LUKAS 1:39–45

LUKAS 1:1–7

ETT ORD PÅ VÄGEN

Lukas är medveten om att det Elisabeth här säger inte är ett väl uttänkt välkomsttal, utan något som den Helige Ande ledde henne att säga. Maria som var en ung flicka skulle visa den äldre kvinnan vördnad. Ändå är det Elisabet som titulerar Maria med orden ”Min Herres Moder”. Det hon själv fått uppleva, att bli gravid som gammal, var inget i jämförelse med det som Maria skulle få vara med om, att föda Herren själv. Den Helige Ande låter även det ofödda barnet bekräfta glädjen över att Messias ska födas.

Ja, saliga är även vi när vi tror på det Herren säger till oss.

ATT FÖRSTÅ TEXTEN

Maria intar en undanskymd roll i Nya Testamentets skrifter trots att hon fick föda Messias. Långt senare ökade hon i betydelse, troligtvis på grund av inflytandet från andra religioners tillbedjan av olika gudinnor i Romarriket.

I den kända katolska bönen ”Ave Maria” tituleras Maria som Guds Moder. Den hämtar sin inspiration från ängelns ord i v. 28 och Elisabeths ord i v. 42. Bönen utökades på 1400-talet och lyder nu: ”Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i dödens stund.”

Under reformationen tog man avstånd från all helgon-tillbedjan och då även från att be till Maria.

FÖR EFTERTANKE OCH SAMTAL

Hur verkar Gud se på ett foster efter vad vi kan läsa i det här avsnittet? (jfr Luk. 1:15) Vad har vi i vår tid för syn på det ofödda barnet?

LUKAS 1:1–7

Tankar om livet - 1

Läs mer