HopeChannel Sverige | Logga in
Dela

8. Någonting osynligt

Gud, människor säger att allt man behöver är lite tro, men jag behöver mycket mer än någon obegriplig tro för att överleva i detta liv. Jag har också lärt mig den hårda vägen att tro på mig själv eller på mina vänner inte håller eftersom vi alltid sviker oss själva och andra. Jag vill veta hur jag ska kunna lita på att du kan leda mitt liv. Hur kan tro bli mer gripbar?

Någonting osynligt

berätta : : om

En liten pojke åkte buss tillbaka hem från kyrkan. Dagen var mycket varm, så bussfönstren var öppna. Pojken hade fått en bibeltext skriven på ett kort: ”Ni skall tro på Gud.” 156 När vinden svepte genom bussen flög hans kort ut genom fönstret. Han började ropa: ”Stanna bussen! Min tro på Gud har just flugit ut genom fönstret!”

tänk : : om

Äkta tro flyger inte ut genom ens fönster. Men är det fortfarande möjligt att ha den sortens tro nu, på 2000-talet? Eller är tron en kvarleva från mindre upplysta tider, utan någon plats i dagens sofistikerade samhälle? Vad är tro egentligen?

De troende i allmänhet, och de kristna i synnerhet, talar en hel del om tro. Men vad menar de när de säger: ”Tro”, eller ”Jag har inte tillräcklig tro”, eller ”Jag tror att jag blir frälst genom tro”?

Myter om tro

a) Tro är inte bara en åsikt eller en idé

Många människor säger: ”Jag tror att det måste finnas någon någonstans i universum. Allt detta kan bara inte ha blivit till av en slump.” Men det är inte tro. Det är en åsikt, ett synsätt, en livsåskådning.

Verklig biblisk tro är mer än bara en åsikt. Bibeln säger faktiskt att även de onda andarna ”tror” men darrar. 157 I Guds ögon har inte en sådan tro något värde.

b) Tro är inte bara en övertygelse

En liten skolpojke sa en gång: ”Tro är att tro på det du vet inte är på riktigt!”

Vissa människor menar att om man är beredd att tro vad man vet inte är sant så är det verklig tro! Är tro bara tro på någonting man saknar belägg för? Om man hade tillräckliga belägg skulle man inte säga: ”Jag tror” utan man skulle säga: ”Jag vet”. Konstigt att vi måste använda ordet ”tro” för att uttrycka tvivel!

Många människor tror att om de verkligen var övertygade om någonting, om de ”verkligen trodde”, då skulle det ske. Men är det sant att om jag verkligen är övertygad om någonting så blir det verklighet?

Det skulle innebära att tron på någonting gör det till en verklighet. Alltså om jag ”tror” att det finns en människa på månen, eller en elefant i nästa rum, är det per automatik sant? Ändå hävdar många kristna att om du verkligen tror så ska elefanten vara där, och om den inte är där, då är det bara ett bevis på att din tro är liten.

Men det är inte tro, det är manipulation! Tron är ingen trollstav som får Gud att göra vad du ber honom om. Trons värde beror på hur tillförlitligt objektet för din tro är, inte hur starkt du tror på det.

Vi måste skilja mellan tro och vidskepelse. Vidskepelse grundar sig på obevisade samband mellan händelser (fenomen) och mänskliga upptäckter (som rädsla för svarta katter på fredagen den 13:e). Tron är alltid byggd på fasta grunder. Min starka övertygelse om någonting är inte nödvändigtvis tro. Den kan lika lätt vara vidskepelse.

c) Tro är inte bara bekännelse eller kyrklighet

Ibland händer det att någon ställer frågan: ”Vilken tro har du? Är du kristen/jude/muslim/buddhist?” Några säger att de ”blev förföljda för sin tro” eller att ”vi lever i ett mångreligiöst samhälle”.

