Hope Channel Sverige | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Dela

Ute på isen

24 februari

Stor är din godhet, som du sparat åt dina trogna och som du ger i allas åsyn åt dem som tar sin tillflykt till dig (Ps 31:20).

Marta hade en kamrat som bodde rätt så nära henne fågelvägen. De bodde nämligen på var sin sida om en fjärd, och var tvungna att åka inom stan och sedan ut igen får att komma till varandra. Men det var värt det, för det fanns inte så många andra kristna ungdomar att vara med och de trivdes mycket tillsammans.
På vintern var det ju inga större problem att träffas. Så fort det hade frusit till på fjärden var det bara att ta sparken över och så var man hos varandra. En eftermiddag hade Martas kamrat kommit över isen med sin spark och de hade en trevlig eftermiddag tillsammans. På kvällskvisten skulle kamraten hem igen och Marta beslöt sig för att följa med för att få lite frisk luft och motion. De ringde hem till kamratens mor innan de gav sig av. Det var mycket mörkt ute nu och de ville inte att hon oroade sig.
De for iväg med sina sparkar och pratade och skrattade och hade roligt ensamma därute på isen. Under tiden hade modern till Martas kamrat fått besök av en medlem i församlingen. Han råkade fråga var dottern var och modern förklarade att hon just hade ringt och snart skulle vara hemma eftersom hon skulle ta vägen över isen. Då blev mannen förskräckt. Han förklarade att han själv just cyklat över fjärden och sett att en båt höll på att göra en isränna där han tidigare hade cyklat. Han sprang ut ur huset och cyklade så fort han kunde ut på isen till den plats han visste att isrännan korsade gångstigen på isen. Han bad till Gud hela tiden att han skulle hinna fram till rännan innan ungdomarna kom dit så att han kunde varna dem. Han kom fram till rännan och hörde de två flickorna som skrattade och hade roligt bara några meter från kanten av is rännan på andra sidan. Han ropade allt han kunde för att få deras uppmärksamhet. De hörde honom och stannade upp i förfäran bara några meter från rännan, som knappt var synlig eftersom ismassorna i den också var vita. Så tacksamma alla tre var! Det fanns ingen annan ute på isen. Hade flickorna gått ner sig fanns det ingen som skulle kunnat hjälpa dem upp igen och då vet man inte hur det skulle ha gått.

BÖN: Tack för din godhet mot oss människor, ditt ingripande i både stort och smått.
 

Andakt från boken "En stund med Gud", skriven av Pearl Sjölander.