Det nytestamentliga dopet

SCENEN VID JORDANFLODEN

Det var en helt vanlig morgon vid Jordanfloden nära Ainon, där den store väckelsepredikanten Johannes Döparen tilldrog sig folkets uppmärksamhet genom sin starka förkunnelse om dom och omvändelse. De kom uppifrån landet, från byarna runt omkring, och naturligtvis också från Jerusalem. Evangelisten Matteus skriver hänfört: ”Folket i Jerusalem och i hela Judéen och trakten kring Jordan kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan”. (Matt 3:5,6).

Men det blev ändå inte en helt vanlig morgon, för bland skarorna som kom såg Johannes plötsligt en, som på ett speciellt sätt skilde sig från mängden. Han hade vid flera tillfällen talat om denne person, som han väntade sig skulle komma och som skulle vara helt annorlunda än alla andra. Och nu tvivlade han inte. Han hejdade sig mitt i sitt tal, lyfte armen och pekade mot mannen som närmade sig och sade: ”Se där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig”. (Joh 1:29,30). Med dessa ord syftade Johannes på offerlammet, som dagligen, morgon och afton befann sig i templet. De flesta i skaran hade säkert upplevt detta flera gånger, och det talade starkt till var och en som varit uppmärksam, när det oskyldiga lammet gav sitt liv som ett försoningsoffer för folkets synder.

Men lammet var en bild på något mycket större. En bild på honom, som var omtalad i det urgamla löftet strax efter syndafallet i lustgården, då Gud själv hade sagt till mänsklighetens första föräldrar, att det skulle komma en bland Adams och Evas efterkommande som skulle krossa ormens huvud. (1 Mos 3:15). Och här stod nu denne man mitt ibland dem. Han som alla offer ända från Abels tid hade varit en bild och symbol på. Nu kom han närmare. Matteus beskriver scenen på följande sätt: ”Sedan kom Jesus från Galiléen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: `Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig ́. Jesus svarade: Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten ́. Då lät han det ske”. (Matt 3:13-15).

Johannes hade rätt, när han tänkte på symboliken i dopet. Det skulle markera en omvändelse, där tidigare synder blir förlåtna och ett nytt avsnitt i en människas liv börjar. Jesus Guds lamm, som tog världens synd på sig, var själv utan synd och hade därför inte behov av dopet. Men Jesus kom inte bara för att frälsa och befria från synd, utan för att ge ett exempel att följa. Se 1 Petr 2:21: ”Det är vad ni har kallats till, ty också Kristus led för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår”. Därför sade Jesus: ”Låt det nu ske”, för att han också i dopet skulle vara ett exempel för oss. Det förstod Johannes, och Matteus fortsätter: ”Då lät han det ske.” Folkskaran blev vittne till att han – den ende som inte behövde döpas – gick ner tillsammans med Johannes i Jordanfloden och lät sig begravas i vattnet för att ge oss ett exempel att följa. De som stod främst i folkskaran blev också vittne till en förunderlig scen, som Matteus sätter ord på: ”Men då Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds Ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: `Detta är min älskade son, han är min utvalde ́”. (Matt 3:16-17). Hela Gudomen, Fadern, Sonen och den helige Ande, uppenbarade sig för skaran vid Jesus dop. Jesus stående vid Jordanstranden, den helige Ande över honom som en duva, och Faderns röst från himlen. Instiftandet av det kristna dopet bevittnades av Gud och människor, och då Jesus lämnade denna jord, sedan han som det utsända offerlammet hade gett sitt liv som ett försoningsoffer för våra synder och segerrikt hade uppstått ur graven, sände han ut sina lärjungar med orden: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:18-20).

Det kristna dopets instiftande har bevittnats och bekräftats som en befallning till människorna till tidens slut, och Nya testamentet berättar på många ställen om dopets innehåll och betydelse. Låt oss ta några få exempel:

VAD ÄR DOPET?

Ett av svaren kan vi läsa i 1 Petr 3:21, där Petrus talar om att vi nu räddas genom vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts, utan att vi med gott uppsåt vänder oss till Gud. Vi räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida. Dopet är alltså ett förbund, som den enskilda människan ingår med Gud.

VAD GÅR DOPET UT PÅ?

Om man frågar: ”Vad går dopet ut på?” så kan vi tänka på Petrus svar till folkskaran på pingstdagen. Då träffade ordet om Kristus död och uppståndelse dem, och de frågade: ”Vad skall vi göra, bröder? Svaret löd: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva.” (Apg 2:37-38). Vi har också Jesus egen befallning: ”Gå ut över allt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.” (Mark 16:15-16). Dessa texter talar klart och tydligt om omvändelsen och tron som en förutsättning för dopet. Så tro, omvändelse och dop hör samman i den ordningsföljden.

VEM BEHÖVER OMVÄNDELSE?

”... Här görs ingen åtskillnad, Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.” (Rom 3:22, 23). Paulus säger på ett annat ställe: ”... och jag har enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus”. (Apg 20:21).

VAD SYMBOLISERAR DOPET?

”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.” (Rom 6:3-5). Dopet markerar således skillnaden mellan det gamla livet, innan vi tog beslutet att följa Kristus, och det nya livet med Kristus. Symboliken säger också klart något om det sätt som dopet utförs på. Det bibliska dopet består i en fullständig nedsänkning av personen i vattnet. Man ska alltså ”begravas”. Den gamla människan begravs, och den nya uppstår.

VAD SKER I DOPET?

