Försoning

Berätta

I sin bok Written In Blood berättar Robert Coleman om en liten pojke vars syster behövde en blodtransfusion. Läkaren förklarade att hon hade samma sjukdom som pojken hade återhämtat sig från två år tidigare. Hennes enda chans att bli frisk var en blodtransfusion från någon som tidigare besegrat sjukdomen. Eftersom de båda barnen hade samma ovanliga blodtyp var pojken en idealisk donator.

”Skulle du vilja ge ditt blod till Mary?” frågade doktorn. Johnny tvekade. Hans underläpp började darra. Sedan log han och sa: ”Javisst, för min syster.” Snart rullades de två barnen in i ett behandlingsrum – Mary blek och tunn, Johnny robust och frisk. Ingen av dem sa något, men när deras ögon möttes flinade Johnny. När sköterskan stack nålen i Johnnys arm bleknade hans leende. Han såg på när blodet flödade genom slangen. När eldprovet nästan var över frågade han med en lätt darrande röst: ”Doktorn, när dör jag?”²⁰² 

Tänk

I vår värld ser vi ondska, smärta och död och undrar om det är så här det  är tänkt att det ska vara. I nästan varje kultur visar föreställningar om himlen, en gyllene tidsålder och ett paradis att vi är programmerade att längta efter någonting mer än den defekta tillvaro vi upplever här. C.S. Lewis skrev i sin bok Kan man vara kristen? (Mere Christianity): ”Om jag finner mig själv längta efter något som ingen erfarenhet i denna världen kan tillfredsställa, är den mest sannolika förklaringen att jag blev skapad för en annan värld.”

Själva existensen av tankar om gott och ont, rätt och fel, pekar på ett ursprung utanför den här världen och detta liv. Var kommer sådana tankar ifrån?

”Mitt argument mot Gud var att kosmos föreföll mig så grymt och orättvist. Men hur har jag fått idén om rätt och orätt? Man säger inte att en linje är krokig, om man inte har någon föreställning om en rät linje. Vad var det jag jämförde detta kosmos med, när jag kallade det orättfärdigt? … Följaktligen visade sig ateismen vara alltför enkel. Om tillvaron i sin helhet inte hade någon mening skulle vi aldrig ha kommit på tanken att den var meningslös. Likaså: om det inte fanns något ljus i kosmos och alltså inga varelser med ögon, skulle vi aldrig ha vetat om mörkret. ‘Mörker’ skulle vara ett meningslöst ord” (C. S. Lewis)

Vi lever i en misslyckad värld. Vi erkänner det felaktiga inom oss själva, oavsett om vi kallar det för ondska eller synd eller dysfunktion. Om vi är helt ensamma i denna tokiga värld, finns det inte mycket annat att göra än att gråta.

Men om det verkligen finns en Gud, vad händer då? Det här är den viktiga frågan bakom tanken att komma tillbaka till Gud, att åter igen ”vara ett” med honom. Frågan är hur?

Först måste vi reda ut vad som gick fel. Vissa människor menar att berättelsen om människans första synd i Första Mosebok 3 betyder att Adam och Eva bröt mot en godtycklig lag, och blev bestraffade av Gud och fördrivna från hans närhet. Just detta rättsliga perspektiv gör också lösningen rättslig – att Gud på något sätt skulle ordna upp vår rättsliga ställning så att vi kan komma tillbaka till honom. Men en noggrannare läsning av berättelsen avslöjar mycket mer än olydnad mot en lag. Det är en fullständig förtroendekris och ett massivt sammanbrott av en nära relation.

Ormen låter påskina att Gud inte går att lita på, att Gud ljuger, att Gud hindrar friheten och självutvecklingen och individualiteten. Frågan gäller vem vi tror – Gud eller ormen.

Det skadade förhållandet mellan det mänskliga och det gudomliga blir uppenbart när Gud går ut för att söka efter människoparet i trädgården. De gömmer sig för honom och medger att de nu är rädda för honom. Detta är den tragiska följden av missriktad tilltro och medvetet förkastande av sanningen.

Syndens problem

En filmaffisch annonserade ut en av Sylvester Stallones filmer, Cobra. Där fanns en slogan som löd: Brott är en sjukdom. Möt helandet. Kanske skulle vi kunna använda samma slogan lätt förändrad: Synd är en sjukdom. Möt Jesus – botemedlet.

Vad är synd? En definition är att ”synd är laglöshet.”²⁰³ Vad får det ordet dig att tänka på? Kriminella? Vilda Västern? Ociviliserade trakter? Banditer?

Varför var de kriminella? Eftersom de valde att gå ut och bryta mot lagen? Eller på grund av en inre inställning?

Laglöshet talar om en mental inställning, ett sätt att tänka och leva som inte är i harmoni med de levnadsregler som lagen ger uttryck för. En biblisk definition kan hjälpa oss här: ”Allt som inte sker i tro är synd.”²⁰⁴ Vad är tro?

Tro är förtröstan på Gud, att lita på honom. Vad är då motsatsen till tro? Misströstan eller att inte lita på Gud. Vår definition kan vara någonting i den här stilen: synd är att inte lita på Gud.

Synd är den där fientliga inställningen, den där upprorsandan som skiljer oss från Gud – och vilka handlingar eller val som helst som är en konsekvens av den inställningen. Vi har gått bort från Gud, byggt upp en barrikad och likt bortskämda barn vägrar vi att komma tillbaka till den Ende, som verkligen kan hjälpa oss. Så Gud bröt genom våra barrikader och kom till oss för att be oss att låta honom ta oss hem igen.

