Den kristne, kulturen och världen

Berätta

Hon hade samlat en förmögenhet, men det sista Oseola McCarty ville ha var berömmelse. Denna äldre afroamerikanska hade tillbringat sitt liv med att tvätta för att tjäna sitt levebröd. (Hon hade köpt en tvättmaskin och en torktumlare på 1960-talet, men tyckte inte att dess prestation motsvarade hennes krav.)

Hon tjänade en liten men stadig lön varje vecka, sparade hälften av den på banken och levde på resten och tog aldrig ut en cent av sina besparingar. Hon hade aldrig någon bil, bodde i ett hus som hon ärvt av sin farbror och bytte aldrig ens sin slitna Bibel mot en ny.

Vid en ålder av 87 hade hon som bara hade 6 års skolgång tjänat ihop nästan en kvarts miljon dollar. Av dessa donerade hon 150 000 dollar till det närbelägna University of Southern Mississippi – en plats hon aldrig besökt. Hon begärde att studieplatser skulle inrättas för studenter som annars aldrig skulle ha kunnat få högskoleutbildning.

Hennes förbluffande gåva inspirerade många andra runt omkring i landet att också donera, och McCarty skrattade när lokala affärsmän, hennes tidigare kunder, försökte överträffa hennes gåva.

Tänk

1951 skrev den amerikanske teologen H. Richard Niebuhr den inflytelserika boken Christ and Culture. Årtionden senare väcker boken fortfarande uppmärksamhet i diskussioner om kristen tro och kultur. Niebuhr skrev en lista på fem alternativ:

• Kristus mot kulturen

• Kulturens Kristus

• Kristus över kulturen

• Kristus förvandlar kulturen, och

• Kristus och kulturen i paradox.

Många kristna, särskilt de mer strikta och ortodoxa, väljer alternativet ”Kristus mot kulturen”. Jag tror dock inte att Bibeln ger stöd för deras val utan säger till oss att ”Kristus förvandlar kulturen”.

Kultur – vad är det?

Vad är kultur? Är den i första hand vår litteratur och musik, våra museer eller teatrar? Eller finns där fler delar som avgör hur vi förhåller oss till vår kultur?

Varje lärobok i kulturantropologi erbjuder sin egen definition, men det här är en sammanfattning av de flesta av dem. ”Kulturen är en grupp människors samlade vanor, attityder och trosuppfattningar som definierar för dem deras allmänna uppförande och levnadssätt. [Den utgör] ett folks inlärda aktiviteter i sin helhet”.⁶¹¹ Det är ingen dålig utgångspunkt.

Vi måste tillstå att kulturens beståndsdelar inte nödvändigtvis är vare sig goda eller dåliga. Ofta är de moraliskt neutrala. De flesta européer äter med kniv och gaffel, medan amerikanerna bara använder gaffel. Människor i Japan kan äta med pinnar, medan andra runt omkring i världen bara äter med sina fingrar. Inget sätt är bättre än ett annat; de är bara kulturellt olika.

Detsamma gäller hälsning, ”lämplig” klädsel när vi går till kyrkan, arkitekturen i våra hus, vår känsla för humor och vårt sätt att göra affärer. I de flesta fall är inte moraliska frågor inblandade. Det rör sig bara om beteenden vi lärt oss när vi vuxit upp i ett visst samhälle.

På många sätt gäller denna kulturella olikhet, som inte nödvändigtvis är vare sig god eller dålig, även religionen. Vissa människor böjer knä när de ber, andra står med händerna uppräckta mot himlen. För somliga är den bästa formen av tillbedjan att sjunga psalmer från 1600-talet, medan andra använder musikinstrument som man inte hört talas om, eller som inte betraktas som religiösa i vår egen kultur och i vårt land. Mycket av de religiösa förväntningarna är formade av historia, geografi, etnicitet och även klimat.

Ett kritiskt sinne

Efter att ha sagt detta är det också sant att vissa aspekter av vårt inlärda beteende eller vår kultur inte klarar testet som Jesus efterföljare ställs inför. De troende måste alltid välja och avvisa allt som drar dem bort från Gud eller förstör deras andliga tillväxt. ”Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.”⁶¹²

När de kristna lever i kulturer där aktiviteter eller seder och bruk är mot de gudomliga förordningarna är ingen kompromiss möjlig. Till exempel är tillbedjan av avgudar eller statyer bara för att följa ens kultur en upprorisk handling mot den enda sanna Guden.⁶¹³

När vi alltså ser på vår egen kultur eller kommer in i en annan kultur borde vi noggrant värdera vad vi ser vara mot principerna i Guds Ord. Samtidigt måste vi noggrant skilja mellan form och innehåll. Den kulturella dräkten (formen) av ett fenomen vi möter kan vara acceptabel, medan själva saken (innehållet) kan vara helt oacceptabel, eller tvärtom.

Låt mig illustrera. Jesus efterföljare kan vara oenig med mycket av den muslimska teologin och vilja få muslimerna att lära känna Jesus och frälsningen, men vi borde inte bekymra oss för mycket om att ändra på alla deras gudstjänstformer. Vad är det för fel med att be fem gånger om dagen eller att av vördnad ta av sig skorna när man träder in i en gudstjänstlokal?

