42. Att ge sig ut

Att ge sig ut

Berätta : : om

En liten pojke kom hem från skolan en dag för att upptäcka att hans guldfisk låg stel och orörlig på ytan i fiskskålen. Han var bestört och började gråta. Hans far tröstade honom och sa: ”Det är så sorgligt när ett husdjur dör, men så här ska vi göra. Vi lägger den döda fisken i en tändsticksask och tar ut den i trädgården och bjuder in dina vänner att vara med oss på en begravning. Efter det tar jag dig och dina vänner med mig för att köpa glass.

Det fick pojken att lysa upp. Sedan upptäckte han plötsligt att guldfisken inte var död utan hade kvicknat till och simmade lyckligt i skålen. Han ropade till av glädje och klappade händerna av lycka över att hans fisk levde.

Några minuter senare kom han dock ihåg sin pappas löfte om glass. Nu när fisken inte var död skulle det inte bli någon glass. Han hade blandade känslor, glad över att fisken levde men ledsen över att han skulle gå miste om kalaset. Till sist tog den känslan över och han vände sig till sin pappa och sa: ”Vi dödar den!” 782

Tänk : : om

Är inte detta den grundläggande mänskliga naturen i samhället idag? Till en viss grad är vi alla fläckade av självupptagenhet. Vår ständiga reaktion är: ” Vad får jag ut av det?” Vårt vanliga tänkande har växlat från gemenskapstänkande till att ta hand om sig själv.

Gemenskap är samhällets grundval. Det är i samhällsgemenskapen som delarna till ett enat och integrerat samhälle sätts samman. Önskan att försäkra sig om att människor är accepterade och känner sig som en del av sitt samhälle är en betydelsefull och viktig uppgift.

Hur borde de kristna samverka i det omgivande samhället? Har en troende kristen en högre nivå av ansvar, som ett resultat av vår praktiska undervisning? Borde inte de kristna vara ledande i att bygga upp gemenskapen i samhället? Är inte en av våra grundläggande principer att ”älska vår nästa såsom oss själva”? 783

Många välgörenhetsorganisationer grundades ursprungligen på kristen filosofi, exempelvis Frälsningsarmén eller Röda korset. Men lika många gör anspråk på att vara sekulära. Borde de kristnas roll vara annorlunda än de icke-troendes? Vilket bibliskt uppdrag inspirerar de kristna mer än icke-kristna, förutom budordet att älska sin nästa?

Bibeln manar oss att påverka andras liv i en positiv riktning. De tio budorden antyder att vi var och en är ansvariga för andras välbefinnande, genom att undvika situationer som skadar mänskliga relationer, som att ljuga, stjäla eller döda andra. Man skulle dock kunna hävda att dessa bud betraktas som moraliskt viktiga av alla, oavsett tro. Finns det alltså någonting mer, bibliskt, som talar till en kristen?

Hur är det med Jesus liv? Vilka exempel visade han när det gäller gemenskapsskapande praktisk verksamhet?

”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet…” (Lukas 4:18–19).

Fastän det ursprungligen var skrivet av profeten Jesaja, förstod Jesus detta avsnitt som en uppfyllelse av sitt personliga uppdrag.

Vi ser detta inledningsvis genom hans samröre med människorna. Jesus var engagerad i människor från alla sociala grupperingar. Han kallades ”rabbi” eller ”lärare” men vägrade aldrig att umgås med de utsatta, de utan rösträtt och de impopulära. Han tillbringade tid med kvinnor (kulturellt tabu på den tiden), sjuka, prostituerade, drinkare och människor som tillhörde andra folkslag.

Han kom med hopp genom ord av bekräftelse och förlåtelse. Han försökte möta de grundläggande mänskliga behoven och sedan leda människorna till andliga lärdomar och återupprättelse. Jesus talade mot social orättvisa och utmanade samhällets och de religiösa ledarnas hycklande livsstil. Barnen älskade honom, och han bekräftade deras värde och betydelse. Han välkomnade folk utanför den judiska tron och främlingar från andra kulturer – alla omfattades på lika villkor av hans uppdrag och engagemang i gemenskapen.

Jesus talade mot social orättvisa och utmanade samhällets och de religiösa ledarnas hycklande livsstil.

”Han vandrade omkring och gjorde gott.” 784 Han gav mat åt de hungriga, uppmuntrade de sorgsna, helade de sjuka och dem som hade ont. Jesus visade inte bara prov på ett praktiskt engagemang utan försökte också lära andra att göra så.

