LUKAS 18:1–8

ETT ORD PÅ VÄGEN

Menar Jesus att vi, som änkan, måste tjata på Gud när vi ber tills han ger
med sig? Liknelsen målar här upp en kontrastbild. Om t.o.m. en orättfärdig domare gör det som är rätt, kan vi vara säkra på att vår himmelske Far vill hjälpa oss. Bibelns bild av Gud är att han är an- gelägen att göra det som är bra för oss. ”Skulle då inte Gud ...”, säger Jesus. Även om svaret dröjer när vi ber, vet vi att han hört oss och kommer att göra det som är bra för oss.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Domare i Israel inrättades från början när Mose på sin svärfars förslag delade in folket i mindre grupper med en utsedd domare i varje (2 Mos. 18:21, 22). De skulle vara rättvisa, inte partiska och skulle inte ta mutor.

Det var tre grupper av människor som var speciellt utsatta i samhället och inte naturligt hade någon till sin hjälp. Det var främlingen, den föräldralöse och änkan. Dessa skulle skyddas. (2 Mos. 22:21-23). Profeterna fördömde folket när det inte respekterades (Jes. 1:23). En domare skulle försvara den anklagade tills det mot- satta kunde bevisas. I Bibeln talas det ofta om att domaren satt i stadsporten och avgjorde de olika målen Sak. 8:16. (I Bibel 2000 översätts ofta ”i porten” med ”i rätten”, se t.ex. Ps. 127:5.)

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Vad kan det vara som de utvalda ber så enträget om? I vilket sammanhang berättar Jesus liknelsen? Lukas 17:20.