HopeChannel Sverige | Logga in
Dela

JOH. 9:18–23

Det vi sett och hört - 42

ETT ORD PÅ VÄGEN

För föräldrarna kunde den här dagen ha varit den största i deras liv. Deras son kunde se för första gången. Ändå vågar de inte tacka Gud för det som skett. De var rädda för andras åsikter, vad som skulle kunna hända dem. I alla tider har det varit svårt för människor att våga bekänna färg och stå upp för det rätta. Det är så lätt att vi låter rädslan styra våra liv.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

”... han är gammal nog,” En judisk pojkes vittnesbörd var giltigt inför en domstol redan när han fyllt 13 år.

”... uteslutas ur synagogan.” Synagogan var centralpunkten i det judiska samhället. Där fanns skolan för barnen, och den lokala domstolen. Där fanns det också rum för resande att övernatta i. Veckans höjdpunkt var sabbatens gudstjänst. Då läste man ur de heliga skrifterna och undervisade, bad och sjöng. Det var också en plats för gemenskap och där man fick reda på senaste nytt. Uteslutning ur synagogan ansågs innebära att man förlorade Guds välsignelse.

”Judarna trodde inte på att han varit blind och fått sin syn ...” I Israels historia finns det inget exempel på att någon blind har fått sin syn tillbaka. Därför kunde mannen säga: ”Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.” (v. 32) En känd Messiansk text från Jes. 42:7 lyder: ”Du ska öppna de blindas ögon.”

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad skulle kunna få oss att bli så rädda att vi inte vågar vara ärliga?