”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. ” (Gal 3:26-27). I dopet blir vi adopterade in i Guds familj och skyddade i Kristus. Den gamla syndiga människan är begravd i dopets vatten, det nya livet med Kristus börjar. Vi kan nu klänga oss fast vid följande löfte: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla dem som tror på hans namn.” (Joh 1:12). Vi har inte blivit lämnade åt oss själva för ”... jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag”. (Fil 1:6).

OLIKA SÄTT ATT DÖPA SIG PÅ

Dopet utförs inte på samma sätt överallt i kristenheten. Några människor förrättar dopet genom nedsänkning, andra genom att stänka vatten på huvudet och ytterligare andra genom att ösa vatten över huvudet. Men Bibeln säger klart och tydligt, att det bara finns ett sätt att döpa sig på: ”Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: `en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet. ́” (Ef 4:3-5).

Undersöker vi betydelsen av ordet dop, finner vi att den grundläggande betydelsen av ordet är att sänka något ner i vattnet, så det blir helt övertäckt. Det är också i den betydelsen som Paulus använder det i Romarbrevet 6:3-6, där han liknar dopet vid en begravning i vatten. Det finns flera exempel på dop i Nya testamentet, där dopet skedde genom nedsänkning. Vi har redan läst om hur Jesus dop gick till, och det står speciellt om Johannes att han döpte ”i Ainon nära Salim, för där fanns gott om vatten”. (Joh 3:23). Då evangelisten Filippos döpte den etiopiske hovmannen står det att de gick bägge ner i vattnet, både Filippos och hovmannen, och Filippos döpte honom. (Apg 8:38).

Det var inte bara i apostlaförsamlingen som dopet utfördes genom nedsänkning i vatten. Det finns otaliga vittnesbörd från bilder i katakomber och kyrkor, från mosaik på golv och väggar, som visar att nedsänkning var den normala dopmetoden i den kristna kyrkan långt upp i medeltiden. Som någon sagt: ”Man förstår först dopets verkliga betydelse när dopet utförs genom nedsänkning”.

Men det finns också olika uppfattningar om när en människa bör döpas. Nya testamentet talar, som vi sagt tidigare, om tro och omvändelse som förutsättningar för dop. Det utesluter därför barndop som ett bibliskt dop. Som försvar för barndopet hänvisas ofta till Markus 10:13-16, där Jesus välsignar de små barnen. ”Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: `Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. ́”. (Mark 10:13-16). Lägg märke till, att det inte talas om dop här. Dessa små barn var inte döpta och blev inte heller döpta vid detta tillfälle. Ändå säger Jesus om dem, att Guds rike är deras, och han välsignade dem. Det mest verkningsfulla sättet att föra barnen till Gud är det som Jesus visade. Att be Gud om att han välsignar dem och så fostra dem i tron på Gud och berätta för dem om Guds stora kärlek. Några menar att odöpta barn går förlorade. Men hur kan man tro att ett litet barn skulle förlora det eviga livet, därför att andra försummade att utföra en handling, som de själva var helt ovetande om? Det finns inte ett enda ord om spädbarnsdop i Bibeln, men det finns ett intressant uttalande om hur Gud ser på små barn. Det kommer samtidigt med att Gud påminner det gamla Israel om att de på grund av bristande tro skulle dö i öknen. Han säger: ”Jag kommer att ge landet till de barn som de påstod skulle dö i öknen.” (5 Mos 1:39). Gud kräver alltså inte att barn, som inte vet skillnaden mellan gott och ont, skall göra räkenskap för sina handlingar. Jesus säger att Guds rike tillhör dem – också utan att de döpts. Därför kan vi tryggt slå fast, att det bibliska dopet är trons och omvändelsens dop som ett uttryck för en människas önskan om fullständig överlåtelse till Jesus.

VAR OCH NÄR BÖR MAN DÅ DÖPAS?

Då Paulus hade mött Jesus på vägen till Damaskus, sände Gud Ananias till honom för att berätta för honom vad han nu skulle göra, och hur han skulle vara ett vittne om det som han hade upplevt. Och Ananias säger till Paulus: ”Och vad väntar du på? Gå och låt döpa dig, och bli rentvättad från dina synder, genom att du ber i Herrens namn”. Här ser vi kriteriet för när en människa bör låta döpa sig. Man ska ha mött Jesus på ett speciellt sätt genom Ordet, genom att läsa eller genom förkunnelsen. Paulus skriver: ”Men hur ska de kunna be honom frälsa dem, om de inte tror på honom? Och hur kan de tro på honom, om de aldrig har hört om honom? Och hur kan de höra om honom, om ingen berättar något för dem. Och hur kan någon gå och berätta det för dem, om ingen sänder honom? Det är det som Skriften syftar på när den säger: `Hur underbara är inte deras fotsteg som predikar evangeliet om frid med Gud och som för med sig hälsningar om goda ting. ́” (Rom 10:1-15, LB). När evangeliet predikas, och Ordet blir levandegjort genom den helige Ande, och man erkänner sin synd och sitt behov av en Frälsare, då är tiden inne för trons dop.

DE TVÅ MÖJLIGHETERNA

En av de mest älskade och kända texterna i vår Bibel kan vi hitta i samband med Jesus nattliga samtal med Nikodemus, där Jesus säger: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”. (Joh 3:16). Att bli räddad eller gå förlorad är de två möjligheter som finns. I sin kärlek sände Gud sin Son till denna världen, och Jesus gav sig själv för att vi ska kunna bli frälsta, om vi tar emot hans frälsning. ”Den som tror och blir döpt, skall räddas...”. (Mark 16:16).