Den kristna församlingens "barnmorska"

Allt vad församlingen är, det är den genom Kristus! De första Jesus efterföljare var mycket medvetna om detta, och de blev därför mycket ledsna och bekymrade, då han gjorde dem uppmärksamma på att han nu skulle fara tillbaka till himlen, varifrån han hade kommit – och att de nu själva skulle fortsätta att sprida det budskap och den gärning som han under mer än tre år hade undervisat dem om.

Jesus förstod deras bekymrade tankar och lovade: ”Jag skall be Fadern och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid. Hjälparen, den heliga Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. (Joh 14:16, 26). I Apg 1:5 (SFB) ser vi att Jesus förklarade ytterligare före sin himmelsfärd: ”Men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande”.

Tio dagar senare blev detta löfte infriat, för ”när pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helig Ande, och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. (Apg 2:1-4, SFB).

PINGSTEN BLEV KYRKANS FÖDELSEDAG

Och den heliga Anden blev deras ”barnmorska”. Allt det som före pingsten fanns i församlingen, var bara av förberedande art. Kristus pekade själv fram mot pingsten och förmanade sina lärjungar att vänta på att Anden skulle komma. Med den kunde han på ett nytt och bättre sätt ta sin boning bland människorna för att vara verksam i dem och finnas mitt ibland dem. (Joh 14:23).

Naturligtvis fanns Anden här på jorden också före pingsten. Vid skapelsen svävade den över vattnet. I öknen fyllde den Herrens tempel med helighet. Den var kraften hos Israels domare. Den var profeters och kungars utrustning och smörjelse – Och då Jesus kom, var hela hans liv ett verk av Anden. Han blev till i Marias mage genom den heliga Ande. Han blev smord med Anden i dopet. Han blev förd ut i öknen av Anden för att frestas av djävulen, men vann seger. Guds Ande gav honom kraft till att utföra underverk, och då han till sist uppstod från graven, var det sedan Anden hade väckt upp honom och gett honom liv – Ingen har som han ägt gudomens hela fullhet, han som själv var Gud.

På pingstdagen blev så Anden utgjuten över världen. Nu var den inte längre bara hos den enskilda människan, utan hos hela församlingen. Nu utrustade den inte längre bara för en viss uppgift. Nu gav den fröet till liv i varje pånyttfödd människas hjärta. Nu kunde uppbyggandet av den kristna kyrkan börja.

ANDENS ARBETE IDAG

Paulus, som i kyrkans första århundrade blev en av kristendomens frontfigurer, sysselsatte sig mycket med församlingsplantering och lärjungaskap. Han strävade oförtröttligt efter att bevara den andliga enheten: ”En kropp och en Ande, ...ett hopp, en Herre, en tro, ett dop, en Gud...” (Ef 4:4-6, SFB). Han poängterade att församlingens uppgift på jorden är att föra Andens liv vidare ut till en värld, som har glömt Gud. Därför har Gud genom Anden gett församlingen några nådegåvor, som inte ska förväxlas med naturliga förmågor. En nådegåva är mera än en talang, även om de olika talangerna hos människan också är gåvor från Gud. Nådegåvorna kommer från Kristus (Ef 4:7), och de skall vara med för att bygga upp församlingen (Ef 4:12). Därför är några evangelister (förkunnare) medan andra ägnar sig åt att vara herdar (själasörjare) och lärare.

I Guds rike har alla en uppgift, men alla har inte samma uppgift. Det är den helige Andes gåva till mig som pekar på det som jag är bäst på – och som vill hjälpa mig att utveckla denna gåva på bästa sätt för alla församlingens medlemmar. Jag behöver inte göra räkenskap för mera än det som jag har fått, men det skall jag också en dag stå till svars för.

Varje kristen är olik och det gör därför enheten så nödvändig. Vi är beroende av varandra. Ingen kan undvaras. Ingen betyder mer än den andre. Så långt som Guds Ande får lov att använda var och en av oss, så långt kan Guds rike nå.

DEN HELIGE ANDE OCH DEN ENSKILDA MÄNNISKAN

Varje sommar bekymrar sig svenskarna över meddelanden om att vattnet runt den svenska kusten blir mer och mer förorenat. Det blir allt svårare för levande organismer att överleva i det förorenade vattnet och fiskarna dör – och människors existens påverkas.

Detta är en bild på den kristnes liv i Anden. Också de kristna lever i en miljö där det kan vara svårt att överleva. Därför omger Gud den kristna med den helige Ande – av luften från ovan – så att hon kan leva och andas in denna luft mitt i all världens orenhet. Genom Anden är vi i Kristus och Kristus i oss: ”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er!” (Joh 15:4). Förut var de hos honom, nu skulle de vara i honom och han i dem.

”Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.” (Ef 3:16-19, SFB).

Denna förunderligt intima förening med Kristus genom den heliga Anden kallades på latin ”unio mystica” – den mystiska föreningen – med Kristus. ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga Anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva”. (1 Kor 6:19). Med tanke på detta talar Luther om människans hjärta som ett paradis och ett himmelrike, där Gud bor. Här är Guds hus och kyrka på jorden. Var skulle Gud annars bo?

I varje kristen, där Guds Ande får råda, finns en kraft som är drivkraften i allt vad han gör. Guds Ande gör vardagens plikter till en del av tillvarons gudstjänst.

VEM ÄR EGENTLIGEN DEN HELIGA ANDEN?

Vi har redan talat om att Jesus, då han skulle förbereda sina lär- jungar på framtiden, lovade dem en annan hjälpare, sanningens Ande. Jesus använde sig av ett uttryck för ”anden”, som betyder ”en annan av samma slag”. Detta identifierar den utlovade hjälparen med honom själv som ger löftet, vilket gör att vi kan peka på den heliga Anden som den tredje parten i gudomens treenighet.

Vi kan lätt föreställa oss Fadern och Sonen som personer, men finner det svårare att göra det med den heliga Anden. Många människor uppfattar mera Guds Ande som ett inflytande, som vi kan få använda oss av; men sanningen är den, att det är den heliga Anden som kan använda sig av människor. Ingen annan än en person kan ju för övrigt träda i stället för Jesus Kristus.

Den heliga Anden kan bara beskrivas efter vår mänskliga måttstock, för hur skulle man kunna beskriva något som hör evigheten till, med uttryck som är hämtade från människans begränsade tillvaro? Våra svaga försök att ändå göra det, hjälper oss på vägen genom Bibelns beskrivning av den heliga Anden. Den säger att Anden har både vilja, intelligens, makt och förmåga att älska. Dessutom används en eller annan form av personliga pronomen för honom 24 gånger i Joh 14, 15 och 16.

När Jesus gav sina efterföljare den arbetsuppgift som finns i mis- sionsbefallningen sade han: ”Döp dem i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn”.

Om du fortfarande har svårt att förstå ett eller annat omkring gudomens tredje person, så finns det tröst att hämta hos Martin Luther, som i sitt förord till sin stora Katekes skriver: ”Skulle vi kunna lära oss på en timme vad Gud själv inte kan bli färdig med att lära oss från världens begynnelse till dess avslutning, och vad alla profeter och helgon hela tiden varit färd med att lära sig, så att de förblivit lärjungar och ska fortsätta att vara det?”

I denna Katekes står det för övrigt: ”Om man undrar: Vad menar du med orden, jag tror på den heliga Anden? , ska du svara: Jag tror att den heliga Anden gör mig helig, precis som hans namn säger ”.

EN HELIG LÄNGTAN

Inget tillstånd är farligare för en människa än att vara nöjd. Paulus uppmanade att ”jaga mot målet”. En kristen har alltid sitt livs höjdpunkt framför sig. Framtiden ligger inte bakom. Det finns alltid mera att hämta hos Gud, för Guds överflöd är evigt!

Guds överflöd kan vara summan av hela hans väsen. Att bli fylld av Anden kan då innebära att Guds liv och väsen blir förverkligad i en människa, i hennes dagliga liv och i hela hennes existens. Alla kristna har Guds Ande – för ”...den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom”. (Rom 8:9 s.d.)

Det finns alltså inte två slags kristna: De som bara har Kristus – och de som också har Anden. En yttre anknytning till kristendomen är inte tillräcklig, kristendom förutsätter att Anden får lov att inta och fylla den troendes hjärta och genomsyra och prägla hela hennes liv. Med Guds Ande blir den svage stark, den fege blir modig, den missmodige blir frimodig, den tvivlande blir en trons kämpe.

Kom helige Ande och vittne giv

I mig, att Jesus är mitt liv,

Och att jag intet annat vet

Än Jesus mig för till salighet!

BIBLISKA HÄNVISNINGAR:

Den helige Andens egenskaper:

Ps 139; Luk 1:35; 2:26; Joh 14:16, Joh 14:26; Joh 16:12,13; Rom 8:11; Kor 2:10,11; 2 Petr 1:21.

Den helige Andens gärning:

Joh 3:5; Rom 8:11; 2 Petr 1:21.

Den helige Andens personlighet:

Jes 63:10; Matt 12:31,32; Apg 5:3-9; 7:51; Hebr 10:15, 29; Joh 14:26; Joh 16; Apg 13:2; Apg 16:6-7; Rom 8:26.