Gud, ibland är detta liv bara mer än en människa orkar med. Jag vet att du har makt att rädda mig, men jag vill veta mer. Visa mig vad du kan göra!
David, en räddningsarbetare, rusade igenom det saknade barnets hem, sökte efter foton och nyligen använda saker eller kläder. Snabbt men noggrant tog han flickans jacka så att hundarna kunde nosa på den och ett inramat foto på flickan som höll sin kattunge.
Han rusade tillbaka till skogen, gav hundteamet flickans jacka och visade sökarna hennes foto. Men när flickans far fick se kortet utropade han: ”Det här är inte mitt barn – vi har inte ens en katt!”
David var förstummad. Hade han sökt i fel hus, hittat fel barns jacka och skickat iväg hundarna på fel spår? Men flickans mor kom för att rätta till sakernas tillstånd. ”Jag har just köpt den där bildramen”, förklarade hon, ”jag har inte satt dit våra bilder ännu.”
Till sist hittade sökarna den borttappade lilla flickan, skakad men oskadd, och David pustade ut mer lättad än någonsin tidigare.
Är vår verklighet vänlig eller illvillig? Det är lätt att dra slutsatsen att detta universum inte är någon vänlig plats. Jordbävningar, översvämningar, epidemier och andra katastrofer kräver ett högt pris i form av människoliv. Oavsett om vi går ut i öknen, tar oss till Nordpolen eller flyger upp till rymden hotar omgivningen med dess virus och bakterier vår självaste existens. Det är lätt att tänka att ingen bryr sig.
Ändå vidhåller den kristna tron att det finns en Gud, en kärlekens Gud. En god Gud som är som en snäll Pappa för oss. Men hur kan vi veta? Det är svårt att grunda en tro på enbart observationer. Bibeln säger att en gång kom denne Gud till oss i personen Jesus Kristus för att leva mitt ibland oss och som en av oss, för att vi skulle få ett bättre grepp om vem han är.
När Jesus levde här på jorden ställde han en intressant fråga till sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” 96 Kristendomens grundläggande fråga är inte vad folk säger om Jesus undervisning. Självklart är undervisningens innehåll av betydelse i kristendomen (liksom i andra religioner), men den viktigaste aspekten i kristendomen är att finna en riktig inställning till personen Jesus. Vi skulle kunna säga att kristendomen = Jesus. Betydelsen av Jesus undervisning grundar sig på vem han är. Nästan alltid när folk har svårigheter att praktisera Bibelns undervisning i livet är det på grund av att de inte har upplevt personen Jesus Kristus.
Låt oss se på vem Jesus är. I Matteus 16:17 säger han att för att vår kunskap ska vara riktig måste den vara grundad på Guds uppenbarelse och inte bara på vårt tänkande och andra människors förståelse.
De tidiga kristna trodde att Gud själv kom till vår jord i Jesus person. 97
Detta förklarar varför de såg och värderade allting i sina liv utifrån vad denne jude i det första århundradet sa och hur han levde och dog. De var villiga att ge upp allting för hans skull, till och med sina liv.
Så vem var Jesus?
Först och främst var han människa. Hans lärjungar tvivlade aldrig på att han var människa. Från barndom till vuxen ålder växte han ”i styrka och vishet” 98 och blev ”visare”. 99 Han lärde sig genom att lida, 100 han var hungrig, 101 törstig, 102 han var trött och behövde sova. 103 Som människa levde han i fullständigt beroende av Gud, 104 han var frestad, 105 och behövde upprätthålla sin relation till Gud i bön. 106 I alla dessa avseenden var Jesus mycket mänsklig, sårbar och hade samma erfarenheter som vi.
