Lever de döda

Har du någon gång tänkt på vad svaret kan vara på frågan om ett liv efter döden. Kanske har du skjutit undan frågan, för att du inte vill tänka på döden. Kanske är det en fråga som du ofta tänker på, men som bara ger dig en massa oro i dina tankar och i kroppen. Söker du svaret i världsreligionerna, så blir du ännu mer förvirrad, för här finns inte något enhetligt svar att få. Mytologiska uppfattningar i egyptisk, grekisk, romersk och nordisk kultur har också satt sina spår. Även i de kristna trossamfunden finns det många olika uppfattningar om vad som händer efter döden.

Hur finner jag då sanningen, när jag gärna vill ha svar på min fråga: Lever de döda?

INFORMATIONSKÄLLA

Det första steget du bör ta är att välja din informationskälla. Den äldsta och obetingat mest trovärdiga källan är Bibeln. Bibeln är skriven över en period på 1.500 år och skrevs av omkring 40 personer. Det intressanta är att alla Bibelns författare ger entydiga svar på våra frågor. Kanske är det inte så underligt, för det är Gud, som uppenbarade sin sanning för människorna. Aposteln Paulus skriver: ”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder ...” (2 Tim 3:16).

PÅ UPPTÄCKTSFÄRD

Nästa steg är att gå på upptäcktsfärd i Bibeln. Här finner vi flera övertygande och lugnande svar. ”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.” (1 Tess 4:13). Paulus, som är språkrör för Gud, lugnar oss alltså med att det finns ett svar på vad som händer när vi dör. Vi behöver inte gå och vara ovetande, förvirrade och ängsliga. Det finns ett bestämt svar på vår fråga: ”Lever de döda?

Kanske kan det vara på sin plats att börja i den andra änden, nämligen med livets början, för att kunna besvara vad som sker vid livets slut. Vad är en människa? – Redan på sidan två i Bibeln får vi en uppgift om sammansättningen av människans natur: ”Då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” (levande själ i äldre översättningar) – (1 Mos 2:7). Bibelns uttryck för kroppen och själen har av många felaktigt betraktats som två helt olika begrepp. Men så är det inte! Själen är ett uttryck i Bibeln som används till att beskriva hela människan. Det finns där flera synonymer för ordet själ, t ex person, människa, man, jag, liv och kropp. Även djuren har beskrivits med en själ.

Gud använde jordens mull som beståndsdel till att skapa människan. Därnäst blåste Gud livsande i Adams näsborrar och Adam blev levande – en själ. Ordet själ används i Bibeln över 1.600 gånger, men inte på något ställe används det som åtskilt från kroppen. Själen kan illustreras med hjälp av ström och en elektrisk glödlampa. När du har skruvat fast glödlampan och satt på strömmen, lyser den. Stänger du av strömmen blir det mörkt. Inte därför att ljuset gett sig iväg någon annanstans. Det har bara upphört att existera.

Hur livet uppstått är alltså en viktig information om hur det går till när livet upphör. Det ger oss svar på frågan: Lever de döda?

UTAN KROPP INGEN TANKE

Författaren till boken Predikaren i Bibeln beskriver döden med starkt uttrycksfulla bilder: ”... silvertråden slits av ... guldskålen brister ... kruset krossas vid källan ... brunnshjulet går i bitar, stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den.” (Pred. 12:6,7). Enkelt uttryckt, så är det enda som är levande i människan, när hon dör, livsanden. Och i motsats till vad många menar, betyder livsanden inte en tänkande varelse som existerar vidare i en annan värld utanför kroppen. Det är en feltolkning av de hebreiska och grekiska orden på Bibelns grundspråk, som används för `livsanden ́. Sanningen om de dödas tillstånd är, skriver Predikaren, att ”... de döda vet ingenting! ... Både deras kärlek, deras hat och avund är slut, aldrig mer tar de del i det som sker under solen. Allt vad du kan göra skall du göra med kraft, ty i dödsriket, dit du går, finns varken handling eller mening, vetande eller vishet.”. (Pred 9:5,6,10).

DÖDEN SOM DEN SKÖNASTE SÖMN

I sitt avslutande kapitel skriver profeten Daniel om den tid, då Gud skall frälsa sitt folk. På den tiden skall det ske en uppståndelse av de döda. ”Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa.” (Dan 12:2). Daniel är säker i sin tanke. Döden är som en sömn. Den sovande frågar inte efter tid och plats eller världens gång. Först när den sovande vaknar och ser på klockan, inser han tidens gång. Så är det att befinna sig i de dödas rike.

Jesus understryker i Nya Testamentet samma syn på döden. Jesus hade tre mycket nära vänner i Betania. Marta, hennes syster Maria och brodern Lasaros. Nu hände det att Lasaros blev sjuk och dog, men Jesus beslutar sig för att, efter ett par dagar efter att Lasaros dött, bege sig till Betania och väcka upp Lasaros. I samtalet med lärjungarna och de berörda, lyser det tydligt igenom vilken syn Jesus har på döden: ”Vår vän Lasaros sover, men jag går för att väcka upp honom”. Lärjungarna sade till honom: ”Herre, om han sover, kommer han att bli frisk igen.” Jesus hade talat om hans död, men de andra trodde att han talade om en vanlig sömn. Då sade Jesus rakt ut till dem: ”Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.” (Joh 11:11-16).

