JOH. 18:12–14, 19–24

ETT ORD PÅ VÄGEN

Jesus var medveten om att det inte var av personligt intresse som översteprästen frågade honom om hans lära. Han ville hitta något att anklaga honom för. Därför svarar Jesus att han inte tillhörde någon hemlig sekt utan att alla kände till vad han stod för. Det svaret mottogs inte så väl, en av vakterna tyckte att Jesus borde ha visat mer respekt för översteprästen. Jesus hade rätten på sin sida. Han talade sanning.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

”Kommendanten med sin vaktstyrka ...” Det är endast Johannes som talar om en romersk vaktstyrka som kom tillsammans med Judas. En kommendant var ansvarig för en truppstyrka på 1000 man.

”Hannas” var formellt inte längre överstepräst. Romarna hade avsatt honom redan år 15 och hans söner insattes i ämbetet, enligt historieskrivaren Josefos. Judisk lag föreskrev att en överstepräst skulle vara tillsatt på livstid. Därför kan judarna själva ha sett Hannas som den rätte översteprästen. Hannas hade ett informellt förhör med Jesus utan vittnen eller rådsmedlemmarnas närvaro. Kajafas (se v. 28–37), som var Hannas svärson, ledde sedan förhöret i stora rådet, enligt Matt. 26:57–68. Rådet överlämnade sedan Jesus till Pilatus.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

När ska vi hävda vår rätt eller vara tysta?

JOH. 18:38–19:8

Det vi sett och hört - 80

Läs mer

JOH. 18:28–40

Det vi sett och hört - 79

Läs mer

JOH. 18:15–18, 25–27

Det vi sett och hört - 78

Läs mer

JOH. 18:1–11

Det vi sett och hört - 76

Läs mer