Vem har kontrollen?

Berätta

”Ursäkta mig, skulle du kunna tala om för mig hur jag ska komma med bussen?” frågade jag en välklädd affärsman på Fifth Avenue i New York. ”Jag har stått här men de verkar inte stanna för mig”, fortsatte jag. ”Jag vet inte om jag ska använda pengar eller busskort eller var jag ska få tag i det eller var jag ska stå…” Min röst svek mig. Med en förvånad blick erbjöd han sig vänligt att hjälpa mig genom att ta emot min bussavgift och använda sitt busskort för att få med mig på bussen. Det visade sig att vi skulle åt samma håll.

Resan skulle ha tagit fem minuter men den visade sig ta trettio minuter, på grund av den förfärliga trafiken. Så vi tvingades att bli bekanta. Han verkade fascinerad av min berättelse om min uppväxt i Afrika och mitt jobb att undervisa människor som inte ens kan rita en rät linje.

När vi hoppade av och gick mot Metropolitan tillsammans sa han: ”Du har ett fascinerande liv. Vi skriver berättelser om människor som du i min tidskrift.”

”Vilken tidskrift är det?” ”Tidskriften People”, svarade han.

Det var bara inte sant. Under mer än tio års tid hade jag drömt om att man skulle skriva om mig i People. Jag visste att jag först behövde skriva mina böcker och få ut mina filmer. Jag hade anlitat en förläggarkonsult, men det är otroligt svårt att få tag i de rätta kontakterna. Här hade jag Peoples ledarskribent som bad om mitt visitkort.

Som om detta inte var överraskande nog borde jag egentligen ha varit på planet till Kalifornien. Denna morgon hade jag impulsivt bestämt mig för att ta ett senare flyg och besöka ytterligare ett museum istället.

Under denna fyra dagars affärsresa hade jag faktiskt inte tagit tid för bön och bibelläsning. Jag var så upptagen av affärerna att jag inte hade tagit mig tid. Men denna morgon hade jag läst en berättelse i tidningen Guideposts om en man som tappade bort sin vigselring i en soptunna. Han åkte till tippen för att söka efter den och efter flera timmars genomgång av säckar kom han ihåg att han inte bett Gud om hjälp. Han böjde knä på sophögen och bad. När han öppnade ögonen låg hans ring där och glittrade i solen.

Jag fattade budskapet. Jag hade varit för upptagen med mina affärer och inte rådgjort med Gud. Så jag böjde knä och bad Gud leda mig, välsigna min dag och visa mig ifall jag skulle ta det planerade flyget eller dröja kvar i New York.

Den dagen placerade han mig i rätt gathörn med bussar som vägrade att stanna, och ledde mig till ledarskribenten för tidskriften People. Sedan förlängde han vår resa så att vi kunde pratas vid. Eftersom jag inte visste vem mannen var, var jag avspänd och uppförde mig naturligt. Och som om det inte var nog, bad mannen mig om mitt kort, inte tvärtom! Åh!

Jag älskar tillfällen då Gud visar så uppenbart att han har kontroll.²⁰⁹ 

Tänk

Då och då, kanske på måndagsmorgnar, har vi alla frågat: ”Vad är meningen med alltihop?” Finns det någonting bortom det dagliga malandet att stiga upp ur sängen, slänga i sig frukosten, gå till jobbet, komma hem och gå till sängs igen?

Bibeln tar upp detta – när folk börjar läsa Bibeln blir de ofta förvånade över dess rikedom och variation. Den är allt annat än tråkig. Vi kan finna berättelser, liknelser, ordspråk, sånger, släkttavlor, lyrisk poesi, orakel och vi kan också hitta apokalyptiska profetior. Kanske mer än någon annan del av Bibeln riktar sig dessa apokalyptiska avsnitt till de måndagströtta.

Vad exakt är apokalyptisk? Apokalyptiskt språk, som är högst symboliskt, presenterar storslagna visuella bilder av bisarra djur med många huvuden eller horn och talar om tidsepoker på förbryllande sätt, eftersom vanligt språk helt enkelt inte är tillräckligt för viktiga frågor.

