Att börja om

Berätta

I mitt hem var det naturligt för oss att frukta vår pappa. Även mamma var rädd för honom. Som barn trodde min syster och jag att alla familjer var som vår, med en oförutsägbar alkoholist som det var omöjligt att behaga och en bedjande mor som skyddade sina barn. Vi trodde att Gud hade planerat det så.

Vi var snälla barn, det sa mamma alltid till oss. Delvis för att vi inte vågade göra någonting. Vi var tysta, skygga barn som sällan pratade, särskilt när pappa var hemma.

Sedan kom vi en dag på någonting nytt och roligt. Vi visste att det inte skulle förarga någon. Vårt hus hade en ytterdörr av trä, och vi upptäckte att vi kunde rita figurer med krita som gick att sudda bort med detsamma.

Vi satte igång och ritade och gjorde många fina bilder på hela dörren. Vi var stolta över vårt verk och visste att mamma skulle bli förtjust i det. Alla hennes vänner skulle komma och kanske be oss att göra lika fint på deras dörrar också!

Men det förväntade berömmet kom inte. I stället för skönheten i vår konst såg mamma all den tid och ansträngning det skulle ta att göra dörren ren. Hon var rasande. Vi förstod inte varför, men vi visste allt om vrede! Så vi sprang iväg för att hitta ett ställe där vi kunde gömma oss.

I våra skogar var det inte svårt för små barn att osynliga krypa ihop bakom ett träd. Snart hörde vi förskrämda röster ropa på oss men vi rörde oss inte.

Solen gick ner och det blev mörkt. De som letade efter oss blev allt ängsligare, men ju längre vi gömde oss desto svårare blev det att komma fram. Vid det här laget hade mamma tillkallat polisen.

När vi trängde ihop oss i mörkret kände vi igen en annan röst som ingav skräck – vår pappas. Men han lät märkligt annorlunda. Fruktan, ångest, desperation – och sedan bedjande, en bön blandad med tårar.

Var vår pappa på sina knän? Vår pappa – som lovade ge sitt liv till Gud om han bara kunde låta hans döttrar komma tillbaka tryggt och säkert?

Vi drogs till honom som till en magnet. Vi kan faktiskt än idag inte förstå hur vi hittade fram till honom. Men vi minns de där armarna som höll oss, som om vi var värdefulla. Därefter hade vi en ny pappa. Gud hade ersatt honom med en som älskade oss.

Mamma sa alltid att Gud var undrens Gud, och jag tror att hon hade rätt. Han förvandlade hela vår familj med hjälp av en bit krita.¹⁸⁶ 

Tänk

Omvändelse – substantiv

Termen omvändelse handlar om en radikal omvandling, helomvändning av ens inställning, känslor, värderingar och beteenden. I denna process förändras en människas synsätt från likgiltighet, otro eller antagonism till acceptans, tro och entusiasm.¹⁸⁷

Jag kan inte säga exakt när jag upplevde min omvändelse. Martin Luther kunde uppge platsen, datumet och den exakta tiden för sin omvändelse. John Wesley, metodismens grundare, visste också när hans omvändelse skedde.

Många kristna kan peka exakt på denna avgörande händelse i sina liv. Men betyder det att jag inte hade samma sorts erfarenhet, att jag inte är omvänd? Låt oss se på vad omvändelse är och vad den gör för oss.

Det är alltid en utmaning att på ett adekvat sätt uttrycka en övernaturlig sanning på ett mänskligt språk. Som bäst kan våra ord ytligt fånga vad Gud gör i oss. Lyckligtvis hjälper metaforer oss att peka på vissa delar och färdigställa bilden, speciellt när vi talar om det kristna livets början.

”Ånger”, ”omvändelse” och ”pånyttfödelse” är termer som ofta används. Dessa ord antyder att det finns både en gudomlig och en mänsklig del i processen när någon blir kristen. Ånger och omvändelse pekar på en förändring i oss, en förändring som är förknippad med den fria viljan. Det finns ett beslut vi kan ta av fri vilja, en inriktning vi kan besluta oss för att välja.

