LUKAS 20:9–19

ETT ORD PÅ VÄGEN

Jesus besvarade indirekt frågan om sin rättighet att handla som han gjorde.
I berättelsen talar han om sig själv
som sonen och visste att han skulle bli dödad. Att Jesus citerar den messian- ska texten om stenen från Ps. 118:22, 23, visar också att han var medveten om sin uppståndelse.

Frågan är vad vi gör med Guds son. Låter vi honom bli en hörnsten i våra liv, eller blir han en stötesten för oss så att domen en dag faller tungt över oss?

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Vingård. Vingårdarna var tecken på välstånd och sköttes omsorgsfullt. De skydda- des av murar, och vid skördetiden även av vakter i bevakningstorn. I Jordandalen kunde druvorna bli mogna redan i juni månad, men uppe i bergen så sent som i september. Druvorna trampades till juice som dracks nypressad. Den kunde bevaras som ett tjockt koncentrat eller genom att man lät den jäsa till vin. Druvorna torka- des också till russin som man senare kunde göra vin av.

”ger vingården åt andra” I Jes. 5:1-7 beskrevs Israel som Guds vingård. Därför var kopplingen tydlig för åhörarna och de chockerades över Jesus uttalande att andra skulle ta över vingården. I Matt. 21:43 uttrycks detta ännu tydligare. Judarna förlora- de sin särställning som Guds folk när de förkastade Jesus som Messias. De som fick förvalta gudsriket blev istället de som tror på Kristus. De blev Guds Israel (Gal. 6:16).

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Hur beskrivs Gud i den här berättelsen?