Andlighetens ritualer
5 min │ Vad symboliserar nattvarden och fottvagningen?
Författare: Gifford Rhamie
Berätta
Efter nästan två veckor i en kuststad i Chile satt tre dussin nära vänner, från fyra länder, med levande ljus i den kyrka de just hade byggt. Svett, tårar, kamp mot sanden, kalla nätter, skratt, sönderskavda knogar… skällande hundar, onda ryggar, spontana sånger, långa köer till duschen… allt detta utmynnade i denna heliga stund.
Cointe lutade sig bakåt och förundrades över hur några bitar bröd, några bägare chilensk druvjuice och sång efter sång knöt dem samman och talade om ofattbara vänskapsband som skulle dröja kvar långt efter att ljusen brunnit ut.
Tänk
Herrens måltid, som också kallas eukaristi eller nattvard, är ett annat exempel på symbolernas kraft. Den är en andlig handling som förnyar förbundsrelationen med Gud, som hyllar Jesus kärleksoffer som han gav för oss när han dog på romarnas kors. Denna symbol tränger igenom och överskrider alla kulturer, språk och tidsåldrar.
Inom Guds församling fungerar Herrens måltid som en förenande faktor över alla gränser– kön, sexualitet, ålder, etnicitet, andlighet, handikapp, klass och utbildning i en dimension, och tid och avstånd i en annan – bara genom att de kristna tvättar varandras fötter och delar samma bröd och vin. Dessa handlingar är symboler för ånger, ödmjukhet och förnyelse av tro.
Jesus själv instiftade nattvarden när han sa: ”Gör detta till minne av mig.”740 Denna berättelse finns i alla fyra evangelierna, Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Sedan de tidigaste berättelserna har de kristna manats att göra det regelbundet.741
Historiskt sett påminner Herrens måltid om det judiska påskfirandet. Enligt olika källor har den sitt ursprung någonstans mellan 1800- och 1200-talet före Kristus, och denna årliga högtid firas fortfarande till minne av israeliternas (som då kallades hebreer) stora befrielse (uttåg) från Egyptens slaveri.742 Det var vid sin sista påskmåltid som Jesus instiftade nattvarden som en andlig rit som symboliserar att han härefter skulle gå förbi (förlåta), skona (beskydda) – ord som etymologiskt härstammar från pesach, varifrån vi får vårt svenska ord ”påsk” – de kristna närhelst de firade denna nya nattvard. Den kvällen ersatte Jesus påskmåltiden med det vi kallar Herrens måltid.
Det är inget att undra över att Jesus, när han instiftade denna nya rit sa: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig... Och om jag nu går bort…, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.”743 Här sammanbinder Jesus sitt löfte om att komma tillbaka till sin församling med nattvardens symbol.
Så när de kristna firar Herrens måltid har de ena ögat riktat mot korset (ödmjukhet och offer) och det andra riktat hemåt mot himlen (upphöjelse och återförening) varifrån vi väntar att Jesus ska komma tillbaka i framtiden.744 Det är genom detta regelbundna firande som familjebanden mellan de troende bekräftas och stärks.
Nattvardens religiösa rit är inte bara en historisk kvarleva från en gången tid som borde ersättas. Den är relevant även för vår generation med sina iPhone, Facebook, YouTube och tv. Herrens måltid representerar traditionellt en förnyelse av doplöftena för de troende. Den påminner också om att alla är lika inför Gud, oberoende av kön, sexualitet, ålder, etnicitet, andlighet, handikapp, klass eller utbildning. Det är i detta sammanhang vi kan utöva nattvardens symboliska innebörd.
Preludium: fottvagningen
Att tvätta någon annans fötter kan låta som lite medeltida. Men det är faktiskt en rik och vacker symbol som kommer direkt från Bibeln. Att åter överlåta och återlämna ditt liv åt Gud i nattvardsgudstjänsten förutsätter en ödmjuk inställning, och fottvagningen är en passande inledning till gudstjänsten där vi äter brödet och dricker vinet. Dess innebörd ödmjukar våra hjärtan.