Det är sant att i vissa religiösa system räcker det med att instämma i läran för att bli betraktad som troende. Denna aspekt av tron betyder att man omfattar en viss bekännelse (credo: ”jag tror” på latin) eller en uppsättning läror. Men läran räddar ingen. 158

Äkta biblisk tro är mycket mer än bara att intellektuellt instämma i en bekännelse (eller en uppsättning läror) eller medlemskap i en viss församling. Förvisso är lärorna viktiga i kristen tro, precis som i andra religioner. Men den kristna trons huvudbetoning ligger vid att man finner den rätta relationen till personen Jesus Kristus.

d) Tro och kunskap står inte i proportion till varandra

När jag som barn växte upp i en kommunistregim fick jag höra av mina lärare att tro var för människor som inte använde sina hjärnor. Ju smartare människan var, hävdade de, desto mindre tro behövde hon – och om man var riktigt vis behövde man ingen tro alls. Tron var för de äldre som inte visste så mycket och som var rädda för döden, så de behövde en krycka som hjälp. Men livets realitet visade sig vara mer komplex än kommunismens teorier. Tron överlevde, kommunismen kollapsade.

Men det finns fortfarande många människor, och inte bara i före detta kommunistländer, som menar att tro och kunskap står i proportion till varandra – ju större kunskap, desto mindre tro, och tvärtom. De menar att tron är lika med att stänga av den logiska förmågan, tänkandet och det sunda omdömet.

Men lösningen är inte att sluta tänka på sin tro heller. Snarare är lösningen att fortsätta att söka tills man finner svaren. Typiskt nog är människor som blir förvirrade i sin tro sådana som inte har tänkt igenom den tillräckligt. Tro som inte har utforskats ger oss en falsk känsla av säkerhet, och gör oss intoleranta mot dem vilkas uppfattningar skiljer sig från våra.

Enligt Bibeln är tro och kunskap direkt proportionella. Ju bättre du känner en person, desto mer sannolikt är det att du litar på honom eller henne. (Det förutsätter naturligtvis att de är tillförlitliga människor. Men för somliga gäller att ju bättre du känner dem desto mindre litar du på dem. Men det är en annan historia.)

Både det hebreiska (emun) och det grekiska (pistis) ordet för tro ger uttryck för tanken om pålitlighet och tillförlitlighet, och innebär mer än bara någon sorts abstrakt åsikt, övertygelse eller teologisk förståelse.

Biblisk förståelse av tro

a) Tro är en förmåga som var och en har

Vi har alla en naturlig förmåga att känna tillit. När jag stiger på ett tåg till London förväntar jag mig inte att hamna i Manchester. När jag får medicin på apoteket genomför jag ingen kemisk analys hemma för att försäkra mig om att jag inte fått råttgift.

Vi lär oss av erfarenhet att lokförare eller apotekspersonal vanligtvis är att lita på. Förvisso finns det några undantag, men de är inte vanliga. Denna förmåga att känna tillit, grundad på fakta, belägg och erfarenhet, är given av Gud. I vår relation till honom förväntar sig Gud bara att vi tar en ärlig titt på allt vad han har att erbjuda, grundat på belägg och vår egen erfarenhet.

Tillit kan inte beordras. I detta fria universum kan vi välja att tro eller att inte tro.

Många människor avvisar vad Gud har att erbjuda utan att först uppriktigt och ärligt undersöka beläggen. Men om man inte har tillräcklig information är det inte särskilt klokt att förkasta det man inte vet.

Somliga säger att de inte kan tro, även om de vill. Men frågan är vem du tror på, inte om du tror. Var och en har förmågan att tro. ”Var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom.” 159 Om Gud bara hade gett förmågan att tro åt vissa, skulle han inte kunna förvänta sig att alla skulle tro och bli räddade genom tron.

Om vi alla har förmågan att tro måste vi fråga: hur använder jag den? Vem litar jag på? Det rör sig inte så mycket om att tro på någonting som om att tro på någon. Biblisk tro är alltid förknippad med en person. Och trons kvalitet beror inte på hur mycket jag tror, utan på hur trovärdig den person är som jag tror på.

