Gud, jag vill lära mig mer om hur jag ska relatera till andra som delar min hängivenhet
för dig. Visa mig hur jag kan vara en del av den gemenskap du skapade
för oss alla, och var jag passar in för att både tjäna och lära mig något.
Där sitter du, på middagsbesök hos din mamma, när hennes vänstra kind
plötsligt börjar hänga. Hon börjar sluddra och hon spiller mat ur munnen,
och du märker att hon inte kan lyfta sin vänstra arm. Du griper tag i din
mobil och ringer 112. SOS-operatören tar lugnt emot din information och
sänder genast en ambulans.
Ambulanspersonalen lägger din mamma på en bår och lyfter in henne
i ambulansen, kollar hennes värden på skärmen och vakar över henne tills
hon kommer till sjukhuset. När hon anländer förflyttas hon till ett rum
och en hetsig aktivitet börjar.
En röntgenläkare ser till att datortomografi genomförs medan en sjuksköterska
ansluter henne till olika övervakningsskärmar. Ett team med
flera olika specialister övervakar och analyserar kroppens olika funktioner
som hjärtrytm och syresättning och sätter in lämpliga behandlingar för
akut stroke i den mellersta hjärnartären. Under tiden upprättar en läkarsekreterare
en journal.
Under hennes tio dagars vistelse på sjukhuset börjar logopeder, sjukgymnaster
och arbetsterapeuter arbeta med din mammas rehabilitering.
Dietisterna försäkrar sig om att hon får rätt näring, och en kurator ordnar
med det praktiska inför hennes flytt till rehabiliteringsavdelningen. Återhämtningen
har varit svår, men ett hängivet team har med sin samlade
kompetens hjälpt henne på vägen.
Relationer är väsentliga. Det har vi redan fastställt. Detta samspel mellan
individer – par eller familjer, grupper eller organisationer och till och
med nationer – håller världen i gång! Samhället är besatt av kändisars liv,
vare sig man läser Jane Austens Stolthet och fördom eller ser på repriser av
tv-serien Vänner.
Livet kretsar kring relationer, på gott och ont. De är djupt rotade i
mänskligheten. Vi söker efter positiva relationer för att göra våra liv meningsfulla
på alla sätt.
Dessutom är våra kroppar gjorda för relationer. Vi kan kommunicera,
både verbalt och fysiskt. En relation innebär att vara sammankopplad,
och kommunikation är sättet att komma dithän. Naturligtvis hanterar vi
var och en relationer på olika sätt och med olika grader av framgång. För
många människor är det närmast omöjligt att bygga upp positiva relationer.
Har du någonsin önskat dig en beprövad relationsmodell som kan hjälpa
dig, vägleda dig och stödja dig? Det har jag, och jag skulle vilja visa dig
vad jag funnit.
I Bibelns skapelseberättelse konstaterade Gud att ”det är inte bra att mannen
är ensam.” 684 Gud visade omsorg om människorna han hade skapat,
från människans skapelse till hans avbild 685 till sabbatsvilan 686 och
hans önskan att umgås med oss. 687 Bibeln framställer tre dimensioner av
mänskliga relationer:
• jag > Gud (relation genom tro)
• jag > min medmänniska (relation genom ömsesidig tillit och kärlek)
• jag > mitt sinne (relation genom sund självuppskattning)
Jesus sammanfattar dessa tre dimensioner som väsentliga för tro och liv:
”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din
själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan
kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.”688
På grund av detta säger Paulus: ”Kärleken är alltså lagen i dess fullhet”
689 och att tron ”får sitt uttryck i kärlek”. 690
Guds kärlek beskrivs i ett känt kapitel om kärleken. 691 Ta några minuter
att läsa det då och då. Det är en vacker ögonblicksbild på hur den
verkliga kärleken ser ut.
”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte
skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den
brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten
men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt
uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.” 692
Bibeln lär att Guds sätt att visa sin kärlek till oss är en förebild för hur
vi kan göra våra relationer givande och goda.
När Jesus definierade församlingens natur och syfte sa han: ”Alla skall
förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” 693
Församlingen handlar inte bara om relationer mellan medlemmarna
och relationer till världen utanför. Den handlar också om relationen mellan
oss och Gud. Då Gud har en speciell relation till sina efterföljare vill
han att alla ska vara en del av hans församling. Kyrkan borde vara öppen
för alla människor. Den kan inte vara en exklusiv klubb för enbart medlemmar.
