Aposteln Paulus brev präglas av tanken om att Jesus frälsande död på korset har gett oss en ny identitet i Kristus. I brevet till församlingsedaren Filemon tar sig denna tanke ett praktiskt uttryck, när Paulus medlar till förmån för den från Filemon förrymda slav, Onesimos, som befinner sig hos honom. Paulus uttrycker den kärlek och omsorg han känner för Onesimos, och hävdar att det är det är Filemons plikt att välkomna denna slav som om han vore Paulus själv. Hur kan denna berättelse utmana dig och mig i hur vi betraktar och behandlar människor omkring oss?