LUKAS 23:26–31

ETT ORD PÅ VÄGEN

När man mår dåligt och är sjuk, är det ofta svårt att orka bry sig om andra. Vi har tillräckligt med oss själva och är i behov av medkänsla men klarar inte av att tänka på andra.

Trots att Jesus borde haft nog med sig själv i denna stund, tänkte han på människorna runt omkring sig och såg deras situation.

Må Gud hjälpa oss att se andra och orka bry oss om dem, även när livet är tungt för oss själva.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Att bära korset. Inför vandringen till avrättningsplatsen band man ofta fast den som skulle korsfästas vid korsets tvärbjälke. För att den dömde skulle se så ömk- lig ut som möjligt, band man ett kort rep från bjälken om hans ena fot, för att få honom att gå böjd och haltande. Att snava och förlora balansen med den tunga tvärbjälken vilande på skuldrorna, innebar att ansikte och knän fick ta emot fallet i den grusiga vägbanan.

Det verkar som om soldaterna var rädda för att Jesus skulle dö innan de kom fram. Därför tvingade de en främling att bära korset resten av vägen.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad kan Jesus ha syftat på när han talar om det gröna och det förtorkade trädet?