Varför skulle västerländska gudstjänstvanor tvingas på människor som har visat vördnad på ett annat sätt i århundraden, så länge de nu tillber Bibelns enda sanna Gud? Även om Paulus hade helt nya tankar om Gud och frälsningen hade han inga problem med att tillbe i den judiska synagogans kulturella sammanhang.⁶¹⁴ Och när han förkunnade ett mycket specifikt och revolutionerande budskap för en åhörarskara av icke-troende citerade han avsiktligt deras poeter, i vetskap om att om han visade respekt för deras kultur skulle de kanske lyssna till honom.⁶¹⁵

Det här går ännu längre när vi tillämpar det på våra egna liv idag. Bibliskt uttryckt lever vi inte bara i vår egen kultur utan vi lever i världen. Vi kan inte röra oss bortom kulturen, inte heller kan vi helt dra oss ut ur världen. Vi är alltid en del av den. Och i sig är det inget fel i det.

Ändå måste vi hålla oss kritiska när det gäller vad världen har att erbjuda. Det avgörande ordet är inte negativ, utan kritisk. Det kommer från ett grekiskt ord som betyder döma. Med andra ord bör de kristna alltid utforska kulturen runtomkring dem, oavsett om det är deras barndoms kultur eller någon annan de kommit in i, med evangeliet som grund, och de bör alltid bestämma om den når upp till Guds standard eller inte.

När Jesus bad för sina lärjungar sa han: ”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem från det onda.”⁶¹⁶ Många kristna har inte tagit denna text till sitt hjärta och menar att vi borde dra oss bort ifrån den här världen så mycket som möjligt. De hävdar att vi inte borde engagera oss i ”världsliga” ting och att vi måste undvika ”världsliga” platser eller ”världsliga” vänner. Men de har ofta en mycket subjektiv uppfattning om vad ”världslig” betyder. De tenderar att dra upp långa listor med kristna bud och förbud mot det ”världsliga”.

Att leva som kristen

Att göra listor är vanligtvis ingen bra idé. Det kan lätt leda till lagiskhet i stället för en relation till Gud.

Lagiskhet – substantiv; överdrivet fasthållande vid en lag eller en formel.

Det är bättre att tänka igenom frågorna en i taget, identifiera dem och tillämpa bibliska principer. Självklart ska den kristna vara selektiv och urskiljande. Aposteln Petrus uttrycker det kortfattat: ”Uppför er väl bland hedningarna.”⁶¹⁷ Lägg märke till att han inte säger, ” undvik hedningarna till varje pris”.

Hur gör vi det? Att fundera ut det är en livslång process. Det förutsätter en nära, växande vandring med Gud. Endast när vi växer andligt, endast när vi lyssnar till vårt samvete, endast när vi finner uppmuntran i en gemenskap av likasinnade människor kan vi vara i världen utan att vara en del av den. Vi lever här, men världen – vår kultur, vår miljö, de yttre och materiella sidorna av vår existens – är inte vår viktigaste fokusering.

Medan vi lever i världen, samspelar med världen och med urskiljning njuter av de många saker och ting världen har att erbjuda, tillhör vi ändå inte världen.⁶¹⁸ Det vill säga, vår yttersta lojalitet finns hos Gud och att tjäna honom är det grundläggande motivet i allt som rör vårt dagliga liv.

Vi kan bara bidra till det goda i världen om vi stannar där, och bara om vi har en relation till människorna i världen kan vi vittna om vår tro och inbjuda andra att börja samma trons resa som har gett oss tillfredsställelse. Jesus gjorde det klart i och med att han inte dömde världen. Han hade kommit för att rädda världen.⁶¹⁹ Som hans efterföljare är det också principen för vårt verk.

I sin kända Bergspredikan gav Jesus sina lärjungar en mall för deras liv. Han sa: ”Ni är jordens salt.”⁶²⁰ Saltet har den unika förmågan att det sprider sig i hela maträtten. Redan lite salt framhäver smaken. Det är en utmaning för varje kristen att vara närvarande och ändra på omgivningens smak så att människor ser skillnaden, så att utan denna kristna närvaro i samhället känns det att någonting saknas.

Jesus tillade: ”Ni är världens ljus.”⁶²¹ När det är mörkt hjälper ett litet ljus oss att komma långt. Denna andliga bild påminner oss om att vi kan vara som ljus för människor i vår närhet och hjälpa dem att hitta sin väg i livet. Jesus lade till ytterligare en aspekt. Ställ ditt ljus där det syns ordentligt. Göm det inte och behåll det inte för dig själv. Med andra ord, om du vill vara en kristen bör du vara synlig för alla.

Tycker du om dessa visuella bilder? Här är ytterligare en. Efterhand som vi blir mer lika Jesus blir våra liv en ”kristuskunskapens doft”.⁶²² Vi bör aldrig förbli anonyma, ohörbara, osynliga, obemärkta. I vår egen värld – i vår kultur – är vi kallade att vara en doft, en god doft som gör rummet ljuvt och lämnar spår efter sig även när vi lämnar det. När vi förvandlas ska också kulturen förvandlas i den värld vi lever i. Det blir inte fullbordat innan Jesus kommer tillbaka, men förändringen går att se. 

Överväg

Hur ser du din kultur påverka dina dagliga vanor? Hur påverkar den din tro?