Jesus utmanade också sina efterföljare att vara ”jordens salt”. 785 Han talade om att vara den sortens kristna som strävar efter att åstadkomma en positiv förändring i det samhälle de lever i.

Peter Storz skriver i sin artikel ”Liberal Arts Christians”:

”De kristna behöver (individuellt och gemensamt) ha en kritisk förståelse av tankar och attityder i sitt samhälles kultur och ha kunskapsmässig grund för att ge intelligenta kristna svar på frågor och utmaningar. De kristna behöver vara villiga, likaväl som förberedda för, att ta tag i sociala frågor och filosofiska utmaningar utöver (egentligen, som en del av) sina normala liv (familjer, församlingar, karriärer, intressen).” 786

Den kristna tron utmanar oss att använda våra sociala gåvor i ett större syfte. Att isolera oss själva från vårt samhälle förnekar själva vår tros väsen, men de kristna lärjungarna svarar naturligt på andras behov genom att offra sig själva för dem. Det här är ett budskap om inflytande och självuppoffring, om att du gör det för andra som du själv önskar att de ska göra för dig. Ytterst är det ett budskap om kärlek, kärlek i handling.

Och vad med de icke-kristna som skriver under på liknande undervisning och som genuint ger uttryck för opartisk kärlek? De som är underbara människor men väljer att inte bli förknippade med den kristna tron? Den faktor som skiljer den kristna tjänsten för andra från de icke-kristnas är den inre motivationen.

Den kristnas motivation för sitt ansvar i samhället härstammar från en inre andlig övertygelse, med en förståelse om Guds önskan för hans eller hennes liv som drivkraft.

Såsom Jesus uppdrag var att göra ”sin Faders vilja” 787 så är också hans efterföljares önskan att leva ett liv som motsvarar Guds uppdrag. Detta kristna liv föds ur kärleken till Gud som uttrycker sig själv naturligt för andra. 788

Detta innebär att självupphöjelse inte bör finnas närvarande i den kristnas roll i samhället. Att vara i gudomlig tjänst är ytterst att styra över varje hyllning eller ära till den som motiverar handlingen – Gud.

Vi ska vara ”fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.” 789

Som Jesus lärjungar önskar vi ytterst att visa upp hans karaktär i våra liv. Vår primära strävan blir att återspegla hans natur. Jesus gjorde detsamma för sin far och sa: ”Den som har sett mig har sett Fadern.” 790

Jesus ber oss att dela hans liv med andra, medan vi lever i våra egna dagliga rutiner. ”På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” 791

Det här är en anmärkningsvärd skillnad mellan de troende och de icke-troende. Denna önskan att återspegla Jesus borde bli den största motiverande kraften som påminner oss om vårt ansvar i samhället.

En tidig kall vintermorgon i London under andra världskriget var en soldat på väg till sin barack när han fick syn på en pojke som pressade sin näsa mot ett bagerifönster.

Där inne höll bagaren på att knåda sin deg som skulle bli munkar, och den hungriga pojken stirrade tyst på varje rörelse. Soldaten gick över till butiken och ställde sig vid den lilla pojkens sida. Trots att ångan steg upp mot fönstret kunde de se det som togs ut ur ugnen och som fick det att vattnas i munnen. De såg hur bagaren lade bakverken bakom en glaslucka.

Soldatens hjärta rördes av den lilla pojken. Han sa: ”Grabben, skulle du vilja ha några av dessa munkar?” Den förvånade pojken svarade: ”Ja, det skulle jag vilja.”

Soldaten steg in och köpte några munkar och gick tillbaka till pojken. Han log när han höll påsen och sa enkelt: ”De är dina.”

Soldaten hade inte gått långt innan han kände att någon drog i hans rock. Han såg ner och hörde barnet fråga stilla: ”Farbror, är du Jesus?”

Vi är aldrig mer lika Jesus än när vi offrar oss själva i tjänsten för andra. 

Överväg : : om

Hur påverkar dina motiv dina handlingar i tjänsten? Är det någon skillnad efter att du började studera Bibeln?

Fotnoter:

782. En berättelse av författaren.

783. Markus 12:31.

784. Apostlagärningarna 10:38.

785. Matteus 5:13.

786. http://home.earthlink.net/~bkwormtoo/id20.html. Webbadressen har upphört, 2016-05-01.

787. Matteus 7:21.

788. Johannes 13:34.

789. Filipperbrevet 2:3–4.

790. Johannes 14:9.

791. Matteus 5:16.