Men samtidigt är inte denna nya början ett resultat av vårt eget initiativ, det kommer utifrån. Det händer oss om vi öppnar oss själva för den Guds kraft som medför nytt liv i dess fulla betydelse.

En ny inriktning

Att ångra (sig) – verb utan objekt

1. att känna sig ledsen, vara fylld av självförebråelse eller ångerfull över något man gjort, ångra eller ha ett styng i samvetet över en handling i det förflutna, en attityd o.s.v. (ofta åtföljt av något): han ångrade sitt tanklösa agerande.

2. att känna en sådan sorg över synden eller tillkortakommanden att man bestämmer sig för att göra bättring i sitt liv, vara ångerfull. – verb med objekt

3. att minnas eller betrakta något med självförebråelse eller ånger; att ångra sin orättvisa gentemot någon annan.

4. att känna sig ledsen för, beklaga eller ångra en obetänksam handling.

Låt oss först se vad det betyder att ångra sig och att bli omvänd. I dagens vokabulär är dessa ganska impopulära begrepp. Om människor alls talar om dem, tenderar de att nedgradera dem till något man gillar eller ogillar, eller till en yttre förändring. Somliga säger: ”Jag har ingenting i mitt liv jag behöver känna mig ledsen över.”

Men vi kan inte till fullo förstå betydelsen av ånger och omvändelse om vi inte på riktigt fattar vad synden verkligen är och hur den skiljer oss från Gud, inte förrän vi accepterar hans offer som tar oss till en ny nivå i livet. När vi börjar förstå syndens allvar och inse dess destruktivitet börjar vi se dilemmat. Vi vill plötsligt ångra oss och komma bort från där vi är.

Denna ånger är inte en ytlig känsla av obehag eller en diffus känsla av att ha gjort fel. Den är mer än att medge att vi kanske borde ha ansträngt oss lite mer för att komma tillrätta med en och annan olycklig böjelse.

Aposteln Paulus syftar på en mycket djupare sorts ånger när han myntar begreppet ”att bli bedrövad på det sätt som Gud vill”. Denna allvarliga hjärtskärande insikt att vi förlorar allting om vi inte vänder om i våra liv och börjar om är den enda sortens ånger som gör gott och ”som ger frälsning”.¹⁸⁸

”Att bli bedrövad på det sätt som Gud vill” är att se sanningen om oss själva och inse att vi är som de troende i Efesos. Paulus skrev till dem (och till oss): ”Ni var döda genom era överträdelser och synder den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis.”¹⁸⁹ Det här är ganska starkt språk, men så är också synden ganska starka grejer. Inte undra på att de ursprungliga hebreiska och grekiska orden som översätts med ”ångra sig” är förknippade med flämta, sucka, stöna och ha samvetskval. Denna typ av gudomlig ånger omfattar hela vår varelse. Den är den absoluta förutsättningen för förlåtelsen av våra synder.

Ett grekiskt ord för ”ånger/omvändelse” (metanoia) har en annorlunda nyans. Det pekar på förändring av sinne och målsättning. Det visar på, som en bibelforskare träffande uttrycker det, ”en pilgrimsfärd från ‘köttets sinnelag’ till ’Kristus sinnelag’ ”.¹⁹⁰ Här ger det grekiska språkets undermening oss en värdefull insikt. Förändringen som vi upplever resulterar i ett nytt ”hjärta” – ett helt nytt sätt att närma oss livet och en fräsch nyorientering av värderingar och ideal – en ”förnyelse av våra tankar”.¹⁹¹