Men Jesus var inte bara människa, han var också sann Gud. Han fanns innan han föddes i Betlehem. 107 Apostlarna konstaterade att Jesus hade skapat allting. 108 Han hade makt att förlåta synder. 109 Förlåtelsen kommer lika mycket från honom som från Gud, 110 vilket ställer honom på samma plan som Gud. 111 Han förväntade sig att hans åhörare skulle tro på honom, 112 och att deras tro, eller avsaknad av tro, skulle avgöra deras eviga öde. Han förtjänar samma ära som Fadern. 113
Jesus självförståelse syns tydligt i det faktum att han använder uttryck som ”Jag är livets bröd”, 114 ”världens ljus”, 115 ”uppståndelsen och livet”, 116 ”vägen, sanningen och livet”. 117 Det skulle knappast gå att göra det tydligare än så här. Förbindelsen mellan Jesus och det stora ”JAG ÄR”, som var Jahves namn i Gamla testamentet 118 kan inte förbises. När Jesus sa: ”Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till” gjorde han det så klart att åhörarna plockade upp stenar för att döda honom. De förstod att han just förklarat sig vara Gud. 119
Det som Gamla testamentet tillskriver Jahve tillämpar Nya testamentet på Jesus. 120 Slutsatsen är klar: I Jesus kom Gud själv till denna världen. Innebörden av detta är klar. Antingen är Jesus vad han gör anspråk på att vara (Gud själv) eller också kan han inte vara en god människa, en morallärare. Det är därför de kristna accepterar honom som sann Gud, fullständigt gudomlig.
När vi har det klart för oss vem Jesus är kan vi förstå och värdesätta det han kom för att göra. Han skulle inte ha kunnat åstadkomma vad han gjorde, om han inte varit den han sa att han var.
Så vad var det Jesus gjorde?
I Kristus tog Gud själv hand om vår synd och dess konsekvenser. Aposteln Paulus uttryckte det så här: ”Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.” 121 För att fullfölja detta var det nödvändigt att:
1) Jesus födelse till den här världen var unik – övernaturlig. Det var inte möjligt att lösa syndens problem med gudomlig förkunnelse, befallning eller makt. Johannes säger att ”Ordet [Jesus] blev människa.” 122 Gud trädde in i vår värld på ett mirakulöst sätt och började en tillvaro som mänsklig varelse. 123 Att han föddes av en jungfru betraktas som en del av gudomlighetens mysterium, som inte kan förklaras med hjälp av den vanliga mänskliga reproduktionens lagar. Denna händelse visar att Gud älskade oss och trädde in i vår situation eftersom han ville tjäna oss, inte härska över oss. Han ville ha en kärleksrelation, inte blind underkastelse.
2) Jesus uppdrag i den här världen var unikt. Jesus är vår Frälsare, inte bara på grund av vem han är (Gud själv), utan också på grund av hur han levde sitt jordiska liv och vad han gjorde. Med sina ord och gärningar förkunnade han Guds rike – en ny livskvalitet under Guds styre. Han introducerade Guds frälsningserbjudande för alla folk, också för dem som var utstötta, marginaliserade, och omöjliga att rädda enligt den tidens religiösa människors föreställningar.
Hans verksamhet överskred alla mänskliga barriärer. Hans undervisning förklarade Guds rikes principer, att var och en är inbjuden dit. Hans gärningar visade på Guds karaktär och inställning till människorna. Det grekiska ordet för ”frälsning/räddning” och ”helande” är detsamma. Jesus helandeunder var tecken på frälsning. Hälsa är inte bara frånvaro av sjukdom, utan kroppens, sinnets och andens harmoni. Genom Jesus vill Gud förnya sin ursprungliga avbild i oss syndare och återställa vad han vid skapelsen avsåg att vi skulle bli.
3) Jesus liv i den här världen var unikt. Eftersom Jesus kom för att ”frälsa sitt folk från deras synder” 124 måste han själv vara utan synd. 125 Det är anmärkningsvärt att inte ens hans fiender kunde förneka detta faktum och bevisa det motsatta. De nytestamentliga författarna bekräftar detta upprepade gånger. 126 Jesus var inte syndfri därför att han på något sätt, tack vare sin natur, var bortom prövningar. Snarare var hans prövningar mycket verkliga och grymma. 127 Hans prövningar är ett ytterligare bevis på hans mänsklighet, och hans seger över dem var ett resultat av hans ständiga beroende av sin himmelske Fader. 128
Det är sant att Jesus brukade säga till sina potentiella lärjungar: ”Följ mig”, 129 och att vi genom hans nåd och i hans kraft kan och bör följa i hans fotspår. Det är också sant att Jesus visade att genom fullständigt beroende av Gud är det möjligt att segra över synd och frestelser. Men vi bör hålla i minnet att han är vår räddare och vi är hans lärjungar. Han är först vår räddare och därefter är han vårt exempel. Våra liv här på jorden kan inte vara lika hans syndfrihet, eftersom vår syndiga natur finns kvar tills han kommer tillbaka till jorden igen. 130 Hans uppdrag var att bli ett syndfritt och fullkomligt offer för förlåtelse för våra syndiga val och handlingar. Det är därför han inte behövde någon frälsare för sin egen del, eftersom han är Frälsaren. Vi är var och en födda i synd, så vi kan inte bli fria från synden i detta liv. Detta innebär att vi under hela vårt liv behöver Jesus som räddare.
