LUKAS 22:31–38

ETT ORD PÅ VÄGEN

När vi hör att någon gjort något dumt, tänker vi ibland: ”Hur kunde han/hon bara göra något sådant!”.

Petrus var trygg i sig själv och kände sig stark. Ändå skulle det inte dröja länge förrän han svek den han hade kär. Om något sådant händer blir man lätt besviken på sig själv, och det kan t.o.m. leda till att man ger upp sin tro på Gud. När andra människor misslyckas kan vi på samma sätt som Jesus gör här be för dem.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Köp ett svärd! Jesu uppmaning visar en ny situation. Hittills har Jesus försett lärjungarna med allt och skyddat dem. Utan honom är de sårbara och måste klara sig själva. Det är tydligt att Jesus en stund senare avvisar användandet av svärd (v. 51). Att de hade ett svärd med sig gjorde att ”han räknades till de laglösa”. På så sätt blev han i allt lik oss (Hebr. 2:17, 4:15), trots att han var utan synd. Detta var t.o.m. förutsagt i skriften i Jes. 53:12

Kan lärjungarna ha missförstått Jesus när de kom med två svärd? Jesus kanske inte syftade på behovet av svärden när han sa: ”Det är bra”. Kanske han istället menade: Det är slutpratat, nu har vi viktigare ting framför oss.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Jesus bad för Petrus. Hur kan vår bön för andra människor vara till hjälp för dem?