Den representerar Guds öppna armar mot världen. 694
Min tro på Gud kan inte växa utan att vara integrerad i relationer
med andra troende som medvetet tagit ställning för Gud. I min personliga
erfarenhet försvagades också min relation till Gud så fort jag tappade
kontakten med församlingsgemenskapen. Eftersom vi skapades för gemenskap
behöver också vår tro på honom gemenskap med andra för att
dess tillväxt ska främjas. Vad är alltså församlingens syfte?
tillhörighet – tro – uppförande
Utifrån vår personliga infallsvinkel är vår erfarenhet av församlingen tre
saker: tro, uppförande och tillhörighet. 695 Du tillhör en viss gemenskap,
tror vissa saker och uppför dig i enlighet med vissa principer.
I församlingen tillhör du Guds folk, vilket innebär att du tillhör honom.
Stegvis känner du dig hemma i de troendes gemenskap och tillber
Gud tillsammans med dem. Att tillhöra Guds folk innebär alltid att man
tillhör Gud, eftersom församlingens enhet och väsen är vår gemensamma
överlåtelse åt Guds Ande i tillbedjan.
Som medlem i församlingen väljer du att tro på Gud. Du tror att han
älskar dig och accepterar dig som du är och ger förlåtelse så att du kan leva
ett nytt liv i hans Ande. Du tror att Gud vill förvandla dig och göra dig
till en bättre, starkare människa som är mer lik honom. Du tror också på
Bibeln och strävar efter att följa dess vägledning på livets alla områden.
Ditt nya liv omfattar också att du lär dig att uppföra dig i enlighet med
Guds vilja, i vetskap om att när du faller fortsätter Gud att förlåta dig när
du uppriktigt ångrar dig. Det betyder också att du deltar aktivt i församlingens
uppdrag och tjänst.
Dessa tre aspekter är lika viktiga. En är
inte viktigare än de andra, 696 och du skulle inte
känna dig som en riktig del av din församling
om någon av dessa saknades.
När den kristna församlingen utvecklas bland
Guds utvalda folk är Gud närvarande genom Jesus Kristus Ande och en
förnyad betoning på gemenskapen. ”Ty där två eller tre är samlade i mitt
namn är jag mitt ibland dem.” 697
Det är Andens verk som gör församlingen till en varm andlig gemenskap,
kollektivt och i varje troendes hjärta. När vi tillber i församlingen
delar vi med oss av Andens gåvor och frukt till varandra. Detta binder oss
samman i en nära tillhörighet till Gud. Det är en process där vi kommer
närmare honom och också förenas med honom. 698
Vi uppmuntras att komma nära Gud och bygga upp varandra i riktning
mot kärlek och goda gärningar i vår tillbedjan och i våra sammankomster
i församlingen.
”Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen
på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som
han har invigt åt oss. Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över
Guds hus. Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och
i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd
och med en kropp som badats i klart vatten. Låt oss orubbligt fortsätta
att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge
akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och
låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan
uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar
sig.” 699
Vi kan inte bara definiera församlingsgemenskapen på samma sätt
som vi definierar annan mänsklig gemenskap som familj, släkt eller sociala
grupper. I församlingen är känslan av gemenskap andlig och kommer
från Gud och förenar oss med honom. Denna enhet är särskilt uppenbar
när församlingen förenar sig i tillbedjan.
Församlingsgemenskapen byggs kring tillbedjan. All tillbedjan grundar
sig på erfarenheten av Guds kärlek i Jesus Kristus, genom den heliga
Anden. Så det spelar ingen roll vem som sitter bredvid mig i kyrkan. Oavsett
deras anseende, karaktär, personlighet, etnicitet eller nationalitet, är
vi alla förenade genom Anden i gudstillbedjan. Bibeln säger:
”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni
döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller
grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men
om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare
enligt löftet.” 700
Anden vägleder oss kollektivt och individuellt till evangeliet, medan
vi behåller våra individuella gåvor, förutsättningar, tankar och intressen.
Denna mångfald förvandlas till resurser och värderingar i församlingen
om vi låter enheten i Anden råda.
Precis som dina fingrar, tår, öron och näsa har sina specifika uppgifter
så är församlingen som en kropp, där alla arbetar tillsammans i ett ge-
mensamt uppdrag – att ära Gud. Ibland kallar Bibeln församlingen för
”Kristus kropp”.
”Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många
kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med
en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp,
vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och
samma Ande att dricka.” 701
Paulus fortsatte med ”att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen
och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en
kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig
också alla de andra.” 702
Jag minns ett tillfälle då kristna från flera olika länder möttes under en
internationell konferens. Vissa kom några dagar före sitt bagage, på grund
av flygbolagets misstag. Eftersom de var fattiga hade de ingen försäkring
som täckte förlusten, och de hade inte tillräckligt med pengar till att köpa
kläder eller underkläder under konferensen. Då gav andra troende de
pengar som behövdes så att dessa resenärer kunde köpa det nödvändigaste.
Detta är gemenskap i Kristus kropp. Och så har det varit i församlingen
sedan början. ”De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt.
De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars
och ens behov.” 703 Det är ingen överraskning att de första stegen till organiserat
socialt arbete togs av de kristna i England under tidigt 1800-tal,
eller att det var de kristna som började trycka på för att avskaffa slaveriet.
Denna Kristus kropp symboliserar enheten och samhörigheten i församlingen.
När vi värdesätter varje medlem vittnar vi om Jesus Kristus
och får kraft av den heliga Anden. Församlingsgemenskapen blir en skola
för hur vi ska förhålla oss till andra människor. Som kristna behöver vi
den träningen, eftersom vi har ett uppdrag att nå andra och berätta om
Jesus.
Församlingen finns till för att genomföra Guds uppdrag i världen. Jesus
befallde oss att gå ut och göra människor till lärjungar och ge helande till
människor. Detta kallas för ”missionsbefallningen”. 704
Många bibelställen talar om detta. Läs Efesierbrevet 2:11–12. Det säger
till oss: Församlingens grundläggande syfte och uppdrag är att föra sina
medlemmar och andra människor närmare Gud! Det är att leva, tjäna och
växa. Den är inget statiskt, passivt eller dött, utan en levande organism, som
mångfaldigar sig själv. Vår enhet och samhörighet med varandra är mycket
beroende av vår närhet till Gud: ”Ty genom honom [Kristus] kan både
vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande… genom honom fogas också ni
samman till en andlig boning åt Gud.” 705
Undrar du fortfarande över något? Fortsätt att studera och prata med
andra troende. Och pröva eventuellt på att delta i någonting i kyrkan eller
gå med i en församling om du ännu inte tillhör någon. Du kan upptäcka
att du växer på ett nytt sätt, som att du:
• växer i ditt inre andliga liv, som visar sig i Andens frukt, i att
visa andra Guds kärlek och Kristus nåd i ditt liv
• växer i din erfarenhet av enheten och mognaden i Kristus, till
sammans med andra troende i din församling
• växer i att upptäcka dina andliga gåvor och villighet att använda
dem för att tjäna Gud och andra människor
• växer i förståelsen av Guds uppdrag i världen, människors behov
överallt, och din egen villighet att dela med dig av evangeliet till
andra.
Så vad är frågan till dig och mig? Vill vi verkligen komma närmare
Gud och få med oss andra för att tillbringa tid med honom?
Kan du tänka dig sätt att hjälpa andra och tjäna andra runt omkring dig?
Hur kan du ta del i någon annans glädje eller sorg?
Fotnoter:
684. 1 Mosebok 2:18.
685. 1 Mosebok 1:26.
686. 1 Mosebok 2:2–3.
687. 1 Mosebok 3:9.
688. Matteus 22:37–39.
689. Romarbrevet 13:8-10; jfr Galaterbrevet 5:14.
690. Galaterbrevet 5:6.
691. 1 Korinthierbrevet 13.
692. 1 Korinthierbrevet 13:4–8.
693. Johannes 13:35.
694. Efesierbrevet 2:16–19.
695. Richard Rice: ”Believing, Behaving, Belonging: Finding New Love for the Church”,
Association of Adventist Forums 2002, s. 13.
696. Notera att jag inte helt delar Rice uppfattning att “tillhörighet är den viktigaste av dem
alla” (s.15). Enlig Bibeln ”tillhör” vi inte om vi inte har en tro på Kristus som visar sig
genom kärlek (jfr Galaterbrevet 5:6).
697. Matteus 18:20.
698. Se Bertil Wiklander: ’The People of God: Foundations of a Biblical Ecclesiology’, föredrag
hållet under ett pastorsmöte för Adventistsamfundets transeuropeiska division i Budapest,
augusti, 1995.
699. Hebreerbrevet 10:19–25.
700. Galaterbrevet 3:26–28.
701. 1 Korinthierbrevet 12:12–13.
702. 1 Korinthierbrevet 12:25–26.
703. Apostlagärningarna 2:44–45.
704. Matteus 28:18–20; Markus 16:15–18; Lukas 24:45–49; Johannes 14–17.
705. Efesierbrevet 2:18, 22.