LUKAS 22:14–23

ETT ORD PÅ VÄGEN

Den första påskmåltiden intog judarna stående, med ytterkläderna på, för att snabbt kunna ge sig iväg. De var ju på väg från slaveriet i Egypten mot befrielsen.

När man senare firade påsken i Palestina, intog man måltiden liggande eftersom man nu var framme.

Jesus påminner oss här om att vi ännu inte är framme. Den slutgiltiga befrielsen sker vid tidens ände i Guds rike. Då har påskens budskap nått sin fullbordan. På vår vandring dit inbjuds vi att ha en nära gemenskap med Jesus själv. Det är möjligt tack vare den upprät- telse och förlåtelse Jesus död har gett oss. Vi kan ta
till oss detta lika påtagligt som att vi äter brödet och dricker vinet. Han är vår andliga mat, vårt liv.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Detta är min kropp, sa Jesus om brödet. Jesus låter de gamla judis- ka påsksymbolerna bli tydliga hänvisningar till honom själv. De pekar på att Jesus (offret) dog för oss syndare (försoningen) och för oss in i en ny gemenskap med Gud (förbundet). Jesus har gjort vägen tillgänglig för oss alla om vi tror på honom. Det leder till evigt liv.

Den judiska påsken pekade fram till löftet om befriaren, nattvarden ser tillbaka till det som redan hänt och visar vilka konsekvenser det har för oss som också har den slutliga befrielsen att se fram emot.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Symbolhandlingar kan ofta uttrycka en rad olika innebörder. Vad finns det för olika sidor i nattvarden?