BLUFF ELLER FAKTA

På vilket sätt stämmer denna berättelse med tron på de dödas himmelsfärd, helvete eller skärseld? Och hur harmonierar det med vår tids tro på spöken, nära-döden-upplevelser, utanför kroppen-upplevelser, själens resor tillbaka i tiden, som ofta skildras med en ganska slående överbevisningskraft i populära TV-serier. Är det en ren bluff, eller finns det någon sanning i det? – Det handlar utan tvivel om något, men vad säger Bibeln om det?

Redan på Moses tid kom klara riktlinjer som skulle gälla för israeliterna: ”När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår. Hos dig får det inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker vägledning hos de avlidna. Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig. Du skall vara fläckfri inför Herren din Gud.” (5 Mos 8:9-13).

SATAN I FÖRKLÄDNAD

I israeliternas historiebok ser vi varför Gud gav dessa riktlinjer. Israeliterna hade skaffat sig en kung, precis som folkslagen runt omkring dem. Ett av dessa folkslag var filistéerna, som ofta gjorde utfall mot Israel. Skrämd från vett och sans sökte kung Saul råd. Då Gud inte verkade svara Saul, gick han andra vägar. Han sade till sina tjänare: ”Leta rätt på en andeskåderska som jag kan söka upp och rådfråga.” Hans tjänare svarade att det fanns en sådan kvinna i En-Dor. För att inte bli igenkänd tog Saul på sig andra kläder, och med två män i sällskap kom han på natten till kvinnan. ”Frambesvärj en ande och spå mig”, sade Saul. ”Mana fram den som jag nämner för dig”. Kvinnan svarade: ”Du vet ju själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andeskådare och spåmän i landet. Vill du locka mig i en fälla och döda mig?” Men Saul svor: ”Så sant Herren lever, ingenting skall läggas dig till last i denna sak”. Hon frågade då vem hon skulle mana fram, och han svarade: ”Samuel”. Men då kvinnan fick se Samuel gav hon till ett skrik och sade till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!”. – ”Var inte rädd”, sa Saul. ”Vad är det du ser?” – ”Jag ser ett gudaväsen stiga upp ur jorden”, sade kvinnan. ”Hur ser det ut?” frågade Saul, och hon svarade: ”Det är en gammal man, och han är insvept i en mantel”. Då förstod Saul att det var Samuel, och han föll på knä med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. ”Varför har du stört min ro och manat fram mig?” frågade Samuel, och Saul svarade: ”Jag är i stor nöd: Filistéerna för krig mot mig, och Gud har vänt sig ifrån mig och svarar mig inte längre, vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag nu kallat på dig, för att du skall tala om för mig vad jag skall göra.” Samuel svarade: ”Varför frågar du mig, när Herren redan har övergett dig till förmån för en annan? Herren har gjort vad han förutsade genom mig: han har ryckt ifrån dig kungamakten och gett den åt en annan, åt David. Eftersom du inte lyssnade till Herren och inte verkställde hans vredesdom över amalekiterna, har Herren nu handlat mot dig på detta sätt. Både Israel och dig själv skall han lämna i filistéernas våld. I morgon skall du och dina söner vara hos mig, och även Israels här skall Herren utlämna åt filistéerna.” (1 Sam 28:7-19). Saul blev lamslagen efter att ha varit med om denna seans. Dagen efter begick han självmord. (1 Sam 31:4).

Vem var denne Samuel? – Vi vet redan från Edens lustgård, att Satan kom till Eva förklädd som en orm. Ormar var i den syndfria världen vackra och kloka och knappast det fruktade krypande djur, som vi känner till idag. Satan har inte upphört med att komma till oss i förklädnad. Då Saul såg Samuel med sina egna ögon, såg han därför Satan eller en av de onda änglarna skickligt förklädd till Samuel och talade med en röst som liknade Samuels. På samma sätt uppträder Satan i dag, förklädd till någon som man längtar efter att få se.

BESÖK FRÅN DEN OCKULTA VÄRLDEN

En missionärsfamilj hade förlorat sin lille son, som dött i malaria. Familjen var knäckt av sorg. En dag medan mamman står i köket, ser hon plötsligt en varelse komma in genom dörren, som på pricken liknade hennes lille son. Den lille pojken räcker glädjestrålande sina armar mot mamman och ropar: ”Mamma!” Under några sekunder försiggår en väldig kamp i mammans tankar. Helst skulle hon vilja springa fram och krama den lille pojken och trycka honom intill sig. Men istället säger hon: I Jesu namn vet jag att du inte är min son. Och strax förvandlades varelsen, som kommit in förklädd till hennes lille döde pojke, till det mest avskyvärda djävulska utseende.

Människor berättar öppet om sina möten med varelser från den ockulta världen, och populära TV-serier förtrollar människor med minutiösa detaljer som det inte går att komma ifrån. Men Bibeln sätter namn på förtrollningen: ”Satan själv ger sig ju ut för att vara en ljusets ängel.” (2 Kor 11.14). ”Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda.” (Matt 24:24).

LEVER DE DÖDA?

Bibeln berättar om Enok, som Gud tog bort (1 Mos 5:24), om Moses, som man aldrig fann (5 Mos 4:6), om Elia, som for upp till himlen i en eldvagn (2 Kung 2:11). Då Jesus tog med sig några av lärjungarna upp på ett berg, fick de se Moses och Elia som stod där framför dem och talade med Jesus. (Matt 17:3). Enok, Moses och Elia är i Guds rike, men om oss säger Paulus: ”Vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.” – (1 Tess 4:15-18).