Men vad betyder apokalyptisk i allmänna ordalag? För det första är det ett ord som omfattar både gott och ont. Detta verkar kanske inte så märkvärdigt – de flesta på din busshållplats skulle nog hålla med så långt. Men ett apokalyptiskt synsätt säger: ”Lyssna på de senaste nyhetssändningarna och du kan lätt tänka att ondskan är starkare än det goda. Men i verkligheten är godheten starkare än ondskan, eftersom sakernas tillstånd inte är vad det ser ut att vara, för Gud har faktiskt kontrollen, trots allt.”

För det andra säger ett annat apokalyptiskt synsätt att historien inte är en meningslös cykel av olyckor och tillfälligheter – en lång rad måndagsmorgnar. Historien hade en meningsfull början och kommer att ha ett meningsfullt slut. Historien är en upptäcktsresa med ett definitivt slutmål, eftersom Gud har kontrollen.

För det tredje sammanför ett apokalyptiskt synsätt godheten och ondskan å ena sidan med en resa genom historien å den andra. Vid denna tidpunkt i historien lever vi under ondskans inflytande och den har verkligen övertaget, i nuet. Men saker och ting är inte vad de ser ut att vara. Detta nuvarande sakernas tillstånd varar inte för evigt. Gud kommer att agera med beslutsamhet, en gång för alla, och det goda kommer att härska igen, eftersom Gud har kontrollen.

Nu låter det här bra, kanske för bra för att vara sant, och en av dessa dåliga måndagsmorgnar, när vi lyssnar på nyhetssammanfattningen, kanske vi känner för att säga: ”Ja, så ser det inte ut för mig!” Det apokalyptiska perspektivet svarar: ”Naturligtvis inte, eftersom saker och ting inte är vad de ser ut att vara.”

Med detta i åtanke låt oss vända oss till Bibeln och den gamla Daniels boken. Daniel var en ung man som levde i Jerusalem ungefär 600 år före Kristus. Kung Nebukadnessar av Babylonien, den dåtida supermakten, erövrade Jerusalem och tog Daniel och några andra israeliter som krigsfångar. De fördes till Babylon och utbildades för karriärer i babylonisk samhällstjänst. De skars av från sin kultur, sitt språk och sin religion – allt som gjorde deras liv begripligt och värt att leva. Det är i denna situation vi finner några av de mest minnesvärda apokalyptiska profetiorna i Bibeln.

En natt hade kung Nebukadnessar en dröm som gjorde ett djupt intryck på honom. Likt många andra forntida monarker hade han anställt en hel stab med drömuttydare, men den här gången kunde kungen inte komma ihåg sin dröm, så hans uttydare var utan ledtråd. Normalt lyssnade de till drömmen, såg på symbolerna i sina drömmanualer och gav sedan den ”officiella” uttydningen. Kungen blev så arg på deras inkompetens att han beordrade en massavrättning! Men Daniel räddade dem alla genom att be om ledning och att Gud skulle uppenbara drömmen och dess uttydning för honom.

I sin dröm hade kungen sett en stor bildstod av metall. Den hade ett huvud av guld, bröst av silver och höfter av koppar, ben av järn och fötter av järn och lera. Sedan flög en mystisk sten genom luften och träffade bildstodens fötter och krossade det hela till stoft som blåstes bort av vinden.

När Daniel gav kungen sin uttydning betonade han denna sten som krossade statyn. Han skyndade sig igenom uttydningen av de dyrbara metallerna men stannade längre vid stenen och bildstodens förstörelse. Så vad betydde drömmen?

Daniel började uttydningen med att förklara att de olika, på varandra följande, metallerna representerade olika rikens uppkomst och fall.²¹⁰ Det är intressant att notera att denna bildstod blev en avgud eller ett föremål för tillbedjan för babylonierna. Denna avgud representerade inte bara politiska makter utan också det sätt människor tillber och ärar politiska makter. I motsats till metallerna fanns förödelsens sten som rycktes loss ”utan att någon hand rörde vid den”. Med andra ord representerade stenen ingen mänsklig makt utan Guds rike.²¹¹

I sin helhet presenterar drömmen en skiss som visar ordningsföljden av historiens viktiga supermakter. Det börjar med det gyllene huvudet som representerar Babylonien.²¹² Sedan följer bröstet av silver som representerar det Medo-persiska imperiet, åtföljt av höfter och lår av koppar som representerar Grekland och till sist ben av järn som representerar Rom. Romarrikets slutgiltiga sönderfall avbildas av järn och lera i bildstodens fötter (två ämnen som definitivt inte går att blanda med varandra).