En sann förståelse av Guds lösning börjar med insikten om vad det var som gick fel. Vad är olydnad mot ett godtyckligt krav, en bruten relation, en vägran att förtrösta på en pålitlig Gud? Vårt svar beror på vår föreställning om Gud och vårt sätt att se på hans krav. Den fallna mänsklighetens problem är inte så mycket frågan om rättsliga svårigheter med Gud, utan snarare vår misstänksamma och tvivlande inställning till Gud. Försoning mellan människan och Gud är det enda sättet att ändra på situationen. 

Försoning

Försoning syftar på tanken att vara ett, i harmoni. Det betyder förlikning och betonar enhet.

Betydelsen av ordet försoning har förändrats som ett resultat av att ordet använts som beskrivning av system där frälsning definieras som en sorts rättslig upprättelse av syndarens ställning inför Gud. Den omfattar ett slags uppgörelse mellan Kristus och Gud där ersättning utbetalas, straff återkallas och vrede stillas.

Idag använder vi oftast ordet i denna nya betydelse: vi försonar våra missgärningar genom att försöka gottgöra och betala. Men ordet hade inte ursprungligen den betydelsen.

Ursprungligen, under de forna israeliternas tid, fokuserade ordet försoning på ett ceremoniellt offersystem för att förklara en ordning där harmonin återställs.

Men snart missförstod israeliterna ordningen helt. Om och om igen motsatte sig Gud deras ”meningslösa gåvor”,²⁰⁵ eftersom gudstjänstdeltagarna hade börjat tro att de kunde försonas bara genom att fullfölja ritualerna. Genom mänskliga profeter avvisade Gud denna sorts mekaniska tillbedjan och vädjade om mer förståelse och en sann relation. Även om Gud hade gett dem det ceremoniella offersystemet så var det blodet från tjurar och lamm och bockar han ville ha.²⁰⁶ Gud ville ha mycket mer än offer – han längtade efter en relation, förståelse, insikt om meningen, sann tillbedjan, genomtänkta uppfattningar.

Försoning är ett vackert ord som behöver räddas. Det beskriver vad Kristus kom för att uppnå – skapelsens enhet, återförening av mänskligheten och Gud. Då kan vi uppleva glädjen att återupptäcka vår kärleksfulla Fars underbara nåd.

Det är härligt att bli upprättad inför Gud genom hans omvandlande kraft, genom Jesus på korset. Vi görs till ett med Gud av Gud själv, inte genom rättsliga manövrer. Vårt behov är inte i första hand att få förlåtelse (även om det också är viktigt) utan att få vår relation till Gud förändrad – från att ha varit upproriska fiender till att bli pålitliga vänner. Det är försoningens mål.

Detta är vad evangeliet betonar. Harmonin, samstämmigheten och enheten med Gud återinförs av Gud genom en återupprättad relation. Ett sådant synsätt är inte till sitt väsen rättsligt, eftersom vänskap inte grundas på att man följer regler och krav. Kärlek kan inte krävas, bara vädjas om. Genom Jesus liv och död uppenbarade Gud sig själv sådan han verkligen är och gav oss tillfälle till förtröstansfull uppskattning och försoning. Harmonin återupprättas inte genom en sådan rättslig process utan genom en överenskommelse med Gud. Detta är svaret på djävulens splittring och söndring, fiendskap och bedräglighet.

När vi är förenade med Gud lever vi inte längre i laglöshet (eftersom synden har mer att göra med inställningen till Gud än med faktiska lagbrott) utan i harmoni med hans vilja och vägar. Med andra ord medför omvandlingen av vår inställning till Gud en förändring av våra handlingar och val.

Korset

Satan hävdar att Gud är en självsvåldig tyrann som kräver offer och självförnekelse av sina skapade varelser, men Jesus död på korset motbevisar det påståendet, eftersom den visar att Gud var villig att offra i stället för att kräva det av oss. Det är försoningens verklighet, att vägen öppnas tillbaka till Gud genom Jesus död så att vi ska kunna älska och lita på honom igen.

Korsfästelsen är både tilldragande och frånstötande. Genom erkännandet av Guds förunderliga kärlek dras vi till korset, men i dess hårda verklighet, i dess grymma lidande är det rättmätigt stötande för oss. Här ser vi syndens resultat och hur långt Gud är villig att gå, inte bara för att rädda oss utan också för att återupprätta harmonin i universum. Här ser vi Gud sådan han verkligen är.

Jesus hjärtskärande rop på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matteus 27:46) visar den naturliga konsekvensen av synd, en ödesdiger skilsmässa från Gud och en bitter förlust.

När Jesus strax innan han dog sa: ”Det är fullbordat” (Johannes 19:30) talade han om för världen att han nu fullbordat det verk han kommit till världen för att uppenbara – Guds karaktär. Inte bara fullbordat något rituellt offer utan gett definitivt bevis på vem Gud är.

Återupprättelse

Detta är den återupprättelse Gud ger för att vi återigen ska bli ett med honom:

”Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst” (2 Korinthierbrevet 5:18).

”I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen” (Efesierbrevet 2:16).

”Och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen” (Kolosserbrevet 1:20).

”Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen” (Romarbrevet 5:10–11).

Att ta emot försoningen – genom att förlikas med Gud som tillitsfulla vänner i stället för upproriska fiender. Vad krävs för denna sanna förening med Gud? Helande och förvandling.

”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.”²⁰⁷ Detta är att bli ett. De gamla skrifterna lovar att till sist ska alla de som väljer omvändelse förenas med Gud – vara ett med honom.²⁰⁸

Överväg

Vill du försonas med Jesus? Vad finns det för faktiska bevis för din nya enhet med Gud?