4) Jesus död var unik. Jesus kom inte bara för att leva på den här jorden utan också för att dö en offerdöd. 131 Trots att han var syndfri dog han en död som skilde honom från Gud, den död som alla förhärdade syndare kommer att dö vid tidens slut. 132 Detta skedde eftersom han ”blev utlämnad för våra överträdelsers skull”, 133 ”dog för våra synder”, 134 och det skulle ”komma alla till godo att han fick möta döden.” 135 Alltså var Jesus död ställföreträdande, unik och en gång för alla. 136 Hans omedelbara dödsorsak var inte att han spikats fast vid ett kors (det fanns andra som dog på det sättet utan att bli vår frälsare) utan upplevelsen av att vara övergiven av Gud. 137 På detta sätt blev Jesus försoningen – beviset för hela universum på att Gud är rättfärdig. 138 På samma gång är korset också Guds bevis på hans outsägliga kärlek till oss. Jesus dog inte för att övertyga Fadern om att han måste börja älska oss, för Fadern själv ”utgav” Jesus på grund av sin stora kärlek till oss. 139 Gud bevisade inför hela universum att döden är ett resultat av synden. Separationen från Gud, den enda källan till liv, leder oundvikligen till döden.
I Edens trädgård sa Satan till våra första föräldrar: ”Ni kommer visst inte att dö.” 140 På korset visade Gud att Satan hade fel och Gud rätt. Han hade sagt: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.”
Dessa ord var ingen hotelse, utan en kärleksfull varning för konsekvenserna av en bruten relation av tillit till och beroende av Gud. Korset uppenbarar Guds sanna karaktär och visar att vi kan tjäna Gud på grund av osjälvisk kärlek, snarare än av rädsla för straff eller tanke på belöning.
142 De däremot som sände Jesus till korset kände inte till Guds karaktär. 143
5) Jesus uppståndelse. Närhelst apostlarna talade om Jesus död talade de också omedelbart om det faktum att han uppstått. ”Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts… för oss.” 144 ”Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, … blev begravd, … uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna.” 145 Det faktum att Jesus var uppstånden var det väsentliga i apostlarnas tro. Om han inte uppstått, skulle vår tro, vårt hopp, vår förkunnelse vara förgäves, och vårt liv skulle inte ha det rätta perspektivet. 146
Det var Jesus uppståndelse som fullständigt förvandlade de första lärjungarnas perspektiv när det gällde Jesus liv och död. Känslan av nederlag och misslyckande var plötsligt borta. Uppståndelsens faktum var för dem det avgörande beviset på att Gud gav Jesus sitt stöd, och att hans död på korset inte var tecken på Guds avvisande eller förbannelse. 147
När Jesus kallas för ”förstfödd från de döda” 148 betyder det inte att han historiskt sett var den första som uppstod. Alla andra som uppstått (med undantag av Mose och de som uppstod omedelbart efter Jesus död) var faktiskt bara uppväckta till liv för att sedan dö igen. Jesus uppståndelse är en sann uppståndelse, och eftersom han ”lever för evigt” ”så kan han också nu och för all framtid rädda dem som nalkas Gud genom honom.” 149
Jesus uppståndelse visar att döden inte har sista ordet i den mänskliga tillvaron. Det finns en framtid bortom graven. 150 Hans uppståndelse är en garanti för vår uppståndelse. ”Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” 151
Den kristna trons centrum är Jesus Kristus person. Kristen tro är inte grundad på accepterandet av någon sorts bekännelse eller noggrant definierade grundläggande trospunkter. Till sitt väsen innebär kristen tro att ha en positiv relation till Jesus person. Att vara kristen innebär att man säger ”ja” till Jesus, ett ”ja” som är otvetydigt, totalt och ovillkorligt, eftersom Gud i Kristus sa sitt otvetydiga, totala och ovillkorliga ”ja” till oss.