Med andra ord: det jag tror på avgör vad det blir av tron. Om jag väljer att lita på en opålitlig person blir min tro en besvikelse. Trons objekt avgör trons kvalitet, inte dess kvantitet. Bibeln säger att Gud är 100 procent tillförlitlig. Men var och en av oss måste upptäcka det genom vår egen erfarenhet.

b) Tro är en relation baserad på kunskap

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.” 160 Denna kända definition, direkt från Bibeln, kan lätt bli missvisande.

Låt oss se på två ord här, det första: ”grunden”, på grekiska hypostasis. Bokstavligen betyder det underlag, det som finns under.

När arkeologer på 1900-talet gjorde utgrävningar i Egypten fann de gamla skriftliga dokument. Många av dessa dokument var överlåtelsehandlingar för egendomar som sålts och köpts. Överskriften på dessa handlingar var Hypostasis.

Forskarna förstod då att tro är ett förbund, en överenskommelse eller ett affärskontrakt mellan Gud och oss. Men först måste vi få tillit till honom. När det sker finns det många saker som Gud vill göra med oss. Han vill göra en överenskommelse (ett förbund) eller ett samförstånd mellan oss.

Det andra ordet är ”visshet” (grek. elengkos) som ofta syftar på den heliga Andens verk. Det betyder övertyga eller övertygelse.

Så om jag har en erfarenhet med Gud, om jag lär mig att lita på honom, då blir jag villig att också hoppas på sådant jag inte kan se nu. Då kan jag vara övertygad om att jag en dag får det utlovade och får se det med egna ögon. Bibeln kallar denna dagliga tillitsfulla samverkan mellan oss och Gud för tro.

Gud gjorde olika saker för att uppenbara sig själv för oss och presenterade sig själv så att vi kan känna honom. 161 Från Hosea 6:6–7 lär vi att Gud med kärlek (chesed betyder förbundskärlek) menar att vi ska känna honom och att känna honom betyder att älska honom. I biblisk mening betyder ”känna” någon att man har en nära, intim relation av kärlek, tillit och vänskap. 162 

c) Tro är att säga ”ja” till Gud

Hur utvecklar man en nära vänskap, kärlek och tillit? Vi har redan sagt att Gud gav var och en av oss någon sorts ”begynnande tro”. Nu är det upp till var och en av oss att vidareutveckla den.

Hurdan är Gud? Gud uppenbarar sig själv så att vi kan lära oss att lita på honom. Varifrån kommer den där tron eller tilliten till Gud? Gud kopplar oss till sig genom Bibeln och Jesus.

”Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord” 163 eller ”Guds ord”. 164 För flera hundra år sedan hade inte enskilda individer råd med en Bibel, så de fick lyssna till när någon annan läste för dem.

Bibelns främsta syfte är att uppenbara sanningen om Gud. Det viktigaste för oss är att lära oss hur Gud behandlat människor i olika livssituationer. (Inte så mycket vad de gjort eller hur de reagerat, eftersom de ibland handlat fel.) Utifrån detta kan vi bilda vår förståelse för vem Gud är och fatta vårt eget beslut om att lita på honom.

Det är så denna ”begynnande tro” som Gud gav var och en omvandlas till ”frälsande tro”. Om vi inte känner Gud på det sätt som han uppenbaras för oss i Bibeln blir vår relation till honom mer villfarelse än tro. Poängen är att innan man kan tro måste man lyssna till förkunnelsen. Men om Kristus ord inte förkunnas finns det ingenting att lyssna till. 165

Guds ord spelar en oersättlig roll i processen att bygga upp vår tro. Det är nödvändigt att anstränga sig något för att få en riktig förståelse av Gud och hans relation till oss. Vissa delar av Bibeln kan missförstås. Vi uppmanas ”att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga.” 166

Denna dynamik måste hållas i balans. Om jag har frälsande tro så är det inte min förtjänst, eftersom tron är Guds gåva. Å andra sidan, om jag inte har frälsande tro är det mitt ansvar, eftersom jag inte försökte öka min tro genom att läsa och försöka förstå Guds ord med den begynnande tro som jag fått av honom.