Det krävs hjärtats uppriktiga ödmjukhet att böja knä inför någon och tvätta hans eller hennes fötter, speciellt om det finns något som inte står rätt till mellan er. Det är ett påtagligt, fysiskt sätt att be om förlåtelse, ett medel till försoning! Så när hela Kristus kropp deltar i fottvättningen knyts ett starkt band mellan individerna, och en enhet uppstår som en högsta förberedelse för nattvardsbordet.
Det är viktigt att förstå fottvättningens specifika symboliska betydelse som förklaras i Johannes 13. Denna rit tog sin form när Jesus först tvättade lärjungarnas fötter i den övre salen. Efter att ha insett handlingens renande innebörd bad Petrus faktiskt Jesus om att han skulle tvätta hela hans kropp.745 men Jesus ville inte att det skulle bli ytterligare en typisk reningsrit som skulle avskilja hans lärjungar från alla andra. Han ville framhäva bilden av fottvättningen som en lärdom i ödmjukhet.
Idag förknippas fottvättningen fortfarande med ödmjukhet i hela världen. Innan de troende deltar i fottvättningen är det viktigt att de tar initiativ till att be om förlåtelse och försonas med dem som de har något otalt med. Många troende söker upp andra för att be om förlåtelse och förlåta inför Herrens måltid. Vi vill att våra hjärtan ska vara rena inför Gud, utan vrede eller agg.
Det är därför fottvättningen fortfarande är en lämplig inledning på måltiden, precis som ödmjukheten är en början på enheten. Den kan inte vara ett mål i sig, men den skyddar mot att delta i Herrens måltid ”på ett ovärdigt sätt” med högmod och självupptagen arrogans mot Gud och andra i våra hjärtan.746
Frigörelse av folket
Nattvardsbordet, runt vilket de ödmjuka troende sitter och som vi får del av, är fullt av symbolik. De viktigaste delarna är brödet och vinet. Jesus hänvisade till brödet som representant för hans egen inkarnerade och nu offrade kropp, och till vinet som hans utgjutna blod. Det väcker minnen från 2 Mosebok 24:8 där offerdjurets blod stänktes över Israels folk för deras synder. Nu försonar Jesus blod syndarnas synder över hela jorden.747
Nattvardsgudstjänsten påminner oss om Jesus offerdöd till försoning för våra synder. Därmed är den ett slags återuppförande av lammoffret som det forna Israel förstod var till försoning för deras synder. Det är därför symbolen är så kraftfull. Den påminner om styrkan och kraften av Jesus död. Varje gång en troende tar del av brödet och vinet återförenar han eller hon sitt liv med förbundet i Jesus. Men det är inte bara en individuell upplevelse utan också en kollektiv upplevelse. Den är rikare, eftersom alla upplever den tillsammans.
Där finns något av en känsla av tillhörighet mellan själsfränder, när man förnyas och utrustas, när synder blir förlåtna och man delar ett förnyat liv. En ny och överväldigande gemenskap sätts fri, och det går inte att hejda denna gemenskap. Styrkan finns i förnyelsen och också i enhetens band.
I ett öppet rum
Dagens postmoderna människor förstår de mänskliga behoven av avskildhet där riter kan upplevas för personlig uppbyggelse, och ändå är vi allt mer misstänksamma mot hemliga rum. Herrens måltid firas inte i hemlighet för några få utvalda, utan den är en öppen gemenskap. Det finns inga murar som skiljer, och det görs i ett öppet rum.
Är det alltså en gudstjänst där allmänheten kan delta? När någon tror på kraften av Jesus försonande blod, får han eller hon komma till detta öppna rum och ta del av symbolerna. Då förenas han eller hon i Kristus kropp och utökar den.
I detta öppna rum finns inga gränser som består av kön, sexualitet, ålder, etnicitet, andlighet, handikapp, klass och utbildning och som kan skilja oss från varandra. Det finns en solidaritet runt bordet, och vår utmaning är att göra detta öppna rum tillgängligt för var och en.
Sammanfattningsvis skapar måltiden med dess inledande fottvättning ett öppet rum där troende av idag ödmjukt kan delta och främja solidariteten i Kristus kropp när var och en av oss återlämnar våra liv till Gud som gensvar på Jesus offer.
Överväg
Vad skulle förändras i ditt liv om du upplevde en ritual av förlåtelse och försoning med dem som vanligtvis finns i din närhet?