30. I rätt tid

I rätt tid

BERÄTTA : : OM

Ludvig XI, som hängivet trodde på astrologi, blev djupt imponerad när en astrolog alldeles riktigt förutsade att en hovdam skulle dö inom åtta dagar. Ludvig beslöt dock att denna alldeles för exakta profet skulle röjas ur vägen och kallade mannen till sig, efter att ha sagt till sina tjänare att kasta ut besökaren genom ett fönster när han gav tecken. ”Du hävdar att du förstår astrologi och vet andras öde”, sa kungen till mannen, ”så säg mig nu vad ditt eget öde kommer att bli och hur länge du har kvar att leva.”

”Jag kommer att dö tre dagar före ers majestät”, svarade astrologen. Den skakade kungen avbröt då sin plan![1]

TÄNK : : OM

Låt oss besöka vår vän Daniel en gång till. Läs Daniel 7, 8 och 9. Tänk på att han är i fångenskap i Babylon, långt från sitt hem, utan tempel, utan präster, utan offer. Han har avskurits från sina rötter, det som var centrum i hans värld och som gav hans liv mening. Med andra ord är han mycket lik oss.

Världen vi lever i känns inte alls så trygg som den en gång gjorde. Den förändras varje dag. Det finns ingenting absolut längre. Detta kan låta fantastiskt – tills vi drabbas av en kris och behöver ett definitivt svar.

I denna ensamhet får Daniel en syn om en bagge och en bock.[2] Dessa djur är mindre spektakulära än de han såg i sin föregående syn. Men återigen representerar de världens supermakter och visar världen så som den är. Lägg märke till hur de beskrivs. De är utmanande, mäktiga, starka, barbariskt kraftfulla, rasande. De slår, kastar ner, trampar ner, blir enormt mäktiga och så vidare.

I allt detta nämns inte Gud en enda gång. Precis som världen vi lever i är detta en värld av skrytsamma politiska makter, cyniska regeringar och galna terrorister, en värld som ofta är svårbegriplig och där Gud till synes är frånvarande. Men bara till synes, som Daniels syn visar. Dessa djur är inte de första profetiska figurerna som är kraftfulla, rasande och despotiska.

I det verkliga livet var kung Nebukadnessar en sådan. Han erövrade Jerusalem, plundrade templet, förde Daniel i fångenskap, hotade att avrätta de visa, kastade Shadrak, Meshak och Aved-Nego i den brinnande ugnen och stoltserade omkring på taket till sitt palats och deklarerade: ”Detta är det stora Babylon, som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad med min egen kraft, till min egen ära!”[3] Ingen tycks opponera sig mot honom, inte förrän han en dag, i en personlig kris, till sist inser att Gud trots allt har kontrollen.[4]

Låt oss dock återvända till våra drömmar. Bland djuren träder ett visst litet horn fram och fortsätter med baggens och bockens högmod i ännu större omfattning. Det sätter sig upp mot Gud, förföljer dem som överlåtit sig själva åt Gud och försöker utplåna all gudstillbedjan.[5] Det tycks bara bli värre, inte bättre. Vad kommer att hända härnäst?

Denna syn följer på Daniel 7 som utvecklade och bekräftade budskapet i Nebukadnessars dröm i Daniel 2. Synen i Daniel 2 utgör ett mönster för resten av Daniels bok. Det passerade snabbt rikena av metall och lera men fokuserade på stenen som krossade bildstoden. Med andra ord, störst intresse visades för slutet. Så är det här också: ”synen avser den sista tiden.”[6] Och, som vi redan sett i Daniel har våra liv mening eftersom det kommer att finnas ett meningsfullt slut.

Under tiden ser det dock ut som om odjuren har kontroll. Det var säkert Daniels egen erfarenhet. Han hade tagits till fånga av babylonierna, och sedan levde han länge nog för att tjäna nästa supermakt, Medo-Persien (baggen). I denna syn ser han även det kommande riket Grekland (bocken), dess upplösning och bortom det slutet. Om Guds eget folk kunde föras till fångenskap på Daniels tid och templet förstöras och gudstillbedjan avskaffas, har Gud då någon kontroll överhuvudtaget? Om djuren stoltserar i denna profetia, härskar Gud verkligen i himlen? Har Gud verkligen kontroll?

För många människor är Bibeln en bok med svar. Men den är också en bok med frågor. Daniel 8 är inget undantag. Människor har, långt mer än vi anar, frågor till Gud. Som: ”Varför… håller [du] dig dold i tider av nöd?”[7] eller: ”Hur länge skall du glömma mig… dölja ditt ansikte?”[8] Daniel ställer en liknande fråga: ”Hur lång tid avser synen?”[9]

Vi ställer frågan: Hur länge? när livet inte motsvarar våra förväntningar. Hur länge får alltså dessa odjur stoltsera med sin makt? Hur länge innan de mänskliga rikena får böja sig för Guds rike?