Tro är ett ord Bibeln använder för att beskriva en relation till Gud som person. Ju bättre vi känner honom desto bättre blir vänskapen. Denna relation bygger på vad vi lär oss om honom från Bibeln, och vi behöver förstå den rätt för att relationen ska fördjupas och växa.

d) Tro är lösningen på vårt universums grundläggande problem

Vi skulle kunna fråga: Om Gud vill att alla människor ska bli frälsta, varför ger han inte den frälsande tron till alla?

Men tillit, kärlek och vänskap kan inte beordras eller påtvingas. Det fungerar bara inte på det sättet. Så varför är tillit och kärlek så oerhört viktiga? Gud uppmanar oss att verkligen lära känna honom, älska honom, lita på honom och uppskatta honom.

Bibeln berättar en berättelse om hur tilliten bröts i universum. För länge sedan började ett uppror mot Gud i himlen, och vi är fortfarande indragna i dess efterverkningar. Bibeln berättar att en av Guds skapade varelser, Lucifer, var upprorsmakaren och anklagade Gud för att vara en grym, kärlekslös, godtycklig tyrann som utnyttjade sin makt för att kräva lojalitet. 167 Satan (ett hebreiskt ord för åklagare) visste bara alltför väl att han inte kunde lyckas genom direkta attacker mot Gud. Så han använde sig av lögner, förvrängde fakta och manipulerade bevis. Han lyckades förstöra tilliten även hos Guds barn. Och det var inledningen på ett krig i himlen. 168

Synd, som de kristna kallar detta problem, bryter ner vår tillit och kärlek till och uppskattning av Gud.

Det enda sättet att lösa syndens problem är att återställa tilliten och tillförlitligheten. Gud vet att det inte lönar sig att förneka Satans utmaningar. Så han påbörjade en lång process av självuppenbarelse och klargörande, som under ett långt skede bevisar att han inte är vad Satan vill få oss att tro. Bibeln berättar att när Jesus dog på korset återställdes de himmelska varelsernas tillit och lojalitet för all framtid. 169 Det är bara här på vår planet som människor fortfarande gör uppror mot Gud.

Gud ger oss rikligt med tid för att finna ut hurdan han är. Han vet att om vi lär känna honom så älskar vi honom. Det är därför tron är så viktig. Tron räddar oss inte, endast Gud räddar – men han kan bara rädda dem som litar på honom.

Allt Gud begär av oss är tro. Ingenting mer, ingenting mindre. Det betyder att vi behöver definiera och förstå trons koncept på riktigt.

Du kan ha en inställning till Gud som innebär kärlek, tillit och djupaste uppskattning om du lär känna honom. Tron får människor att bli villiga att tro vad han säger, acceptera vad han erbjuder och utan reservation göra vad han vill att vi ska göra. Var och en med en sådan tro ska bli frälst, eftersom Gud vill frälsa alla som litar på honom. Det är därför tron är den enda förutsättningen för himlen. 

överväg : : om

Vad skulle kunna få dig att lita mer på Gud?

 

Fotnoter:

156. Markus 11:22.

157. Jakobsbrevet 2:19

158. lukas 13:25–27.

159. Romarbrevet 12:3.

160. Hebreerbrevet 11:1.

161. Johannes 17:3.

162. 1 mosebok 4:1; matteus 7:23.

163. Romarbrevet 10:17.

164. 1 Thessalonikerbrevet 2:13

165. Se romarbrevet 10:17.

166. Judasbrevet 1:3.

167. Hesekiel 28:13–17; Jesaja 14:12–15.

168. Uppenbarelseboken 12:7.

169. Johannes 12:31–32; Uppenbarelseboken 12:7–11.