Allt detta är i sig imponerande – en exakt förutsägelse om mänsklighetens historia förutsagd århundraden i förväg! Men, vad som är viktigast, är att den visar en bild av hopp i slutet av dessa mänskliga riken genom att Guds rike upprättas.

Guds rike förutspås i Gamla testamentet, men Nya testamentet berättar om det i ännu fler detaljer och visar att mänsklig makt kommer att förgöras och fullständigt utplånas. Det visar att Guds rike kommer att upprättas när Jesus återkommer till denna jord. Vissa nytestamentliga författare, som Uppenbarelsebokens Johannes, använder ett högst fantasifullt språk: ”Och himlen drogs undan som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser”,²¹³ och det är ”dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta.”²¹⁴ I dessa avsnitt, liksom i Daniel 2, beskriver författarna en händelse som ingen någonsin tidigare upplevt. Så de målar fram oerhört talande bilder för att fånga vår uppmärksamhet.

Det är viktigt att förstå betydelsen av denna bild som Daniel målar om framtiden. Profetian i allmänhet och denna dröm i synnerhet hävdar inte att varje detalj av mänsklig historia är förutbestämd av Gud. Allt den gör anspråk på är att historiens slut är säkert.

Vilken väg historien exakt tar, detaljerna av mänsklig politik, våra individuella beslut är alltihop något vi själva bestämmer. Vi är fria att planera våra liv. Välja vår partner. Göra karriär. Men slutet ska komma, eftersom Gud har kontroll.

Betoningen på detta slut kan förklara varför Daniel i den här profetian aldrig namngav de världsriken som kom efter Babylonien. Han är mycket mer intresserad av stenen. Såsom stenen i rörelse står i kontrast till den orörliga bildstoden, så står Guds rike i kontrast till de mänskliga rikena.

Varje rike (representerat av olika metaller) utövade makt under en tid innan det togs över av ett annat. Men Guds rike, representerat av stenen, är ett rike ”som aldrig någonsin skall gå under”.²¹⁵ Och inte bara det, utan det ”uppfyllde hela jorden”.²¹⁶ Alltså härskar Guds rike över tiden (”… aldrig någonsin skall gå under”) och rummet (”uppfyllde hela jorden”). Ett av de mänskliga rikena (av metall) fyllde jorden,²¹⁷ men Guds rike varar för evigt.

Berättelsen började med att de odugliga babyloniska hovmännen sa: ”Konung, må du länge leva!”, men slutade med att säga att bara Guds rike varar för evigt. Denna kontrast understryker det faktum att saker och ting inte är vad de ser ut att vara. För Gud har kontroll.

Första Mosebok i Bibeln talar om för oss att denna världen hade en meningsfull början. Daniels bok i Bibeln talar om för oss att den här världen kommer att få ett meningsfullt slut. Om världen hade en meningsfull början och kommer att få ett meningsfullt slut är en sak klar: våra liv har verkligen ett meningsfullt nu. Även dåliga måndagsmorgnar.

Daniel uppmanar oss att leva ett fullödigt liv i nuet. Han uppmanar oss att vara medvetna om att vi är en del av resan, som började vid en meningsfull skapelse och går fram emot ett meningsfullt slut vid Jesus andra ankomst, när Gud upprättar sitt eviga rike. Vi kan vara trygga i den här världen sådan den är, med dess katalog av ondska och förtvivlan, i vetskap om att saker och ting inte är så illa som de ser ut att vara.

Därför att Gud har kontrollen. 

Överväg

Har du överlåtit ditt jag åt Gud? Hur kan du bära dig åt för att göra det?