Det var frågorna. Här är svaren: ”Denne svarade honom: ‘Efter 2 300 kvällar och morgnar kommer templet att få sin upprättelse.’ ”[10] Svaret är lika symboliskt som odjuren som gav upphov till frågan, och konstigt nog hänvisar inte svaret alls till odjuren. Det konstaterar bara att ”templet … få[r] sin upprättelse”. Men vad är det för upprättelse?

Ursprungligen var helgedomen eller templet den plats där människor tillbad Gud, där han symboliskt bodde bland sitt folk.[11] Om templet får sin upprättelse kommer Gud också att få sin rätta plats i våra liv. Attackerna mot Guds folk, mot tillbedjan av Gud och Guds namn, så som de detaljerat beskrivs i synen, kommer äntligen att ta slut trots att allting tycks tala för det motsatta, för Gud har kontrollen.

För att vi till fullo ska värdesätta kraften i denna syn och förstå en eller två av dess detaljer behöver vi ta en titt på nästa kapitel. Där ser vi Daniel betrakta Jeremias (en annan forntida profet) profetia om Juda (den gamla israelitiska stammen av Guds efterföljare) som skulle tillbringa sjuttio år i fångenskap.[12] Medan Daniel tänker på Jeremias sjuttio år uppenbarar Gud en profetia om fyrahundranittio (70 x 7) år.

Vad betyder dessa siffror? Det forna Israel levde med en cykel av återkommande sabbatsår, där åkrarna vart sjunde år lämnades osådda, slavarna frigavs och skulderna avskrevs.[13] Jeremias profetia grundade sig på denna princip.[14] De sjuttio åren innebar tio sabbatsår (10 x7). Utöver det fanns det en cykel av friår, vart sjunde sabbatsår (eller vart fyrtionionde år).[15] Denna cykel av sju sabbatsår eller fyrtionio år inledde ett friår under det femtionde året,[16] då all egendom återlämnades till sin ursprungliga ägare.

Så börjar Daniel 9 med Jeremias sjuttio år, eller tio sabbatsår, och slutar med en ny profetia om 490 år, eller en cykel med tio friår. Liksom ett friår hade större betydelse än ett sabbatsår så har Daniels 490 år ett vidare perspektiv än Jeremias sjuttio år.[17] Jeremias tio sabbatsår resulterade i bokstavlig befrielse för Juda folk från den babyloniska fångenskapen, men Daniels profetia om de 490 åren anger en tid då ”ondskan hejdas, synden stävjas och skulden sonas, innan den eviga rättfärdigheten kommer i dagen” och pekar på en tid då ”den som är smord till furste kommer”, det vill säga Messias.[18] Det är en långt större befrielse än att folket återvänder från Babylon. Det är den slutgiltiga befrielsen.

Dessutom ger profetian en antydan om när den förväntade Messias ska komma. Daniel lägger fram en tidsperiod på 483 år (69 x 7), som inleds då påbudet att Jerusalem ska återuppbyggas och avslutas vid tiden för den smordes ankomst.

Om vi börjar med det persiska påbudet om Jerusalems återuppbyggelse 457 f.Kr. och räknar framåt kommer vi till år 27 e.Kr. Profetian fortsätter: ”För en veckas tid kommer han [Messias] att sluta ett starkt förbund med många. Under en halv vecka avskaffar han både slaktoffer och matoffer.”[19] Den sjuttionde cykeln av sju år avslutades år 34 e.Kr. Så den smordes slutgiltiga verk skulle ske någonstans mellan år 27 och 34 e.Kr. Det är precis den historiska tidpunkten då Jesus Kristus korsfästes, dog och uppstod från de döda.[20]

Vi ser hur Daniel 9 lägger till detaljer till Daniel 8 och dess profetia om 2 300 ”kvällar och morgnar”, eller dagar. Precis som odjuren var symboliska skapelser så är denna tidsperiod symbolisk.

Bibeln låter dagar representera år,[21] precis som veckor får stå för cykler av sju år i Daniel 9. Då är det sannolikt att tidsperioden i Daniel 8 faktiskt var 2 300 år och att profetian om sjuttio veckor (490 år) i Daniel 9 ger startpunkt även för denna tid. Tvåtusen trehundra år från 457 f.Kr. leder oss till 1844 e.Kr. Vid denna tidpunkt i historien började processen med att templet skulle ”få sin upprättelse”.

Daniel 9 hjälper oss att förstå Daniel 8, och det gör också Daniel 7. Såsom domen i Daniel 7 är goda nyheter som meddelar slutet för orättvisan, så klargör upprättelsen av templet vilka som har valt att stå på Guds sida.

Vem tar Gud på allvar och lever som om den överlåtelsen verkligen gör hans/hennes liv annorlunda? Daniels profetior vädjar till oss att ta ställning för uppriktighet, medkänsla och rättvisa. De ger också ett svar när vi våndas över att Gud borde göra slut på orättvisorna i vår värld. Så som vi lever, efter att de sjuttio veckorna och de 2 300 dagarna är över, fortsätter världens orättvisor att pröva vårt tålamod och får oss att undra:

”Hur länge?” Guds svar är: ”Inte så länge till.”

ÖVERVÄG : : OM

Vad vill du mest förstå om framtiden?

Fotnoter: