JOH. 18:1–11

ETT ORD PÅ VÄGEN

Jesus bönestund gav honom styrka att möta det som nu väntade honom. Han utstrålade en sådan gudomlig närvaro att de som kom för att fängsla honom föll till marken. Han hade också kraft att bry sig om sina lärjungar. Enligt Lukas hjälper han även tjänaren Malkos som skulle fängsla honom (Luk. 22:51). Jesajas ord i Jes. 40:30 gäller även oss. ”... de som litar till Herren får ny kraft.”

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

”... där låg en trädgård ...” Det var troligtvis en olivlund på östra sidan av Jerusalem, på sluttningen av Olivberget (Luk. 22:39). som enligt Matteus och Markus kallades för Getsemane. Det är möjligt att Jesus och lärjungarna tidigare hade sovit över där bland träden.

”... gick ut till dem ...” Det hade inte behövts någon vaktstyrka för att fånga in Jesus. När alla föll till marken blev det så tydligt att de varit hjälplösa om han inte hade utlämnat sig själv till dem. Det var på sin Fars uppdrag och efter sin egen önskan som han lät sig fängslas.

”... tjänaren hette Malkos.” Johannes verkar känna den som Petrus högg örat av. Jesus behövde ingen hjälp. Enligt Matt. 26:52–53 kunde han ha bett om ett himmelskt ingripande och fått hjälp. Han motsatte sig också att lärjungarna tar till våld och helar hans öra.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Petrus ville skydda Jesus. När kan det vara rätt att bruka våld?

JOH. 18:38–19:8

Det vi sett och hört - 80

Läs mer

JOH. 18:28–40

Det vi sett och hört - 79

Läs mer

JOH. 18:15–18, 25–27

Det vi sett och hört - 78

Läs mer

JOH. 18:12–14, 19–24

Det vi sett och hört - 77

Läs mer