80.  lukas 10:18.

81.  1 Korinthierbrevet 4:9.

82.  Se Uppenbarelseboken 21 och 22.

83.  2 Petrusbrevet 3:9.

84. Johannes 8:32.

85.  Psalm 34:8.