Extreme makeover

När man ger sig iväg på en livsresa med Jesus blir man ”en ny skapelse”.¹⁹² Men hur visar det sig? Det är en total livsförvandling, som börjar i kärnan av vår varelse och rör sig utåt för att påverka vårt sätt att se på saker och ting, handla, tala och klä oss. Den för med sig himmelsk livskvalitet till vårt liv.”Ny” kan ibland betyda ”följande” eller ”nästa” – så som när en episod följer på en annan. Det grekiska ordet för ”ny” i den betydelsen är neos. Men när Bibelns författare talade om en ”ny skapelse i Kristus” valde man ordet kainos, som understryker det inneboende helt nya, någonting kvalitativt nytt. Detta är att vi ”förnyas i ande och förstånd”.¹⁹³

De som upplevt denna förnyelse lever inte längre som de gjorde förr. De ska inte mer ”leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.”¹⁹⁴ De visar prov på ett nytt sinne, eftersom de har blivit nya skapelser, ”som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.”¹⁹⁵

Denna förnyelse kommer inte från någonting som vi själva påverkar eller bidrar till. ”Allt detta [livets förnyelse] har sitt upphov i Gud.”¹⁹⁶ Nytt liv kommer utifrån, från en övernaturlig källa utanför oss själva. Det är liv som präglas av gudomlig kraft. Det är ett rikt liv som Jesus kom för att erbjuda i all dess fullhet.¹⁹⁷

Vad skulle kunna vara en mer träffande metafor för att beskriva denna nya början i livet än pånyttfödelse? Jesus introducerade begreppet när han talade med Nikodemos, en mäktig, judisk, religiös ledare. Nikodemos erkände Jesus gudomliga auktoritet, men trots hans teologiska skarpsinne kunde han inte med sitt intellekt förstå de goda nyheterna som Jesus kom med. Jesus skrämde honom med uttalandet som har upprepats miljoner gånger: ”den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”¹⁹⁸

När Jesus såg att Nikodemos inte kunde begripa detta djupa påstående försökte Jesus fylla i luckorna. Han sa:

”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”¹⁹⁹

Tillåt det övernaturliga

Den heliga Anden är som vinden, helt utanför vår fattningsförmåga och kontroll. Den andas in i vårt liv från en annan värld. Genom Anden lever vi inte längre som vi levde förr. Vi kan nu leva ett ”nytt” liv som fyller all tidigare tomhet i vår själ.

Detta nya liv påminner på många sätt om vår naturliga födelse. Vi får liv utifrån och vi behöver hela tiden näring för att växa. Det är en slående metafor, men där finns en viktig skillnad. Människor säger ofta: ”Jag bad aldrig om att få födas till den här världen!” Men när det gäller den andliga födelsen kan den endast ske om vi ber om den.

Johannesevangeliet säger oss att denna födelse handlar om vatten och Ande. Vattnet syftar på dopet genom nedsänkning, en trons handling som visar att vi ångrat oss, vänt om och upplevt ett nytt liv i Jesus. (Se kapitel 38 för mer om dopet.)

Men vi bör inte glömma Andens roll i den nya födelsen, eftersom förändringen som sker i oss aldrig är fullständig. Samtidigt som det är nödvändigt att vi vänder oss bort från våra syndiga vanor i en omvändelse som behagar Gud och inleder en nyorientering av våra liv, är detta bara en början. Det finns alltid en risk för ”plötslig spädbarnsdöd” och ”livshotande omständigheter” på vägen. En nyfödd behöver rätt slags pastoral omsorg och andlig näring för att växa.

”Och alla vi… förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.”²⁰⁰ Notera särskilt det senare uttrycket. Gud är livgivaren. Han skapar nytt liv. Han ger näring till växten. Han garanterar ett perfekt resultat.

När vi ser tillbaka på det nya livet som vi fick när vi vände oss till honom säger vi med tacksamhet: ”Gud gav växten.”²⁰¹ 

Överväg

När du accepterar det nya livet som Jesus erbjuder, vad önskar du ska förändras?