I Kristus ser vi att syndens problem aldrig fanns i Guds relation till oss. Synden ändrade bara på vår relation till Gud. Gud som gick efter Adam och Eva och frågade: ”Adam, var är du?” kommer till var och en av oss idag och säger: ”Jag älskar dig, jag accepterar dig sådan du är.” Hans kärlek är aldrig ”ja, men...” Det är därför en människa som förstår och personligen upplever Guds ovillkorliga, totala och otvetydiga acceptans svarar totalt, otvetydigt och fullständigt ”ja” till Gud.
Om ditt hjärta ibland längtar efter att verkligen känna Gud sådan han är, om han inte känns verklig för dig på grund av allt du har gjort eller trots det, om Gud fortfarande känns avlägsen för dig, fokusera då på hans son Jesus, ”som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen.” 152 Du kan vara säker på att om du lär känna Jesus lär du känna Fadern. Och att känna honom innebär evigt liv. 153
Pilatus ställde den rätta frågan: ”Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?” 154 Om du finner svaret för dig själv, såsom Tomas som sa: ”Min Herre och min Gud” 155 så får du verkligen uppleva glädjen.
Vad hindrar dig från att lära känna Gud bättre?
Fotnoter:
96. Matteus 16:13–17.
97. Johannes 1:1–3; 14:18.
98. Lukas 2:40.
99. Som ovan, vers 52.
100. Hebreerbrevet 5:8.
101. Matteus 4:2.
102. Johannes 19:28.
103. Johannes 4:6; matteus 8:24.
104. Johannes 6:38.
105. Hebreerbrevet 4:15; jfr Jakob 1:13.
106. Markus 1:35; lukas 11:1.
107. Mika 5:2; Jesaja 9:6; Johannes 8:58; 2 Korinthierbrevet 8:9.
108. Johannes 1:3; Kolosserbrevet 1:16–17.
109. Markus 2:10. 110. Kolosserbrevet 2:13; 3:13.
111. Matteus 28:19; 1 Korinthierbrevet 1:3; Uppenbarelseboken 20:6; 22:3; jfr Johannes 10:30.
112. Johannes 6:40; 14:1–3.
113. Johannes 5:23.
114 Johannes 6:35.
115. Som ovan 8:12.
116. Som ovan 11:25.
117. Som ovan 14:6.
118. 2 mosebok 3:13–14.
119. Johannes 8:58–59.
120. Se romarbrevet 10:13 och Joel 2:32; filipperbrevet 2:10 och Jesaja 45:23; matteus 3:3 och Jesaja 40:3.
121. 2 Korinthierbrevet 5:19.
122. Johannes 1:14.
123. Matteus 1:23.
124. Matteus 1:21.
125. Johannes 8:46.
126. Lukas 1:35; markus 1:24; 2 Korinthierbrevet 5:21; Hebreerbrevet 4:15; 1 Petrusbrevet 2:22; 1 Johannesbrevet 3:5.
127. Hebreerbrevet 4:15; matteus 4:1–11; lukas 22:39–46.
128. Johannes 5:19, 30.
129. Johannes 21:19.
130. Filipperbrevet 3:20–21.
131. Markus 10:45; Jesaja 53.
132. 2 Korinthierbrevet 5:21; romarbrevet 6:23.
133. Romarbrevet 4:25.
134. 1 Korinthierbrevet 15:3.
135. Hebreerbrevet 2:9.
136. Hebreerbrevet 10:10.
137. Matteus 27:46; romarbrevet 4:25; jfr romarbrevet 1:24, 26, 28.
138. Romarbrevet 1:17 och 3:25; Kolosserbrevet 1:20; efesierbrevet 1:10.
139. Johannes 3:16 oh 16:26–27.
140. 1 mosebok 3:4.
141. 1 mosebok 2:16, 17.
142. Job 1 och 2.
143. Johannes 16:2–3.
144. Romarbrevet 8:34.
145. 1 Korinthierbrevet 15:3–4.
146. 1 Korinthierbrevet 15:13–20.
147. 5 mosebok 21:23.
148. Kolosserbrevet 1:18.
149. Hebreerbrevet 7:24–25.
150. 1 Korinthierbrevet 15:12–20. 1
51. Johannes 11:25–26.
152. Hebreerbrevet 1:3.
153. Johannes 17:3.
154. Matteus 27:22.
155. Johannes 20:28.